På sista tiden har jag lagt märke till att allt fler människor är otillfredsställda med sig själva och sina livsförhållande. Frågar man dem, vad de saknar och vad de söker, så får man bara vaga antydningar.

Det är inte bara frågan om konkreta missförhållanden. Jag hör för det mesta: "Ja man lever och får väl lov att vara nöjd”. Man märker en viss resignation, även där förhållandena är bra och det inte finns någon anledning att klaga.

Jag tycker det är tråkigt, för det är inte bara äldre människor som plågas av sådana tankar, framför allt unga människor ser så mörkt på framtiden. De kapitulerar utan vidare vid minsta lilla problem och känner sig bara trygga och starka i gänget.

Den som inte har lust till någonting, den som varken kan njuta för ögonblicket eller ser någon framtid framför sig, måste tycka att allt är meningslöst.

Den som däremot är tvungen att kämpa för sin existens som våra föräldrar och deras föräldrar, för dem besvaras frågan om livets mening av sig själv. Innebörden är livet själv, livskampen. Det som den nutida människan saknar, det hon inte har lärt sig, är att kämpa för en sak, att anta de dagliga utmaningarna.

Redan i den dagliga kampen för tillvaron ligger en viss utmaning. Den som inte är villig att anta den, att riskera något för sin framtid, har ingen chans att själv utforma sitt liv. En människa, som inte kan kämpa för sin tillvaro, inte hävdar sig, blir illa behandlad. En utmaning behöver inte vara ett stort avgörande beslut. Utmaningar har vi alla varje dag.

Ett exempel: Vi går med på något mot bättre vetande. Vi gör det av ren bekvämlighet och upptäcker sen att vi blivit lurade. I själva verket var det en utmaning att ta initiativ, men vi valde minsta möjliga besvär. Vi gick med på en sak, som vi inte alls var övertygade om. Sånt händer dagligen och den som är van att gå ur vägen för utmaningar, är tvungen att acceptera att andra bestämmer vad som skall göras.

Den som klarar av en svår uppgift, t.ex. en idrottsman, -även inom yrkeslivet är arbetsinsatsen utslagsgivande om man vill komma fram, -upplever en ny form av inre tillfredsställelse. Han har uppnått ett fint resultat och är glad över det.

En sådan människa utmanar sig själv och hon kommer att kämpa för detta av hela sitt hjärta. Att utmana sig själv och bestå provet betyder självkännande, livsutbyte och därmed även nytt livsinnehåll. Men eftersom alltför många människor lever planlöst, har blivit för bekväma för att kämpa, att leva efter denna enkla sanning, ökar olusten varje dag. Det är var och ens uppgift att övervinna denna olust med egna arbetsuppgifter och egna målsättningar.

"Ju mer man vill, desto mer kan man"
Charles Baudelaire