Verkligheten

En kväll när jag var barnvakt hos mitt barnbarn Kristoffer 8 år och hade läst godnattsagan färdigt, låg han och funderade högt på både ett och annat. Bland annat sa han: ”Hör du mormor, egentligen så är det väldigt svårt att veta vad som är verkligt. Tänk om vi bara drömmer att du läser saga för mig och att jag ligger här i sängen. Eller tänk om vi är döa egentligen.” Vi pejlade ämnet och kom fram till att egentligen så var det nog så i alla fall att vi var levande och att det var verkligt alltihop som vi såg och hörde och gjorde just nu.

Men nu efteråt när han sover gott i sin säng och jag sitter här och funderar i stället, så tänker jag med förundran på vilken vishet det låg i hans yttrande. Vad är verklighet?

Jag kom gående på en trottoar i stan en dag vid lunchtid. Jag gick i djupa tankar och rätt som det var hade jag stött ihop med en annan brådskande medmänniska. Jag rycktes ur min tankegång och upplevde i ett ögonblicks vision att jag stött samman med en annan värld – inte endast en annan mänsklig varelse. Där kom jag, bärande med mig min inutivärld där jag just då samtalade med flera vänner som jag höll på att bena upp ett problem med. Jag var på en annan plats, gick på en annan mark än den som mina fötter trampade, befann mig i en annan atmosfär än den som var omkring min fysiska gestalt . . . Så damp jag ner i gatubullret och människosorlet. Och upplevde blixtsnabbt och förbiglidande den värld som den medmänniskan bar med sig som jag just kolliderat med.

Har du tänkt på det någon gång? Att varenda en av oss går omkring i en egen värld. Medmänniskor, gator, bilar, spårvagnar, trottoarer, träd, himlen – allt detta är bara ett hölje omkring oss. Endast kulisser. Men den verkliga världen – bär vi inom oss.

Men allt det jag upplever är väl samlat i ett enda odiskutabelt mått:
Tiden. Är det? Mitt Nu är tusen sinom tusen millioner människors Då. För de döda har ju gått ur tiden. Om man ska väl inte upphöra att räkna med dem för det? Eller ska man? Ja, det står var och en fritt att tänka som den vill. Men jag tror nog många av jordens levande befolkning tror på liv efter döden. Och alla religioner talar om det. Om vi fortsätter att leva efter döden, då är det liv som försiggår utanför Tidens verklighet? Eller är detta livets verklighet? När vi sover – vad är vi då? Ben, muskler, kött och blod utan medvetande? Men om vi existerar bortom Tid och liv – då måste också det ”överlevande” leva vitalt någonstans när vi sover? Vad är då verklighet? Det rum – som till och med vetenskapen börjar kalla en chimär – i vilken kroppen sover. Eller det ”någonstans” där det överfysiska vistas? Ja, vad är verklighet?