Stress

"Vi kokar vid olika gradtal."
Ralf Waldo Emerson

Någon har sagt att livet är som att glida nerför ett rakblad. Om man trubbar av eggen försvinner mycket av njutningen samtidigt med smärtan. Stressen är det som ger skärpa åt bladet, och den kan vara mycket produktiv. Den ger oss drivkraften att skapa, kämpa och lyckas. Det är alltför mycket stress som leder till spänning, ängslan, besvikelse, utmattning och dålig hälsa. Jämvikt är nyckelordet.

En konflikt på arbetet, något måste vara absolut klart före ett visst datum, man är bjuden på en fest med enbart främlingar . . . Det finns ingen allmängiltig förklaring till vad det är som gör en viss situation stressande och en annan inte. Situationen är viktig, men den är inte avgörande. Det är människan som är avgörande. Likartade situationer kan ge upphov till helt olika grad av stress hos olika människor.

Erfarenheten är den bästa måttstocken. Stressgraden som fungerar för dig är den som för dig till, inte bortom, din gräns. Vid den punkten presterar du bäst, känner dig mest stimulerad, trivs bäst och har störst självförtroende. Det är din optimala stressnivå. Om du låter stressen stiga mycket över denna nivå känner du dig spänd, orolig och oförmögen att tänka eller handla klart. Låter du den falla långt under nivån blir du uttråkad, otillfredsställd och tom på energi och entusiasm. Att leva under den optimala stressnivån kan vara lika påfrestande som att leva över den.

Vi stapplar hem sent på kvällen och ger efter för våra mest påtagliga behov, ett snabbt mål för att stilla hungern, en TV-skärm för att tränga undan vårt mentala kaos, och sömn för att orka med nästa dags vedermödor. Våra djupare, emotionella behov har inget tidigt varningssystem utan bryter till slut samman under hårt tryck. Känslorna kommer upp till ytan i form av ständiga bråk, olycka, sjukdom, depression eller ett nervöst sammanbrott. Om vi inte regelbundet tar oss tid att varva ner, stoppar maskineriet till slut.

Vårt utseende är en avspegling av vår mentala hälsa. Oavsett hur omsorgsfullt vi sköter vår kropp syns det om vi känner oss nere, besegrade och utan livslust. Kroppslig skönhet är detsamma som mentalt välbefinnande - självförtroende, en känsla av meningsfullhet och livsglädje får den mest alldagliga person att stråla. Stress är en av hälsans och utseendets envisaste fiender, och inte bara när vi direkt upplever den utan även i långa loppet.

Att kontrollera och hantera stress är avgörande när det gäller att förbättra våra kroppsfunktioner och återge kroppen dess harmoni. Vårt mål med stresskontrollen är dubbel - dels att göra stressen till en bundsförvant genom att lära oss använda den till vår fördel, och dels att minska dess potentiellt skadliga effekter när den hotar ta överhanden. Genom att hantera stress effektivt vårdar vi oss om en av de värdefullaste tillgångar vi kan ha. Ett liv utan stress skulle vara utomordentligt långtråkigt. Alla behöver vi ett viss mått av stress för att vara på alerten.

Trots dess dåliga rykte är stress i sig varken bra eller dåligt. Det har blivit ett fult ord, men utan stressen skulle vi aldrig sträva vidare mot drömmar och mål, inte fungera så kreativt. Det är hur vi reagerar på stressen som avgör hur den påverkar oss, och det kan vara både negativt och positivt. Människan är ett biologiskt system som styrs genom olika autonoma regleringsfunktioner. Ett gassystem, det sympatiska nervsystemet, och ett vilo- och reparationssystem, det parasympatiska nervsystemet, som samverkar för att balansera aktivitet och vila.

Förutom det sympatiska nervsystemet finns ytterligare ett system som aktiveras när vi behöver mobilisera kraft och handlingsberedskap, det så kallade neuroendokrina systemet. Det styrs från hjärnan och bidrar till att hormonet kortisol bildas. Detta hormon påverkar kroppens alla celler så att de arbetar effektivare och reagerar snabbare. Samtidigt ökar också risken för skador på cellerna, eftersom ämnen som är viktiga för uppbyggnaden av kroppens vävnader sjunker när stresshormonerna ökar. En period av stress måste därför alltid följas av tid för återhämtning.

