Ondska
Hur kan man försvara
sig mot ondska?

Ondska skadar äktenskap och all gemenskap. Den har bara ett ändamål: att reta, enervera och plåga andra. Det finns ingen bot för verkligt ondskefulla människor. En elak människa är i de flesta fall på dåligt humör och letar ständigt efter en ventil. Orsaken är att hon ligger i tvist med sig själv och söker sak även med andra; d.v.s. hon straffar andra i stället för sig själv.  

Utan ondska skulle det inte finnas så mycket bråk i världen, då skull vi ha det betydligt bättre tillsammans.

En mängd ondska upplever vi dagligen på bilvägarna. När t.ex. en bilist försöker förhindra att bli omkörd genom att bromsa in och öka hastigheten vid omkörningen. Situationen kan bli livsfarlig.

"Att bli lagom arg,
på rätt person, vid rätt tillfälle,
av rätt anledning och på rätt
sätt - det är inte lätt".
Aristoteles

 

Ett annat exempel på ondska är att njuta av andras vrede eller förtvivlan. Då är ondskan genomsyrad av den s.k. "rena" skadeglädjen, som är så typiskt "mänsklig", en ännu skamligare odygd. I många fall accepterar man t.o.m. att själv bli lidande.

Om man studerar ondskan lite närmare, upptäcker man, att det finns en hel del makt med i spelet, den "hjälplöses" hämnd för att han blivit missaktad: lyckas man inte med intelligens, skönhet eller andra goda egenskaper, försöker man väcka uppmärksamhet på annat sätt, med ojusta medel. Det är hemskt, när arbetsledare, som helt naturligt har en viss makt över sina anställda, är ondsinta och medvetet utan orsak trakasserar människor, som de inte gillar.

Varför är människor elaka?

Det är en svår fråga. Säkerligen utövas den viktiga psykologiska lagen, att de flesta människor lever enligt förhållningsregler, som de lärde sig och såg i barndomen, sitt inflytande. En annan orsak är att man vill ge igen, hämnas för att man blivit orättvist behandlad. De flesta psykologer är ense om, att denna ondska är vanligare bland besvikna enstöringar än framgångsrika kontaktmänniskor, vanligare bland inskränkta människor än intelligenta. Det ansåg förresten även filosofen Schopenhauer, han påstod: "De dumma är oftast elaka..."

Många människor upplever ibland att de är onda. Man kan känna en väldig glädje eller tillfredsställelse över att önska andra ont, se att det går illa för andra människor eller kanske till och med själv aktivt bidra till andras lidande. Denna glädje över andras lidande är faktiskt ganska vanlig - tänk bara på det nöje barn finner i att mobba varandra. eller den glädjen vi har av att tala illa om varandra, och hur obehagligt det är när folk pratar bakom ryggen på en.

Jag tror att alla människor har varit utsatta för ondska och att det på ett eller annat sätt är naturligt att vilja ge igen för det vi har varit utsatta för. Vi ger igen mot de människor som har gjort oss illa, men eftersom de i allmänhet har varit starkare än vi själva får hämnden ofta lov att vänta tills det dyker upp någon som vi rår på. Eftersom vi samtidigt gärna vill se oss själva som snälla och hyggliga människor förtränger vi den onda sidan ur vårt medvetande och nöjer oss med att vara omedvetet onda - ja, ibland rent grymma. På det sättet kan man leva ett helt liv utan att någonsin inse sin egen ondska.

Jag tvivlar på att vi människor kan undgå att vara onda om vi själva har varit utsatta för ondska och blivit illa behandlade. När vi tänker tillbaka på vårt liv kan vi ofta hitta massor av situationer då vi har varit fruktansvärt onda, även om vi kanske inte riktigt har lagt märke till det. Och lika ofta har andra gjort oss illa: lurat, bedragit, bestulit, smutskastat, utnyttjat oss och så vidare.

Det är intressant att se hur villiga vi är att omväxlande spela rollen som gärningsman och rollen som offer. Hur ska vi slippa ut ur mönstret att bli fri behovet att vara ond? Jag tror att det är att bli medveten om det goda livets balans. Det onda kommer från maktbruk isolerat från kärleken. Det goda och levande är kärlek och makt i perfekt balans.

Men människan föds inte ond utan blir det först under livets lopp. Här som överallt spelar uppfostran och förebilder en viktig roll. Föräldrar som älskar sina barn, ser till att de växer upp i en positivt präglad omgivning. Och vill man göra något gott för sina barn försöker man undvika tvång och i stället bli en god förebild, så att barnen kan ta efter hans eller hennes exempel. Men som vi alla vet är vi inte felfria, och mötet med barnen väcker samma stora frustration inom oss som våra föräldrar själva kände i samma situation. Vårt uppträdande gentemot våra barn är i regel en trogen kopia av våra föräldrars uppträdande gentemot oss.

En elak människa bör man helst gå ur vägen för eller visa hårt motstånd. Man måste få henne att förstå, att ondska endast förorsakas av hennes egen dåliga sinnesstämning. Man ska inte vara villig att finna sig och godta dåligt humör, som går ut över andra. I sådana fall kan man utan vidare låta bli att visa samma hänsyn, som man annars gör gentemot andra människor. Man måste klart och tydligt visa, att man genomskådar den andre, att det inte finns någon anledning till ondska och otålighet. En ondsint människa måste själv utreda sin ondska. Händer det tillräckligt ofta, begriper hon med tiden, att hon inte kommer så långt, när hon ständigt bara angriper och väcker förargelse. I detta fall är det fel att vara lugn och bara visa tålamod. En elak människa måste möta motstånd, måste begripa, att hon inte kan skjuta skulden på andra.


Det onda är det som kan kränka
vår stolthet, vår självkänsla,
vår värdighet - vårt ego.

"Djävulen är optimist,
om han tror att han skulle kunna
göra människorna sämre".

Tillbaka till startsidan