Nyfikenhet
Det är lätt att tala illa
om nyfikenhet

Vågar vi erkänna, att vi är nyfikna? Inte är det många. Och ändå är vi det alla, för nyfikenhet är något medfött. Man pratar så mycket illa om nyfikenhet. Negativt sett kan den också vara bästa jordmånen för skvaller och baktal. Vi får inte glömma: ofta är det bara ett litet steg som skiljer medfödd nyfikenhet från pinsam indiskretion.

Den ensamma änkan eller pensionären, som från morgon till kväll står bakom gardinen och ser efter vad grannen sysslar med, är väl ett av de mest oskyldiga exempel på medfödd nyfikenhet. I detta fall kan man se den som ett slags självförsvar mot vardagens tristess.

Mindre överseende bör man ha med andra nyfikna grannar, som låtsas visa deltagande och skickligt frågar ut vuxna och framför allt barn om saker och ting, som de tycker verkar spännande och som de sen kan skvallra vidare om. Negativt nyfikna är framför allt skvallersjuka människor, som känner sig tillfredställda, när de får tillfälle att tala illa om någon. Man fördömer lätt nyfikenhet. Nyfikenhet kan även betyda vetgirighet, kunskapstörst, att man intresserar sig för saker och ting, som gör livet innehållsrikare.

Barn i frågeåldern frågar av vetgirighet. Det skulle vara fel att dämpa denna barnsliga nyfikenhet med en tillrättavisning som t.ex. "Fråga inte så mycket". Det är i stället väldigt viktigt att man tillfredställer, ja t.o.m. väcker, nyfikenheten i den åldern. För genom att ständigt ställa frågor kan barnet få reda på ännu mer om den värld, som det växer upp i.

Denna nyfikenhet eller vetgirighet är väl mest utpräglad hos unga människor, ibland gör den riktiga luftsprång. Bakom många tilltag döljer sig ingenting annat än nyfikenhet. Man vill pröva och se, hur långt man klarar sig på egen hand. Ju mer nyfikna unga människor är, desto mer vill de veta, för att förkovra sig. Här är det frågan om elementärt behov, att ta reda på så mycket som möjligt, samla erfarenhet, för att bättre finna sig tillrätta här i livet. För unga människor är en sund portion nyfikenhet mycket viktigt i alla avseenden både på det kulturella och politiska planet. En speciell betydelse har även nyfikenhet när det gäller det andra könet.

Vetenskapsmannens nyfikenhet å andra sidan representerar en del av hans experiment. Om han t.ex. absolut vill veta, hur det ser ut på månen, så är det fråga om nyfikenhet. Utan nyfikenhet hade människan inte erövrat jorden. Vi är alla nyfikna och vi får vara det, så länge som våra motiv är aktningsvärda. Den som inte intresserar sig för sin nästa blir ensam och isolerad. Att det finns människor, som dör utan att grannarna lägger märke till det, bevisar vad bristande nyfikenhet kan leda till. Så länge vi intresserar oss för vår omgivning, så länge är nyfikenhet en del av vårt mänskliga handlande. Att hysa deltagande intresse för våra medmänniskor kan alltså betraktas som ett mänskligt krav. Men det är viktigt att vi vet var gränsen går.

Tillbaka till startsidan