När kropp och själ är i skottlinjen, blir mentala spänningar automatiskt förvandlade till fysiska symptom via det sympatiska autonoma nervsystemet, som är kopplat till stimulerande hormoner. En liten stressdos ger små fysiska förändringar, som t ex fjärilar i magen, på grund av ökad utsöndring av matsmältningsenzymer, eller ett blekt ansikte, när de ytliga blodkärlen drar ihop sig. Detta är bara tecken på att kroppen gör sig beredd. Om den inte gjorde det, skulle man inte få energi tillräckligt för att springa över vägen för att undkomma lastbilen som närmar sig. Men om man drabbas av en långvarig, besvärlig uppgift i stället för en lastbil byggs stressen på utan fysiskt utlopp. Till slut visar den sig i huvudvärk, muskelvärk, sömnlöshet, dåligt humör, dålig aptit, yrsel, matsmältningsproblem, högt blodtryck eller en ojämn hjärtfrekvens. Ständig stress kan orsaka många olika sjukdomar och till och med fysisk kollaps.

Vad händer under stressen
När hjärnan uppfångar stressignalen träder en primitiv överlevnadsreaktion i funktion. Den brukar kallas kamp- och flyktsyndromet och bereder kroppen på att möta utmaningen som om den skulle gå i strid. Tre viktiga hormon - adrenalin, noradrenalin och kortisol - strömmar in i blodet och ger biokemiska och fysiologiska förändringar.

Denna stressreaktion ingår i en uråldrig försvarsmekanism som passade våra förfäders stenåldersliv bättre än vårt i rymdåldern. För oss är livets kamp och påfrestningar psykologiska snarare än fysiska, utdragna oftare än omedelbara. Det kan leda till ett fortlöpande stresstillstånd. Resultatet: långdragna fysiska och andliga spänningar som frestar alltför hårt på kroppen.

Forskningen bekräftar att stress är en bidragande orsak till nästan allt som drabbar den moderna människan. Men läkarna vet även att stress inte dyker upp som resultatet av en speciell händelse, utan som symptom på hur vi väljer att tackla denna händelse. Denna länk mellan själ, kropp och välmående kommer att föra den moderna medicinen in på nya banor under det kommande decenniet. Trots att vi inte alltid kan styra vad som händer i livet, har vi stort inflytande över hur vi låter det påverka oss.

Ju bättre vi mår personligen, desto bättre fungerar vi socialt, och vi kan klara livets utmaningar i stället för att knäckas av dem. Ju mer komplicerade våra dagliga liv blir, desto mer krävs av själen, och det är den som får ta stöten långt innan kroppen avslöjar hur vi mår. Och eftersom forskningen idag visar att människans hjärna kan aktivera och ge energi åt kroppsliga funktioner, precis som en motor driver en maskin, är det viktigt att ta sig tid att fylla på det mentala bränslet likväl som det fysiska.

Mentalt är vi heller inte skapta för att ständigt vara alerta, beredda att ta oss an nya utmaningar och kreativt prestera i projekt efter projekt. Våra sinnen är känsliga och tål inte att ständigt vara utsatta för ljud, ljus, nya ansikten, nya möten, nya former, nya miljöer. Hjärnan blir överbelastad av all information, kroppen spänd och ansträngd, psyket utmattat och trött. Ökar vi arbetstakten och kraven och dessutom låter bli att vila, blir utbrändhet ett faktum.

Trots att livet vore väldigt trist om det alltid flöt friktionsfritt, har vi så många mentala och fysiska krav att när vi drabbas av "stiltje", kollapsar vi snarare än njuter av det. Våra kroppar är så överlastade med stress att de inte klarar av att varva ner. Att lära sig att balansera krafterna rätt - stress å ena sidan, avkoppling å den andra - är nyckeln till ett behagligt liv. Och att använda hjärnan till att ta itu med problemen på ett positivt sätt, är ett mål att sträva efter.

Resultatet blir sömnstörningar. En plågsam trötthet smyger sig på som inte går att vila bort. Kroppen kan inte heller svara när vi vill lägga in en högre växel. Hjärtat får allt sämre förmåga att variera sin frekvens. Det börjar leva sitt eget liv, nästan helt opåverkbart av faktorer som annars styr frekvensen. Ibland rusar det iväg med en faslig fart, ibland känns ett tryck över bröstet. Huvudvärk, yrsel och olika kroppsliga symtom från mage, tarmar, leder och muskler är vanliga och fumligheten kan öka. En ständig sjukdomskänsla är också vanlig. Minnet och koncentrationsförmågan sänks. När det är som värst kan man helt förlora förmågan att läsa och lösa problem. Att strukturera sin vardag kan bli oövervinneligt. Man gör det man har för näsan och tappar förmågan att planera.

