Ståndpunkter

För en tid sedan var jag på en fest och samtalsämnet var att man skulle ha ståndpunkter (ställningstagande) på saker och ting. Många tyckte att man måste ha fasta ståndpunkter inför vissa frågor i livet, annars skulle ju hela tillvaron gunga.

Alldeles för ofta fixerar vi omdömen om våra medmänniskor.
Alldeles för ofta låter vi deras reaktioner i någon situation bli utslagsgivande för vår åsikt om dem.
Alldeles för ofta intar vi en låst ståndpunkt, när det varit mycket riktigare om vi bara stått öppna för livets skiftande uttryck i våra medmänniskor och oss själva, riktigare att vi gett plats för livets växande i oss. . . Åtminstone fattade jag det så.

Och hur ofta har jag inte upplevt det felaktiga med en princip, med en fast ståndpunkt. Tänk bara på en sådan sak som att vi råkar i konflikt med en människa. I vredesmod går vi ifrån henne och efteråt – ja, går vi då inte igenom vad hon sa och vad jag sa och summan av kardemumman blir vår egen upprördhet och ilska – och så ett omdöme om människan i fråga. Tänk att hon var sådan hon! Och i fortsättningen kanske vi möter den människan – om vi alls möter henne mer – just med utgångspunkt från detta, vårt fixerade omdöme, vår ståndpunkt.

Man behöver ju bara sätta sig ner en kväll och gå igenom den dag som ligger bakom en. Så beklagligt sällan det händer att man känner sig tillfreds med sitt handlande den dagen. Man har tänkt ovänliga tankar. Man har stillatigande hört på när någon man känner beklagat sig över någon annan – som man kanske också känner. Man har varit irriterad, snäsig och överlägsen mot sina ungar. Det räcker ju med att något av allt det där har hänt under dagen för att man ska känna hur långt borta man är ifrån den man ville vara.

När vi fäller ett jaså-hon-är-en-sån-hon-omdöme om en medmänniska och låser henne vid vår negativa uppfattning om henne för all framtid – då hindrar vi den människan att få ha de svagheter vi själva har fullt upp av. Hon kanske var otrevlig värre när vi hade vår kontrovers med henne. Låt henne få vara otrevlig hon också! – Vi kan det så bra själva ibland! Låt gå för att man bildligt talat spottar och fräser åt varandra någon gång. Men gå inte hem och summera ner det hela till ett omdöme, en ståndpunkt. Möts inte nästa gång låsta av det som hänt.

Man måste kunna se tillbaka på varje gårdag med lite humor, lite ironi, lite förståelse och förlåtelse. Och mötas varje dag med tomma händer och nya ögon. Inte bära med sig ståndpunkter, omdömen och åsikter.

Jag har sagt allt det här mest av allt till mig själv. Det är så svårt att lära.
Men det är absolut nödvändigt!