Testa dig själv

Det talas så mycket om kondition och må bra vikt. Man ska väga vettigt och man ska fysiskt orka. Det anser de som rent vetenskapligt sysslar med det här. Det anser väl vi "vanliga" också. Men vägen till rätt vikt och rätt kondition är förvisso inte den lättaste - det är ju bland annat frågan om en förfärlig massa karaktär . . . Men man kan göra den här omläggningen, till ett något bättre liv, skojig och riktigt spännande. Man kan testa sig, mäta hur pass trevligt bättre man blir efter hand. Och känna sig stolt!

Det finns ju en mängd olika saker man kan ägna sig åt, från motionsgymnastik i kommunens regi till egen löpträning ute i naturen. Men det behöver egentligen inte vara så arrangerat och märkligt. En hygglig vardagskondition kan man få bara genom att varje dag ta en halvtimmes promenad eller cykla till jobbet eller för alltid glömma hissen. Eller ta två halvtimmes-löppass i veckan. Motion och kondition ska ju inte präglas av militärisk drill eller fanatism, det ska vara roligt, skönt och givande. Inte bara konditionsmässigt sett. Det som lättast sätter i gång en är nog "rörelse i grupp". Man är några stycken goda vänner, man är hela familjen, som tar sig en motionsstund tillsammans, alltifrån en söndagspromenad till en squash-match.

Är man riktigt usel i sitt konditionsläge kan det vara skönt att veta att man ganska så fort kan få upp det. Bara på en vecka, med mycket fysisk aktivitet, kan konditionen gå upp hela 25 procent. Det är ju i sådana här fall, när man verkligen gett sig attan på att komma i bättre form, som det är värdefullt med de här olika testmetodena. Det kan ju vara skönt att inte bara känna sig bättre, utan även också få det bevisat siffermässigt sett. Den enklaste medicinen mot övervikt och dålig kondis är regelbunden, lagom, trevlig motion.

Det är enkelt att vardagstesta sig själv.
Ta fram vågen, se dig i spegeln, ta pulsen, använd måttbandet.

Du kan väga dig
Din vikt är din! Går inte att jämnföra med andras och behöver inte alls passa perfekt i en tabell. Du kan säkert på helt egen hand avgöra om du väger det du ska eller vill. Det kan handla om undervikt, idealvikt, trivselvikt eller övervikt. Ett riktvärde för de allra flesta av oss är förstås att försöka ha kvar den vikten man bar på i så där 20-årsåldern, har jag läst. Men det undrar jag!

Du kan se dig i spegeln
Det kan väl i många fall vara det bittraste! Vikten kan man väl alltid försöka smussla med: muskler väger mer än fett, kan man ju alltid säga till sig själv, eller: den där lilla överviktiga fettvalken tar jag snabbt bort på några motionsrundor. Om det vore så lätt ändå! Men att se sig i spegeln i all ärlighet kanske är det enklaste sättet att fastslå att man bör göra något åt sig. Här är det inte siffror som talar utan bara sunda förnuftet.

Du kan mäta dig
Ett vanligt måttband i all sin enkelhet är en av de bästa hjälparna om man tänker krympa sig (eller gå upp i vikt, det finns faktiskt ett stort antal människor som har viktproblem åt "andra" hållet). Mät och notera framstegen och bli glad åt varje centimeter! Men det är inte mycket idé att mäta sig varje dag, då kanske man bara tappar lusten. Det har ju tagit ett tag att få sina fettringar, det tar ett tag att bli av med dem också.

Du kan ta pulsen
Alla har en inbyggd konditionsmätare: pulsen. Ett vältränat hjärta arbetar med lägre puls än ett otränat. Topptränade idrottsmän kan ha pulsvärden som är så låga som 35 slag i minuten. En hygglig vardagskondition ligger mellan 50 och 60 slag per minut. Men viktigast: det är ingen idé att jämföra sin puls med andras - bara med sig själv! Pulsen tar man bäst på morgonen, då man är helt utvilad, antingen på halsen eller på handleden. Notera värdet regelbundet. Börjar du motionera så kommer du att märka att vilopulsen går ner åtskilliga slag. Allt medan konditionen ökar . . .

Du kan göra ett step test
En gammal metod från laboratoriet vid Harvard University. Den innebär att man går upp på en 50 cm hög pall med en fot i taget. Räknar 1, 2, stiger ned, räknar 3, 4. I 5 minuter ska man hålla på, det blir 150 uppstigningar, 30 i minuten. Sen sätter man sig ned på bänken tar pulsen efter 1 ½ minut, efter 2- 2 ½ minut, efter 3-3 ½ minut. Om man då dividerar 15 000 med sammanlagda antalet pulsslag från de tre olika mätningstillfällena får man ett index på sin syreupptagningsförmåga = kondition.

Krångligt? Ja, det är mycket enklare att gå upp och ned i 5 minuter, vila och efter 10 sekunder ta pulsen på sig. Ju lägre den blir allt efter man håller på att träna, desto bättre kondition. Viktigt är i båda fallen att gå med exakt, jämn takt och lära sig tekniken.

Tillbaka till Hälsoinspiration