Sinnena

"All vår kunskap har sitt ursprung i våra sinnesförnimmelser . . ."
Leonardo da Vinci

Sinnena berättar om vad som händer utanför kroppen men också en hel del om kroppens inre tillstånd. Allt detta sker i samarbete med det centrala nervsystemet.

Varje ögonblick av vårt vakna liv sänds miljoner sinnessignaler från ögon, näsa, mun och hud till hjärnan och de flesta uppfattas aldrig medvetet. Alla dessa signaler anpassas, analyseras, sorteras, elimineras och kompletteras ständigt av hjärnan. Det är t.ex. svårt att hitta den blinda fläcken i ögat, inte därför att den saknas utan därför att hjärnan "fyller i" det som fattas i bildens pussel.

I vårt vuxna liv är sinnena ordnade i en sträng hierarki, där ögonen kommer först och så öronen - synens och hörselns "avståndssinne". Först därefter kommer huden, munnen och näsan - känselns, smakens och luktens "närhetssinnen". Man märker hur denna sinneshierarki organiserar sig om man blundar. Vad händer? Den subjektiva, inre världen fylls av ljud. Man urskiljer rytmen i sin egen andning, och bakgrundsljud som man kanske inte har varit medveten om tidigare verkar att förstärkas.

Man behöver inte ha alldeles tyst omkring oss för att höra en knappnål falla när vi blundar. Om vi sätter händerna för öronen finner vi att våra starkaste sinnesupplevelser huvudsakligen kommer från känseln. Vi blir plötsligt varse hur mjuk eller hård stolen vi sitter på är, vilken struktur det är på kläderna vi har på oss och sinnesförnimmelserna från olika delar av kroppen: halsen, ryggen, axlarna, tom. hårbotten. Det är inte nya intryck - de förs hela tiden till hjärnan genom huden.

Vi är alla mycket mer mottagliga för budskapen från våra sinnen än vi kanske har klart för oss, även om vi för det mesta bara utnyttjar en bråkdel av deras möjligheter. Normalt tränar vi upp våra sinnen till redskap att fungera på den nivå vårt arbete eller sinnelag kräver. Men känsligheten, både den allmänna och inom ett sinnesområde, varierar mellan olika människor. I vardagen finns nästan alltid stor reservkapacitet, men specialyrken kräver särskild träning och talang.

Tänk på pianostämmarens virtuositet. Han har alla skalans toner i huvudet och upptäcker och justerar den minsta variation i tonhöjd. Kaffeprovaren lär sig känna igen kaffets kvaliteter, rostningsgrad mm. Eller ta urskillningsförmågan hos vinprovaren, som har utvecklat sina smak och luktsinnen till en sådan grad av raffinemang att han kan identifiera inte bara årgången för ett visst vin utan platsen och t.o.m. vingården det kommer ifrån.

Iakttar vi en blomma är det lätt att detta sker med endast ett sinne, så att vi endast ser den vackra färgen. Först med ökad erfarenhet - och psykisk beredskap - kopplas alla sinnen in och vi ser färg, känner doft, använder hudens känsel och får en sammansatt och mer fullständig upplevelse av blomman. Normalt fungerar emellertid sinnena med en viss grad av utsuddning. Detta hjälper oss att balansera olika sinnesintryck mot varandra. I utbyte mot överblick får vi offra lite av specialisering, i utbyte mot kvantitet får vi offra lite av kvalitet.

Det finns även en känslighet för våra sinnen. Det finns ett inbyggt försvar mot alltför kraftig eller på andra sätt skadlig stimulering. Alkoholförtäring leder till att börja med till ökad tålighet. På samma sätt nedsätts känsligheten i receptorerna vid upprepad och kraftig stimulering. Man klarar intensivare stimulering och blir mindre påverkad. Men efter en tid vet vi att det brukar bli motsatt förhållande. Det behövs inte särskilt stora mängder för att personen ska påverkas.

Utsätts hörselsinnet för ett visst ljud kommer hörselcellerna efterhand att reagera allt mindre på detta. Är det ljud man tycker om, t.ex. rockmusik, tycks man klara högre ljudstyrka. Det krävs mer för att framkalla hörselskador. När en viss nivå passerats, blir nervsystemet i stället extra känsligt. Den ökade känsligheten för sinnesstimuli tycks gå via tillvänjning till minskad känslighet över till överkänslighet och förlorad känslighet.

På samma sätt kan en köldskada behöva mycket lite nedkylning för att den gamla skadan ska träda fram igen. Jag har sett ett tydligt exempel på just köldskador. Min dotter råkade ut för en kraftig köldskada av sina händer för många år sedan. Numera fryser hon väldigt fort om händerna. Det krävs erfarenhet och psykisk beredskap för att alla våra sinnen ska kopplas in och ge oss en gedigen upplevelse - smak, lukt, känsel, syn- och hörselintryck. Det är näsan som ger oss 80 procent av all information om vad vi äter. Vår tunga bidrar med resterande 20 procent - sött, surt salt och bittert är alla smaker som finns. Det är därför vi förlorar aptiten när vi är kraftigt förkylda. Utan luktsinnet smakar en bit lök likadant som en bit äpple. Lukt och doftminnen är säkrare än syn- och hörselminnen. Synminnen försvinner till femtio procent på tre månader, men doftminnen bara med tjugo procent inom ett år.