
Reumatoid artrit
Reumatoid artrit är en av våra stora
folksjukdomar, uppskattningsvis är 1 %
av befolkningen drabbad av sjukdomen. Den förekommer
över hela jordklotet och är en av
de riktigt stora sjukdomarna. Man kan bli drabbad
när som helst i livet, men debuterar oftast
i medelåldern. Förloppet är
varierande men oftast blir den kronisk och leder
till invaliditet. Trots att sjukdomen är
så vanlig, den förekommer över
hela jordklotet, den är svår och
invalidiserande, man har känt till den
och diagnosticerat den så länge,
trots det så vet man ännu inte vad
som orsakar den. Det finns ingen behandling
som på ett effektivt sätt kan förhindra
eller stoppa sjukdomen.
Mycket
kortfattat tror man att någon bakterie
eller virus kommer i kontakt med immunsystemet
hos en individ med ett visst arvsanlag. Detta
leder till att immunsystemet börjar producera
olika vävnadsskadade ämnen som startar
den inflammatoriska processen i ledhinnan, synoviten.
Vilket eller vilka virus eller bakterier som
kan vara "medvållande" till
sjukdomen har länge varit föremål
för forskningens intresse, men ännu
har man inte kunnat fastställa något
enskilt smittämne. Man tror också
att individens ärftliga belastning och
miljöfaktorer har stor betydelse, även
yttre faktorer, t.ex. kost, stress och olika
infektioner tror man kan påverka dessa
"självangripande" reaktioner
i immunförsvaret.
Personer
som har ledgångsreumatism har också
en något ökad risk att få andra
s.k. autoimmuna sjukdomar. Men ärftliga
faktorer tycks skydda de som har ledgångsreumatism
från att få den svåra psykiska
sjukdomen schizofreni, som normalt drabbar ungefär
en procent av befolkningen, men som är
mycket sällsynt hos personer med ledgångsreumatism.
Sjukdomen börjar ofta smygande man kan
känna värk, ömhet, stelhet och
svullnad i händerna eller fötternas
småleder. Allmänna inflammationssymtom
som trötthet, aptitlöshet och feber
kan föregå själva ledsvullnaden.
Vilken led som helst kan angripas. Ofta har
inflammationen en likartad utbredning på
vänster och höger kroppshalva. Trötthet
och ledsmärta leder till ett mindre aktivt
liv, vilket medför mindre träning
av musklerna. Om ledinflammationen får
pågå oavbrutet kan detta leda till
funktionsnedsättningar. Värken i lederna
är ofta det symtom som gör att man
söker läkare. Genom hela sjukdomsförloppet
är sedan smärtan i många fall
det dominerande problemet, även om stelhet
och funktionsnedsättning också plågar
den som drabbats av kronisk ledgångsreumatism.
Ledgångsreumatism
kan utvecklas på ett högst skiftande
sätt, sjukdomsförloppet är svårt
att förutse. Enstaka personer kan spontant
få en bestående remission, dvs.
alla sjukdomssymtom försvinner. Flertalet
av dem som fått diagnosen ledgångsreumatism
måste dock räkna med att sjukdomen
blir kronisk. Vanligtvis förlöper
den då i skov, dvs. lugna sjukdomsperioder
avlöses av perioder med ökad inflammatorisk
aktivitet. Ofta är det svårt att
förstå vad som utlöser ett skov.
Ibland kan det röra sig om infektioner,
andra gånger kan man ana att stress och
annan psykisk belastning bidrar till försämringen.
Många gånger kanske man inte hittar
någon utlösande orsak alls.
Snabb
diagnos är en stor fördel för
en patient med reumatisk sjukdom, tidig behandling
med rätt läkemedel förbättrar
prognosen, minskar risken för funktionshinder
och förbättrar överlevnaden.
Behandlingen av sjukdomen har i princip tre
huvudkomponenter: inflammationskontroll,
rehabilitering och reumakirurgi.
