Vänner

Vänner är djupa källor till glädje för oss. Om vi ständigt tänker på våra vänner, stärker vi minnena av lyckliga stunder och platser, vi stärker medvetandet om vad vi var i våra bästa stunder, om vilka vi är nu, om vart vi är på väg. Skriv en rad till en god vän, slå en signal, far och hälsa på.

Goda vänner är rena antistressmedicinen. När det är kärvt på jobbet och gnisslar i äktenskapet, ungarna är bråkiga, då lättar det att ha en vän att anförtro sig till. En del lämnar sina vänner när de skaffar familj, de tycker inte att de har tid längre. Det är oklokt. Vi behöver både vännerna och familjen. Vänner att dela intressen med. Vänner ser vad vi håller på med och kan bromsa när vi är på väg att bränna ut oss. En kärleksfull vän kan hjälpa oss när vi känner oss nere med att få perspektiv på vår situation. I vänskap kan man påminna varandra om att det finns en mening med det man går igenom och se det goda som trots allt finns

Varje människa behöver relationer med andra. Ensam är man Ingen, först i förhållande med en medmänniska blir man Någon. Idealet i vår kultur har varit att bilda parförhållanden, vilket fått den farliga konsekvensen att alla andra relationer nedvärderas. Vi har fått lära att kärleken är så dyrbar och speciell medan vänskapen är enkel och självklar. I själva verket bygger båda relationerna på samma grunder: Det är förtroende, trygghet, ömhet, omsorg, identifikation, beroende och attraktion. Vänskap ersätter i vår tid allt som släktskap gav förr. Men till skillnad från det ärvda släktskapet måste vänskap erövras. Man måste slåss för den, vårda, förlora och återerövra vänskapen. Och eftersom vi lever i ett samhälle i konstant känslokris blir vänner allt viktigare.

Vad är vänskap?
Vänskap utvecklas i mötet med en människa som jag vill växa en bit tillsammans med, utan att man för den skull behöver gå till sexuell handling. Eftersom vi generellt sätter gränsen mellan vänskap och kärlek just vid erotiken innebär det att vänner aldrig kan göra oss lika illa som den vi lever tillsammans med. Såväl förälskelse som vänskap börjar med en ömsesidig dragningskraft, en nyfikenhet och spänning. Vänskap är ett arbete. I vänskap finns friheten att drabba samman. Grundtryggheten och de gemensamma målen ger oss möjligheten att våga ta tag i svåra saker. Vänskapens viktigaste sidor är viljan att låta sig förändras för att bättre passa ihop med någon annan.

Varför kan man bli vän med vissa människor, men aldrig med andra? Det krävs en gemensam grundrytm. När det fungerar som bäst får man utlopp för känslan, humorn, nyfikenheten och självständigheten. Att bli utbytt, att förlora en vän är större katastrof för den som har ett begränsat socialt nätverk. I kampen för att behålla vänskapen bjuder vi över varandra med charm, rikedom, humor etc. Vår identitet är omgivningens sätt att betrakta oss, deras betyg. Vi speglar oss i varandra, får bekräftelser på att vi är något värda om andra tycker det. Om inte så är vi värdelösa - även inför oss själva. Att våga satsa känslor kräver en stark självkänsla, som överbryggar rädslan för att bli övergiven. Dessutom krävs insikten att känslor inte är begränsade. Vi har en viss oro inför mötet med andra. Därför sätter vi upp gränser, vi skapar känslomässig hierarki mellan familj, släkt, vänner, bekanta o.s.v. men sanningen är ju att man kan tycka om många samtidigt, lika mycket fast på olika sätt.

Fyller olika behov
I den mogna vänskapen kräver man inte att en enda vän ska tillgodose alla behov. Olika medmänniskor kan istället lyfta fram olika sidor - fylla olika behov. " Kärleken förgår medan vänskapen består" har vi fått lära. Men då hör det till saken att vänskapen inte innehåller den dagliga nötningen, i stället kan man lyxigt ta de bästa bitarna av varandra.

Hur vänskap värderas
En äkta vänskap kan se ut på många olika sätt, och de olika modellerna kompletterar varandra i komplexet vänskapsbehov. Där någonstans kommer den kanske djupaste vänskapen in - kärleken. Det är orättfärdigt att överge en vän bara för att man mött en kärlek. Även om vänskapen mycket väl kan tåla ett avbrott. Kärleken accepterar sällan samma nonchalanta behandling, den kräver tid, engagemang och ofta uppoffring. En vänskap man själv vårdar är den som finns kvar sedan kärleken är död i ett förhållande. Kärlek och vänskap konkurrerar inte, det finns plats för båda. Ett val mellan en trofast vänskap och en ny äventyrlig kärlek är ett svårt val. Att kräva det är att gå för långt.

Med vänner kan man alltid vara sig själv
Teoretiskt är vänskap en relation baserad på uppskattning, förståelse, likartade värderingar samt personlig sympati. Vänner är också de enda gentemot vilka man alltid är sig själv, utan förpliktelser, krav och överenskommelser. Där total ömsesidighet råder, där tid och avstånd är oväsentliga, där man är till lags helt enkelt genom att var precis som man är. Vänskap är en spegel, där man till sin häpnad ser hurdan man egentligen är.

Kvinnor
Vi kvinnor har behov att umgås med andra som vi kan känna igen oss i. Det är så vi växer och det är så vi lär känna oss själva. En riktig väninna accepterar dig, stöder dig och dömer dig inte. Du känner att här är någon som verkligen förstår dig och ser dig som den person du är. I familjen spelar vi ofta en roll, vi är mamman, hustrun. Men när vi vill känna att vi är oss själva utan roller, då går vi ofta till våra vänner och hittar bekräftelse där. Det är viktigt att all vänskap är ömsesidig. Att man både ger och tar. Inte bara lyssnar utan också ger förtroende. Det är ett bevis för att den andra är viktig. Vännerna finns ofta kvar när kärleken kraschat. Att odla sina väninnor är den bästa framtidsinvesteringen man kan göra. Det är ofta de relationerna som varar längst.

Vänskap är rakare
Varför är ett vänskapsförhållande många gånger mycket rakare än ett kärleksförhållande? Orsaken ligger nog många gånger i att vi i ett vänskapsförhållande tappar könsrollsmönstret. Mot en vän visar man ofta sidor som man inte vill visa för den man är kär i, allra helst de sidor man själv inte är vän med. Därför kan ett vänskapsförhållande många gånger vara mycket tryggare.

Jag tror att man många gånger kan utvecklas mer som människa i ett vänskapsförhållande än i ett kärleksförhållande. För svartsjuka och äganderätten kan många gånger hämma människor. Att försöka hitta en inre plattform genom en annan människa tror jag inte är något hållbart i längden. En inre plattform får man endast genom fler människor både av den man älskar och av vänner, därför är vänner lika viktiga som en levnadskamrat. Men många ensamma människor bromsas i sin utveckling genom att tro att en levnadskamrat är allt.

Vänskap innebär att gemenskapen får växa genom många år och bli stark nog att stå emot prövningar. Den kan inte bara anförtro sig eller ta emot förtroende, den kan också stödja, offra besvär, avstå för att kunna hjälpa. Var lojal mot dina vänner. Lyssna, uppskatta, bry dig om dem. Ställ upp när det är kris och dela deras glädje när de har framgångar. (Delar av materialet kommer från "Vänskap" en artikelserie ur Svenska Dagbladet)

Vänskap
är det lim som
håller samman
våra liv -
i synnerhet
när det känns
som om allting
håller på att
rasa ihop

 Tillbaka till Hälsoinspiration