Press förändrar hela människan
En person som inte kan vila upplever sin grundstruktur vara hotad. Reflexmässigt strävar man efter att skapa en trygg tillvaro och hålla kvar det invanda. Man klamrar sig fast vid vana strukturer, tappar i kreativitet och tenderar att bli försvarsinställd. Man blir alltmer labil och kan utan större provokation både fara ut i ilska och börja gråta. Man reagerar utan spärrar, utan att tänka. Allt känns tungt och motigt. Självkänslan lakas sakta ur. Man blir offer i sin situation och beter sig allmänt barnsligt och krävande. Allt är andras fel. Man orkar helt enkelt inte med människor. Får svårt att lyssna. Blir lättstött, har svårt att skämta och skratta. Drar sig undan, går sällan till personalrummet, låter bli att äta med arbetskamraterna. Ett cyniskt förhållningssätt är heller inte ovanligt, utan förmåga till empati och engagemang i andra människors situation.

Förutom de psykologiska förändringarna ändrar en människa under kraftig press också ofta andra sidor av sitt beteende. Missbruk av alkohol, ändrade matvanor och tandgnisslande är några exempel. Undvikande strategier är också ganska vanliga. Låta bli att svara i telefonen. Låta bli att öppna posten. Låta bli att betala räkningar. Låta bli att gå och lägga sig, man har ändå så svårt att sova . . . Listan kan göras lång.

En person som befinner sig i detta tillstånd av känslomässig utarmning, i kombination med starka ensamhetskänslor och isoleringstendens, kan ofta inte själv bryta mönstret. Man springer för livet. Inga argument i världen hjälper, inte ens en påtvingad sjukskrivning.

Positiv stress är inte en skyddsfaktor
Tidigare stressforskning skilde på positiv och negativ stress. Denna forskning pekade mot att god kontroll över arbetssituationen, även om den innehöll många krav, var en slags skyddsfaktor. Problemet är att även om man har roligt, arbetar mycket och har god kontroll över sin arbetssituation så upplever inte alltid kroppen det. Att aldrig vila eller att vila alldeles för lite är likvärdigt med en hotsituation för vårt biologiska system.

Det tar många år att utveckla permanenta skador i energimobiliseringssystemet. Sårbarheten är individuell men riskfaktorerna kan vara både individuella och organisationsrelaterade. Organisationer som kan bränna ut sina anställda karakteriseras av hög arbetsbelastning, tidspress och oklara arbetsuppgifter med inbyggda rollkonflikter. Ger man inte uppmuntran och uppskattning och inte låter medarbetare vara delaktiga i arbetets utformning, skapar man en grogrund för utveckling av stressrelaterade sjukdomar. Starka hierarkiska strukturer kan därför också bidra negativt.

Människor som ständigt är i kampsituation, exempelvis personer med det så kallade typ A-beteendet, är i riskzonen, liksom de med utpräglat låg självkänsla. Svåra livshändelser, allvarlig sjukdom, ekonomisk stress är andra viktiga faktorer som ökar riskerna för att drabbas. Personer med höga krav på sig själva. Personer som är dåliga på att sätta gränser. Personer som känner skuld över att inte räcka till. Kreativa, emotionellt engagerade och ambitiösa personer som har ett starkt behov av att bli sedda och uppskattade, som har svårt att delegera, som är lojala och har svårt att säga nej till medarbetare, tillhör också riskgruppen.. Vi kvinnor är utsatta i dagens samhälle genom kombinationen av yrke, hemarbete och barnansvar.

Stressens tre nivåer
Personer som drabbats av symtom på stressjukdom
kan indelas i tre kategorier:

• Det går fortare att sova bort tröttheten, trots en hel del symtom på överbelastning. Symtomen försvinner vid vila.