Att leva med ständig smärta, inte
själv kunna klara sina dagliga inköp,
vårda sina fötter, tvätta håret
eller öppna mjölkförpackningen.
Så ser vardagen ut för många
människor som har reumatoid artrit. Varje
år drabbas minst 25 nya personer per 100
000 invånare. Hälften av personerna
drabbas akut och är vanligtvis mellan 45
och 65 år. Kvinnor är dock generellt
sett yngre än män när de insjuknar
och drabbas också i allmänhet hårdare.
Det finns undersökningar som visar att
när man får ledgångsreumatism
så förlorar man mycket snabbt sin
arbetsförmåga.
En
enkätundersökning om hur det är
att leva med ledgångsreumatism har genomförts
av Reumatikerförbundet och läkemedelsföretaget
Aventis Pharma. Fyra av fem upplever smärta
varje dag. Andra dagliga besvär är
morgonstelhet, trötthet och svårigheter
att röra sig. Smärtan, stelheten och
rörelsehindret ökar ju längre
tid man har haft sjukdomen. Tröttheten
ligger på en konstant hög nivå
redan från början. De flesta klarar
ändå vardagslivet, men inte utan
påtagliga besvär. Nästan var
femte kan inte själv sköta dagliga
inköp och andra ärenden och mer än
var tredje kan inte vårda sina fötter
själv, bland de äldre är det
nästan hälften. Att vårda fötterna
är särskilt viktigt för personer
med ledgångsreumatism, eftersom tårna
ofta deformeras av sjukdomen och otillräcklig
fotvård förvärrar smärtan.
70 procent använder tekniska hjälpmedel
för att klara vardagen bättre. De
flesta behöver speciellt utformade hjälpmedel
för bl.a. tandborstning, påklädning,
toalettbesök, duschning, att öppna
en vattenkran eller öppna burkar.
Olika behandlingar av ledgångsreumatism
Målsättningen med behandlingen är
att dämpa inflammationen, lindra smärta
och stelhet. Begränsa skador på brosk
och ben och att funktionsförmågan
ska behållas.
För
en bra behandling krävs en helhetssyn på
livssituationen. Ledgångsreumatism går
ännu inte att bota. Men man kan göra
mycket för att lindra symtomen och påverka
sjukdomen gynnsamt. För detta behövs
insatser från vårdteam, ett "reumateam"
med sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och
sjuksköterska. Man behöver ibland
också hjälp av ortopedtekniker, dietist,
tandhygienist. Kunskaper om sin sjukdom kan
man få genom att delta i en "reumaskola"
som många reumatologenheter bedriver.
Sjuksköterskan
i teamet är oftast den som förmedlar
kunskap om sjukdomssymtom och den medicinska
behandlingen. Tillsammans med läkaren är
hon ansvarig för läkemedelsinformationen,
och är en mycket viktig person för
patienten när det gäller frågor
om behandlingar, provtagningar och olika kontroller.
Kuratorns
uppgift är att vägleda patienten i
frågor som rör sociala konsekvenser
av reumatisk sjukdom. Det gäller framför
allt ekonomisk rådgivning, bostadsärenden,
kommunikationsproblem och arbetsvård och
försäkringskassefrågor.
För
att kunna ge så bra smärtlindrande
behandling som möjligt är det viktigt
att läkaren gör en smärtanalys,
dvs. försöker bena upp vilken typ
av smärta som dominerar hos patienten.
Handlar det om en inflammationsorsakad smärta
ska behandlingen inriktas mot inflammationsbekämpning.
En destruktionssmärta svarar bättre
på annan behandling och en neurogen smärta
kan släppa direkt om t.ex. en nervinklämning
åtgärdas.
Inflammationsdämpande
mediciner kan påverka sjukdomsförloppet
i gynnsam riktning hos många personer
med ledgångsreumatism, i synnerhet om
behandlingen sätts in i ett tidigt skede
av sjukdomen. Det finns resultat som visar på
att man inte bara kan uppskjuta, utan ibland
t.o.m. förhindra skador på brosk
och ben. Det är vanligt nu att patienten
erbjuds en mycket aktiv läkemedelsbehandling.
