Vardagen
Grå vardag
Ut ur vardagstrallen

De flesta människor tycker att vardagen är trist och långtråkig. Dagarna går utan att någonting händer. Ingen upplevelse, som sprider glädje, inget glädjande, oförutsett händer. Rutinen dödar varje antydan till motivation.

Den oundvikliga stressen förlamar varje initiativ att komma ifrån den grå vardagen. Man väntar på något vackert, som säkert kommer att hända någon gång och tiden bara går och livet försvinner. På grund av vardagens plikter, bestämda vanor, vardagens stress och tristess går många äktenskap, vänskapsförhållanden, planer, ambitioner och begåvningar under.

Det är inte bara genomsnittsmänniskan som plågas av den "grå" vardagen. Med sin förlamande monotoni skapar den leda och obehag hos många människor, om man bortser från de så kallade "levnadskonstnärerna".

Hur många människor behärskar egentligen den största av alla konster? De flesta känner sig plågade av vardagen.

Måste det vara så? Måste man spärra in sig själv mellan osynliga väggar, stå i vägen för sig själv, stå och stampa på ett ställe? Kan man inte ändra på det? Det finns ju så oändligt många fritidssysselsättningar, många möjligheter att syssla med någonting, en hobby eller liknande som ger lite omväxling bredvid yrkeslivet eller plikterna i hem och hus.

Ingen behöver längre tillverka kläder och mattor, det finns ju att köpa. Men handarbete behövs, det ger själen ro. Man glömmer press och stress, känner sig lugn och blir lycklig och stolt när fina resultat växer fram. Väva, sticka och sy det som har betraktats som förspilld kvinnokraft.

Jag upplever att det har blivit högsta modet att skapa någonting själv. Det vi skapar är kulturell kraft, det förmedlar vår sinnestämning, vårt humör, vår längtan. Signalerar livsglädje och vitalitet. Det finns frihet att själv bestämma, det finns plats för individuell, skapande formgivning. Att uppleva omgivningens positiva reaktioner, stärker även självförtroendet.

Vardagen utgör den största tiden i vårt liv och den får därför inte slösas bort. Den som inte tar vara på den, utan med dåligt humör låter den ena dagen gå efter den andra, förlorar otroligt mycket värdefull tid. Många orkar inte med tristessen och blir kroppsligt och själsligt sjuka.

Orsaken till att vi lider av vardagens ensidighet, beror på att vi förbrukar så otroligt mycket kraft, om vi alltid måste övervinna oss själva för att kunna uträtta samma sysslor varje dag. Många människor, skjuter ofta upp vissa vardagssysslor och följden blir, att de inte bara känner sig olustiga utan får även dåligt samvete. Det är mycket svårare att leva i nuet om saker som ligger i framtiden gnager inom oss och ger oss dåligt samvete. Då är man inte är fri i nuet, man har inte ett fritt liv. När man har som vana att skjuta upp saker kan man till sist förlora själva meningen med livet. Man skjuter upp upplevelse som kan ge njutning och lycka, det kan vi ta sen.

Jag tror inte att jag överdriver, om jag påstår att just detta råd, att inte skjuta upp oundvikliga, viktiga saker, svåra och framför allt även oangenäma saker utan klara av dem så snabbt som möjligt, är en av de viktigaste levnadsreglerna över huvud taget. Villrådiga människor, som helt enkelt inte kan fatta beslut och som därför är mycket begränsade i sin handlingskraft, skjuter till slut ett helt berg av olösta problem framför sig. Slutligen befinner de sig i ett hopplöst läge.

Det finns många exempel på det: att smita ifrån allt, som är besvärligt, slingra sig undan och sedan hoppas att svårigheterna försvinner av sig själva, är kännetecknande för passiva människor. Jag tänker framför allt på de banala vardagsbestyren, de dagliga sysslorna på arbetsplatsen, på kontoret, i skolan eller i hemmet. Jag tänker på det, som helt enkelt måste uträttas, om det inte ska läggas till morgondagens plikter. En stor del av det, som vi kallar bekymmer och stress, består nämligen av uppskjutna handlingar, en följd av försummelser, uppskjutna nödvändiga sysslor, outredda konflikter. Det finns så mycket som man kan klara av utan problem, om man reder ut det på en gång, "tar tjuren vid hornen". Det är ju självklart, att vi inte är lika arbetsvilliga och beslutsamma varje dag. Ibland känner vi oss nervösa, okoncentrerade eller helt enkelt lite slöa och lata.

Rådet "gör det på en gång" borde vi ha i minnet, så att vi alltid blir påminda, när vi börjar komma in i den gamla slentrianen igen, när vi med ursäkter av alla de slag försöker smita ifrån något, som inte passar i programmet, för att det är långtråkigt eller på något sätt besvärligt. Det händer så lätt, att ett undantag blir en vana. Bekvämligheten lamslår oss. En människa, som skjuter upp alltför mycket, bestämmer inte själv vad som händer med henne. Man låter omständigheterna bestämma och det kan sällan vara fördelaktigt för henne.

Vill man övervinna olust, obeslutsamhet eller ångest behöver man självdisciplin. Det kan man lära sig även som vuxen - kanske till och med lättare, eftersom man vet mer om livets orubbliga, ofrånkomliga krav. Det lönar sig inte att arbeta emot dessa förpliktelser. Vi gör bara livet ännu svårare för oss i stället för att betrakta det nödvändiga så positivt som möjligt och göra det bästa möjliga av det hela.

Jag upptäcker ofta, att det framför allt beror på en felaktig inre inställning, om vardagen blir en plåga. För det som man ogärna gör tycker man är dubbelt så svårt. Det går enklare och lättare, om man inte försöker att smita ifrån oundvikliga arbetsuppgifter utan uträttar dem någorlunda snabbt och med glädje, utan inre motstånd. Tänk på att obehaget kommer att följas av den härliga tillfredsställelsen av att ha klarat av det svåra!

Allting blir lättare på en gång, om vi accepterar de vardagliga plikterna på ett positivt sätt. Till sist kommer det bli en vana att göra det som ska göras och att uppleva livet här och nu. Och den rätta inställningen kan man uppnå med ett litet trick: att belöna sig själv för bra prestationer, att unna sig det som är roligt. Utnyttja varje tillfälle att koppla av, avkoppling ger ny kraft. Det är naturligtvis en förutsättning att man inte stelnar till i passivitet utan är själsligt och andligt aktiv. Man får inte bara ta vara på möjligheterna, ibland är det nödvändigt att man anstränger sig lite också. Man får ingenting till skänks, speciellt inte den inre glädjen, som gör vardagen njutbar. Att ibland göra något utöver det vanliga, uppleva något helt nytt, inte bara på semestern och helgerna utan även på en helt vanlig dag. Att leva intensivt betyder att vinna livstid. Det kanske är lättare sagt än gjort. Men den som inte ens vill försöka upplever säkert ingenting. Många tror att de helt enkelt inte har några chanser alls. Det stämmer inte.

Man måste lära sig livets konst, måste ta vara på de små glada stunderna, som varje människa kan få uppleva, om hon bara öppnar sina ögon och öron, glädja sig över dem, visa glädjen för andra och sprida glatt humör. Det får man igen. Vi kan bara vi vill, göra vardagen omväxlande, intressant och färgrik.

Det är inte längden på livet som gör det särskilt värdefullt. Det är intensiteten, vår vitalitet, som vi själva satsar, som ger oss ett mångsidigt och rikt liv. Det beror helt på oss själva, hur vi förvaltar livets gåva.


Lev nu och fånga dagen,
enligt devisen carpe diem!