• Inträffar när man inte kan vila bort tröttheten över en helg utan behöver några veckors till månaders nervarvning/sjukskrivning för att återfå förmågan att vila och bli av med tröttheten, sömnstörningen, den eventuella värken, insikt och förmåga att ta larmsignalerna på allvar krävs, liksom en ny balans mellan arbete och avkoppling. Motion är viktigt, men även för den motionsvana gäller det arr anpassa intensiteten efter den nya situationen. Systemet är känsligare och kan inte belastas som förr.

• Aktiv sjukdomsutveckling som kräver att halvt till flera års sjukskrivning. Helt nya förhållningssätt till liv och arbetsliv behöver utvecklas för bestående hälsa.

Symtom på stress
Högt blodtryck och förhöjda blodfetter. Blodets förmåga att levra sig ökar och blodfettsbildningar kan bilda proppar och risken för stroke ökar dramatiskt. I Japan dör människor på jobbet av utmattning och överansträngning. Fenomenet kallas Karoshi och är en följd av hög och långvarig stress.

Hjärtat. Arbetar för högtryck för att förse musklerna med syresatt blod, både genom att slå snabbare men också kraftigare. Det kan göra ont och kännas som hjärtat slår dubbla slag. Tryck över bröstet har ofta inget med hjärtat att göra utan handlar om spända bröstmuskler och en ytlig andning.

Hjärnan skadas av överproduktion av kortisol. Vi glömmer, blir okoncentrerade och får svårt att förstå komplicerade sammanhang. Om stressen fortgår en längre tid kan problemen bli ännu mer allvarliga. En tomhet, svårt att tänka, att förstå enkla sammanhang. För mycket adrenalin är orsaken. Korttidsminnet påverkas men långtidsminnet klarar sig. Huvudvärk är ett vanligt stressymtom.

Musklerna är ständigt spända och börjar värka. Detta gäller främst, nacke, axlar och skuldror. En orsak är att det är muskler vi vanligtvis belastar i kontorsarbete en annan är dessa muskler är förhållandevis små och när vi spänner dem så är det svårare att känna än om vi spänner större muskler. Det bildas mjölksyra i musklen som egentligen ska forslas bort med blodet men denna funktion är hämmad i en statiskt spänd muskel. Man kan känna stickningar i fingrarna och yrsel som beror på att andningen är för ytlig på grund av spända magmuskler.

Mage och tarm arbetar dåligt under stress då blodet i första hand dirigeras till musklerna och inte matsmältningsmekanismerna. Vi drabbas av illamående, magsmärtor, diarré och/eller förstoppning.

Andhämtningen blir häftigare och vi måste andas flera gånger per minut för att få tillräckligt med syre. Man kan uppleva en känsla att inte få luft, så kallad lufthunger - man får stanna upp då och då för att ta ett djupt andetag. Astma kan utlösas och förvärras. Yrsel kan vara en följd av den ytliga andningen och sänkt koldioxidhalt i blodet.

Huden rodnar eller blir kritvit, eksem och akne kan utlösas av negativ stress.

Syn och hörsel mattas av och vi får så kallat tunnelseende. Vi ser bara det vi har framför näsan och hör bara det vi orkar höra. Vi blir ljud- och ljuskänsliga.

Nedsatt immunförsvar. Förkylningar drabbar oss oftare. Liksom influensan. Sedan blir vi alltid sjuk vid jul och på semestern.

Sömnsvårigheter uppstår. I en stressituation gäller det att vara på sin vakt. Olika typer av sömnstörningar är vanliga. Insomningsproblem, för tidiga När vi har sovit länge och ostört flera nätter i följd och ändå känner oss trötta.

Humöret påverkas negativt. Irritation är en naturlig del av en stressreaktion. Är din medarbetare mer irriterad än vanligt? Sarkasmer är också en varningsklocka om det inte har förekommit tidigare. Vissa personer reagerar med nedstämdhet och drar sig undan och blir mer passiva.

Oro och rastlöshet. Oro är ett vanligt stressymtom. Vi ägnar orimligt mycket tid att tänka på vad som kan hända jämfört med vad som har hänt och vad det är som händer. Rastlösheten är också en konsekvens av den naturliga stressreaktionen. Det blir svårt att sitta still när kroppen förberett sig på kamp eller flykt. Och det är svårt att koncentrera sig när hjärnan är fattig på syresatt blod.

"Gud, ge mig modet att ändra det som går
att ändra på , lugn att acepter det som
inte går att påverka och klokheten att
skilja det ena från det andra."
Den Helige Fransiscus