För
den som har akuta problem med värk och
stelhet kan dock symtomlindring kännas
som det mest betydande behovet. Tyvärr
finns det inget läkemedel som samtidigt
kan ge både snabb symtomlindring och tillräckligt
effektivt inflammationsdämpande. Därför
behövs ofta en kombination av läkemedel
med olika verkningsmekanismer för att målsättningen
med behandlingen ska kunna uppfyllas. Som patient
kan man tycka att det blir alltför många
mediciner. Men om man är väl informerad
om syftet med medicineringen brukar det vara
lättare att acceptera situationen.
Flera
effektiva preparat mot ledgångsreumatism
har introducerats och som verkar på ett
helt nytt sätt än de befintliga. Nu
kan man genom terapi med TNF-hämmare hejda
kroppens destruktiva sätt att attackera
sig själv och mer effektivt bromsa själva
sjukdomsprocessen. Genom att ge injektioner
eller dropp med så kallade TNF-alfablockerare,
kan kroppens immunsystem påverkas på
ett sätt som gör att inflammationen
går tillbaka.
De
nya medicinerna är ett viktigt genombrott
och ett betydelsefullt komplement till de läkemedel
som redan finns idag. Men varken de eller de
redan befintliga behandlingsformerna kan bota
sjukdomen, bara mer eller mindre lindra. Och
de har inte samma effekt på alla. En TNF-alfablockerare
är heller inte den första behandlingen
som sätts in. Vanligen provas först
traditionell behandling, innan läkaren
tar ställning om man ska sätta in
TNF-alfablockerare.
I
normala fall bevaras en finstämd balans
mellan produktion och nedbrytning av broskets
beståndsdelar, vilket gör att vävnadens
struktur och egenskaper bibehålls. Vid
ledsjukdomar påverkar sjukdomsprocessen
denna balans och i flertalet fall kommer nedbrytningen
att dominera. Vävnadens molekyler förloras
och broskets egenskaper förändras,
vilket leder till sämre funktion och förmåga
att stå emot de påfrestningar, som
leden utsätts för i det dagliga livet.
Det
är viktigt att dagligen ta ut rörligheten
i kroppens alla leder för att förhindra
att lederna stelnar till eller att felställningar
uppstår. Grunden för all träning
är dagliga rörelseövningar som
lämpligen görs enligt instruktioner
från sjukgymnasten. Sjukgymnaster och
arbetsterapeuter är experter på att
analysera och behandla smärta och funktionsproblem.
Funktionsanalysen görs på ett strukturerat
sätt som i detalj beskriver den fysiska
funktionsförmågan, t.ex. om leder
deformeras tidigt under sjukdomsförloppet.
Sjukgymnast och arbetsterapeut kan även
föreslå och genomföra förbättringar
i patientens hem och arbetsmiljö.
Kirurgisk behandling:
Reumakirurgin har under de senaste decennierna
utvecklats till en viktig del av behandlingen
vid reumatism. Reumakirurgins främsta mål
är att lindra smärta, förbättra
funktioner och förhindra försämring.
För att resultaten ska bli så goda
som möjligt behöver reumaortopeden
och handkirurgen arbeta i reumateamet.
Reumaortopeder och handkirurger har goda möjligheter
att på olika sätt ingripa mot inflammationen
i enstaka delar av kroppen. Även vid avancerade
funktionshinder kan de ge god hjälp.
Några exempel på reumakirurgiska
ingrepp:
• Synovektomi, avlägsnande av led
eller senhinna.
• Artroplastik, operation för att
sätta in en konstgjord led.
• Artrodes, steloperation av en led.
• Senplastik, operation av en sena.
