Tolerans
Tolerans får inte förväxlas
med resignation

Den viktigaste förutsättningen för att man skall kunna leva i sämja med alla människor är att man respekterar var och ens individualitet, d.v.s. att man accepterar varandra helt och hållet utan förbehåll, även olika åsikter och egenheter.

Enligt en undersökning tror sig tre fjärdedelar av alla svenskar vara toleranta. De accepterar avvikande åsikter, har inte förutfattade meningar gentemot oliktänkande, respekterar andra raser och folkslag och deras levnadssätt.

Så länge som denna tolerans inte sätts på prov, har man väl ingen anledning att betvivla den, men när allt kommer omkring, så är de flesta inte alls så toleranta som de tror. Att fodra tolerans och bevisa tolerans, i det att man kan avstå från egna krav till förmån för någon annan, är två helt skilda saker.

Vad som menas med tolerans framgår av ordet själv, som kommer från latinet. Det betyder "tolerera" "finna sig i" eller "tåla". Att vara tolerant betyder alltså inte bara att förstå eller acceptera andras åsikter utan även att tåla andras egenheter och sätt att bete sig.

Det är fel att prata om tolerans, om en granne t.ex. väsnas och är så högljudd, att han ständigt stör mig och sen väntar att jag ska tiga och finna mig i det. Att tiga och lida vore i detta fall ett tecken på godsinnad svaghet.

Tolerans kan bli ett problem i ett äktenskap, om en partner t.ex. har ett yrke eller hobby, som den andra inte kan delta i. Då måste man vara tolerant för samlevnadens skull. Men även här kan man naturligtvis fråga sig om han eller hon inte går för långt och utnyttjar den andres tolerans, goda vilja eller tillmötesgående. Det finns gränser för allt. Det är ingen ovanlighet, att den ena partnerns tolerans är så gränslös, att den utnyttjas av den andre. Så extrema fall bör man dock inte sortera in under rubriken tolerans.

Tolerans betyder fördragsamhet, tålamod och det viktiga är att man alltid på rätt sätt försöker använda sig av detta mänskliga kvalitetsbegrepp. Tolerans förväxlas ofta med godmodighet, men det är inte det vi pratar om i detta sammanhang; bortsett från följande gamla ordspråk, som jag gärna vill citera: Den som är alltför godsint räknas för dum. Tolerans betyder mycket mer.

Tolerans är något stort, som återspeglar inre styrka: att kunna tolerera, acceptera en annan människas olikartade inställning. Jag tror, att vi alla vet om, att det är omöjligt, att påverka eller kanske t.o.m. ändra på en människas ideologi med en massa prat. Att låta var och en ha sin åsikt, övertygelse och respektera den, det kan man kalla tolerans.

En förutsättning är naturligtvis, att tolerans inte bara krävs från en sida. Även ren bekvämlighet uppfattar många som tolerans. Ett exempel: alla kvinnor, som resignerar inför oresonliga män och som bara tiger och ger med sig för husfridens skull vid dispyter och diskussioner i familjen. Det har inget med tolerans att göra. En sann tolerans resignerar inte, den skapar förståelse människor emellan. Jag tolererar och den andre är tacksam för det, ge och ta emot, bara så kan ett samliv fungera.

Att vara tolerant betyder enligt min mening inte alls att vi ska godta andras hänsynslöshet. Vi bör i stället försöka respektera varje människas naturliga behov av frihet och hennes rätt att utveckla och bevara sin individualitet, även om den inte faller oss i smaken. Vi bör, ja vi måste, vara så toleranta som möjligt mot andra människor även på "egen bekostnad". All intolerans går när allt kommer omkring ut på att man "omyndigförklarar" andra, att man förnekar helt självklara rättigheter. Det är bara den som kan accepter andras rätt till individualitet som kan själv ta den i anspråk.

Tillbaka till startsidan