Produktionen av sköldkörtelhormon regleras genom en återkoppling. Från hjärndelen hypotalamus frisätts ett hormon (TRH) som ger hypofysen order att producera det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH (tyreoideastimulerande hormon). Då produceras sköldkörtelhormonerna T3 (trijodtyronin) och T4 (tyroxin). Om det produceras för mycket av dessa hormoner sänds signaler till hypofysen och hypothalamus som i sin tur minskar sina stimulerande signaler. Om det åt andra sidan produceras för lite T3 och T4 ökas frisättningen av de stimulerande hormonen TRH och TSH. Genom denna återkoppling hålls normalt koncentrationen av sköldkörtelhormon på en lagom nivå.

Tillfälligt kan man ha både för låg och för hög produktion utan att det spelar någon större roll. Men om obalansen fortsätter mår man inte alls bra. Det finns flera orsaker till rubbningar i sköldkörteln. De vanligaste sköldkörtelrubbningarna beror på så kallade autoimmuna processer. Det innebär att immunförsvaret går till attack mot kroppens egna celler. Då bildas antikroppar, som kan störa sköldkörtelns produktion av hormoner.

Sköldkörtelproblem är ofta ärftligt och risken är två till tre gånger större om föräldrarna har problem. Det är vanligt att stress påverkar, men det gäller oftast inte den vanliga vardagsstressen. Det är snarare livskriser som dödfall i familjen, skilsmässa, arbetslöshet eller allvarliga sjukdomar som kan vara de utlösande faktorerna.

Problem med sköldkörteln är mycket vanligt, speciellt bland kvinnor. Det är en folksjukdom som drabbar två till tre procent av befolkningen. Att rubbningar är vanligare hos kvinnor har troligen med det kvinnliga könshormonet gulkroppshormon (progesteron) att göra. Det tycks spela en roll särskilt vid överproduktion av sköldkörtelhormon, som ofta startar i samband med puberteten, graviditet eller förlossning. Alla symtom som följer i kölvattnet på ämnesomsättningsproblem kan vara obehagliga och påverkar ofta livskvaliteten negativt. Sjukdomen är sällan livsfarlig, men för hög ämnesomsättning sliter på kroppen eftersom hela kroppen ständigt går på högvarv. Äldre personer kan drabbas av hjärtflimmer och skelettet urkalkas eftersom den höga ämnesomsättningen leder till att nedbrytningen går fortare än kroppen hinner reparera. En låg ämnesomsättning ger oftast ett för högt kolesterolvärde i blodet och ökar därmed risken att drabbas av hjärtbesvär.

Hypertyreos – överfunktion av sköldkörteln
Det finns flera sjukdomar som kännetecknas av att sköldkörteln producerar för mycket hormon. Gemensamma namn för dessa tillstånd är hypertyreos, tyreotoxikos eller ”giftstruma”. Det är väl en ganska olämplig benämning eftersom det inte är någon ”förgiftning” utan en överproduktion av kroppens naturliga sköldkörtelhormon. Överproduktionen har heller inte alltid samband med en förstorad sköldkörtel. Den vanligaste formen av hypertyreos är Basedows sjukdom eller Graves sjukdom. Basedows sjukdom är en autoimmun sjukdom. Vid de flesta autoimmuna sjukdomar brukar ju antikropparna angripa och försämra funktionen. Men de antikroppar som bildas vid Basedows sjukdom har motsatt verkan. Istället för att hämma sköldkörtelns funktion har de en stimulerande effekt. Det leder till en överproduktion av sköldkörtelhormon och diffus förstoring av sköldkörteln.

Symtom
Den ökade hormonproduktionen gör att kroppens ämnesomsättning höjs. Typiska symtom är att man blir mycket trött, men har svårt att gå ner i varv och vila. Man känner sig rastlös, nervös och orolig. Svettas mycket även i kalla rum, får hjärtklappning och känner sig darrig i kroppen. Man kan känna sig hungrig jämt och ständigt och äta bra, men tappar ändå vikt.

• Blodprover, man mäter bl.a. blodkoncentrationen av olika sköldkörtelhormoner. Hos de flesta av patienterna kan man även hitta de stimulerande antikropparna TSAb.
• Tyreoideascintigrafi, är en isotopundersökning som bl.a. ger en uppfattning om sköldkörtelns storlek och funktion.
• Finnålspunktion, celler från sköldkörteln sugs ut och undersöks i mikroskåp.