Smärtlindring:
Sjukgymnasten har flera olika metoder att lindra
smärtan. Ø Köld och värmebehandling,
köldbehandling innebär att kylinpackningar
läggs över de ställen som man
vill behandla. Värmeinpackning består
av värmedynor som läggs över
de ställen som smärtar. Om behandlingen
ska bestå av kyla eller värme beror
på olika faktorer. Är t.ex. en led
svullen och varm ska inte ytterligare värme
läggas på, utan då bör
man hellre prova med kyla. Om man däremot
har ont i en led eller muskel och det inte finns
tecken på svullnad kan man prova med värme.
Klimatvård: Rehabilitering
utomlands är ett komplement till den hälso-och
sjukvård som drivs av svenska landsting.
Det har visat sig att intensiv träning
i ett gynnsamt klimat ger mycket positiva effekter
för reumatiker. Vård i värme
varar och många patienter behöver
en rehabiliteringsperiod per år, för
att kunna fungera. Alla patienter får
individuellt anpassade behandlingar med sjukgymnastik,
arbetsterapi och självträning. Även
massage. En annan behandling på Teneriffa
är ridterapi. Det innebär individuell
behandling vid varje häst. Patienterna
rider utan sadel och har direkt kontakt med
hästen i ungefär en timme. Här
får man balansträning genom att känna
in hästens rörelser. Behandlingen
brukar vara 3-6 veckor.
Bassängträning:
Sjukgymnastik i badbassäng med kroppstempererat
vatten. Aktiviteter i varmt vatten känns
skönt för stela och ömma leder.
Värmen ger direkt smärtlindring i
lederna. I vatten blir kroppen lättare
vilket speciellt underlättar sådana
rörelser som kräver ökat ledomfång.
Fysiska och psykosociala faktorer samspelar
med hälsa och välbefinnande
Många faktorer i livet påverkar
vår psykiska hälsa. Här finns
faktorer som t.ex. balans och harmoni, tillfredsställelse,
känslan av att kunna utnyttja sina resurser
på bästa sätt, att kunna känna
gemenskap med andra och kunna ha rika naturupplevelser.
Att trivas och må bra, att ha självkänsla
och kunna känna mening med livet är
några av de viktigaste faktorerna. Ett
meningsfullt arbete och förmåga att
hantera sin stress är andra viktiga faktorer
för den psykiska hälsan. Så
är även kultur, fritid och möjlighet
att utveckla den egna kreativiteten. Att stärka
självkänslan är kanske den enskilda
faktor, som kan ge människan den bästa
förutsättningen för ett friskare
liv. En god självkänsla gör att
man automatiskt tar ett aktivt ansvar för
sina handlingar och att leva sitt liv i en positiv
hälsofrämjande riktning.
En
reumatisk sjukdom innebär nästan alltid
att livssituationen förändras. Det
kan gälla arbete, relationer, social samvaro
och ekonomi. Behovet av stöd, såväl
psykiskt som socialt, är stort. Reumatoid
artrit är en av de stora folksjukdomarna.
Förknippad med denna sjukdom, är en
föreställning om ihållande värk,
invaliditet och förlust av oberoende. Det
är inte ovanligt att nyinsjuknande personer
hamnar i en djup kris när de får
besked om diagnosen. Man kan dela in krisens
förlopp i fyra faser.
• Chockfasen, kännetecknas
av svårighet att förstå vad
som har hänt. Allt känns overkligt
och det går inte att ta emot all den information
som ges. Ett välordnat yttre kan dölja
inre kaos. Under den här fasen behöver
patienten främst mötas av stor empati
och förståelse och få känna
att han inte är ensam.
• Reaktionsfasen, inträder
när den första chocken släppt
och verkligheten inte längre kan utestängas.
Frågor kretsar då kring varför
sjukdomen uppkommit och varför detta drabbat
just mig. Det kan handla om starka känslor
som förtvivlan, sorg och ilska. Det är
en psykisk svår period då behovet
är stort av att dela med sig av sina upplevelser
och av att få ge uttryck för sina
känslor. Här är patienten mer
mottaglig för information. Det kan vara
bra om den sjuke får möta andra med
samma besvär, t.ex. i gruppträffar.
Efterhand känns situationen lättare
att hantera, och krisens akuta skede har övergått
i:
• Bearbetningsfasen, framtiden
upplevs inte längre så skrämmande
och man upptäcker den egna förmågan
att finna lösningar. Ett annorlunda liv
och nya villkor som sjukdomen innebär.
Nu kan patienten uppskatta omgivningens intresse
och deltagande mera.
• Nyorienteringsfasen, den har
inte någon egentlig avslutning. Sjukdomen
finns kvar men hindrar inte det fortsatta livet,
nya möjligheter uppstår. Man sätter
upp nya mål.
Krisreaktioner
är fullt normala reaktioner. Olikheterna
kan vara stora beroende på personlighet,
sociala situationer och tidigare erfarenheter.
En viss rörelseinskränkning kan för
en person vara katastrofal medan den för
en annan kan vara ganska betydelselös.
En smärta som för någon är
plågsam och handikappande kan uthärdas
lättare av en annan. Många av de
känslomässiga problemen rör sig
om svårigheter att acceptera sjukdomen
som något man måste leva med utan
att förtränga. Det kan bli nödvändigt
att göra det välkända och vardagliga
på ett annorlunda, men inte nödvändigtvis
sämre, sätt. Det gäller att bli
medveten om de egna resurserna. En krisreaktion
leder i de flesta fall fram till en personlig
mognad.
Information
och ökad kunskap gör det lättare
att klara av de inskränkningar som uppstått.
Anpassningen till nya förutsättningar
underlättas om man själv aktivt tar
tillvara stöd och hjälp från
familjen och vänner och de resurser samhället
har. Kuratorn kan vara ett stort stöd,
som genom krisbearbetande och stödjande
samtal kan hjälpa den reumatiskt sjuke
och de närstående.
En
reumatisk sjukdom påverkar även familj,
arbetskamrater och vänner. Den närmaste
omgivningen känner också ofta oro
inför framtiden. Osäkerheten kan vara
stor och det är svårt att veta hur
man ska förhålla sig till den som
blivit sjuk. Det viktigaste är att tillsammans
kunna prata om det man upplever som problematiskt,
att vara så öppen att man kan fråga
och diskutera eventuella problem gemensamt.
Det är en förutsättning för
att kunna hitta lösningar. Det kan vara
svårt för närstående att
veta när hjälp ska erbjudas och hur
mycket hjälp som behövs. Speciellt
när det gäller en sjukdom som går
i skov. I perioder då sjukdomen är
ganska lugn och smärtan är under kontroll
behövs ju mindre hjälp än när
skov pågår .
Med
en öppen och rak kommunikation förhindras
alltid missuppfattningar och feltolkningar.
För att man ska kunna anpassa sig till
den nya situationen gäller det för
alla, att kunna acceptera och förstå.
Att ha kunskaper om sjukdomen och dess behandlingar
är nödvändigt även för
de närstående, familjen, vänner,
och arbetskamrater.
Nya
intressen som tidigare varit omöjliga att
föreställa sig, kan många gånger
utvecklas till positiva lösningar. Det
som en gång förlorats, kan alltså
ersättas av nya aktiviteter. Förändringarna
behöver inte alltid få den negativa
betydelse som man först befarade. Egentligen
är det konstigt att det finns så
många människor som är friska
och inte har ont, när man tänker på
hur enormt komplicerad en människokropp
är.
Jag
tror att det som är farligast när
man blir sjuk är att ens enda identitet
blir sjukdomen. Det blir den värld man
rör sig i, och det kan nog bli lätt
att man bara talar om den egna kroppen och det
som gör ont. Världen kretsar runt
en själv och man tar sig inte utanför
det onda. Det är farligt att fastna där,
och det är då man måste knacka
hål på den tillvaron och hitta kanaler
till andra värden, fast smärtan hela
tiden följer med.
Det
är säkert "stökigt"
att ständigt vara sjuk, ekonomin kan komma
i oordning, sällskapslivet går kanske
på sparlåga, det mesta blir upp
och ned. Då är det mer viktigt än
någonsin att på något plan,
någonstans få ha ordning och lugn,
att ha något hörn i livet där
det bara känns skönt, varmt och bra.
Man blir begränsad när man lever med
en sjukdom, måste tänka sig för,
känna efter och planera. Det gäller
att lyssna på kroppens signaler. Att inte
stressa, att saker och ting får ta den
tiden det tar.
Be
om hjälp vid behov, som säkert kan
kännas svårt för många.
Försöka att göra livet meningsfullt
och njutbart. Att njuta av livet som det är
just nu. Det kan vara enkla saker, som t.ex.
att laga en extra god middag.
Varje dag bör innehålla något
roligt, avkopplande och stimulerande. Det gäller
oss alla. Det måste vara svårt att
vara kroniskt sjuk, men får man den hjälp
och vård som behövs, får man
rätt information och blir trodd, så
är mycket vunnet och vägen genom livet
känns nog lättare. Det gäller
att känna att man har kontroll över
sitt liv.
Alla
kan klara av sina liv när de mår
bra till kropp och själ. Men när man
mår dåligt är det viktigt att
ha eller att utveckla en förmåga
att ta hand om sig själv. Att både
kunna känna av sina egna signaler och göra
det som behövs.
Som kroniskt sjuk försöker man nog
pröva alternativa behandlingsmetoder. Förhoppningen
är naturligtvis att man ska finna den lindring
och kanske bot som konventionell behandling
inte medför. Här är det viktigt
att sambetet mellan patient och läkare
bygger på öppenhet och respekt.
Kostens
betydelse vid ledgångsreumatism
har väckt och väcker fortfarande ett
mycket stort intresse. Jag har läst att
det pågår en forskning där
syftet med studien är att belysa i vad
mån ett specifikt kostmönster påverkar
reumatoid artrit. Hypotesen är att patienterna
som övergår till att äta en
så kallad Medelhavskost, kan minska sin
smärta och på sikt förbättra
sin prognos. Den typ av Medelhavskost som prövas
är en kost som ursprungligen kommer från
Kreta. I jämförelse med svensk mat
innehåller den kretanska Medelhavskosten
mer av bröd, rotfrukter, grönsaker,
frukt, fisk och fågel, men mindre av rött
kött och feta mejeriprodukter. I den ursprungliga
Medelhavskosten, används framför allt
olivolja som matfett, men i undersökningen
används även rapsolja.
Att
äta mer färsk fisk som innehåller
de nyttiga omega-3-oljor är värt att
prövas. Om man vill pröva med en omläggning
av kosten bör detta alltid diskuteras med
en dietist. Kosten måste vara allsidig
och närande vilket är extra viktigt
när man kämpar mot en kronisk inflammatorisk
sjukdom, vilken i sig kan vara mycket energikrävande.
Vid
smärta under en längre tid, kan man
uppleva minskad rörlighet, bristande koncentration,
ökat behov av medicin, ändrade sociala
aktiviteter och ständig trötthet.
Kronisk smärta kan påverka hela livssituationen
och upplevas som ett hinder för ett normalt
liv. Man kan träna sin fysiska kondition
och försöka hitta balansen mellan
vila och aktivitet. Fysisk träning och
därmed muskelarbete ger ett allmänt
välbefinnande och har en gynnsam inverkan
på smärta. Motion i rätt mängd
och i frisk luft ger goda förutsättningar
för att stärka muskler och skelett
samt motverka stelheten i lederna.
Lika
viktigt som det är att regelbundet träna
och hålla sig i rörelse allt efter
ork och förmåga, lika viktigt är
det att hitta stunder under dagen för vila
och avkoppling. Man kan under dessa stunder
göra det som känns bäst, t.ex.
ligga i en skön säng och vila eller
sitta i en bekväm stol och lyssna på
musik. Det viktigaste är att man låter
den här stunden bara vara ens egen, man
tar sig tid att varva ner och återhämta
sig.
Man bör vara försiktig med sina leder
man ska ju ha dem så länge man lever!