Goda vanor eller fula vanor - hur
är det med dina? Nu är det den sista månaden
på år 2009 och det är dags att
summera vad vi har gjort av våra liv under
året som gått. Blev det som vi hade
tänkt oss? Har vi några ljusa stunder
att minnas? Har de fula vanorna minskat?
Var och en av oss har bara en kropp. Visserligen
har den en underbar förmåga att reparera
sig - om vi ger den en chans. Men chansen måste
komma någon gång!
Snart kommer ett nytt år med
nya goda föresatser. Starta upp med goda vanor
eller förbättra dem. Tänk på
vad och hur du äter, hur du motionerar, vilken
vila och vilken rekreation du har. Var inte lat
men stressa inte ihjäl dig.
Unna dig saker som är nyttiga
för din kropp och din själ - det är
livsviktigt. Har du tänkt på att regelbunden
återhämtning i vardagen är en underbar
present till din kropp. Det är då den
bygger upp, restaurerar och vitaliserar sig.
Varje dag på året har
vi chansen att ta nya tag, att tackla livet från
en annan vinkel. Ändå är det inte
alltid det blir av. Vid årsskiftet får
vi liksom gratis en liten lyckospark. Det ligger
i luften, det är aktuellt att tänka, att
nu i år ska jag börja, nu ska jag göra
slag i saken osv. Hur det än går, så
är det positivt att förhoppning och föresats
finns i våra tankar.
Min nyårsönskan är
att vi ska hjälpas åt att hålla
kvar den positiva stämningen även sedan
vardagen tar vid och livets hårda motvind
ibland blåser på oss och försöker
att så små frön av misströstan.
Den växten ska aldrig få tid att gro.
Den är ett ogräs med hiskeliga rötter,
som förgrenar sig åt alla håll
och suger musten ur oss. Jag tycker att medvetandet
om att vi är en del av naturen, ger tröst
och stöd och hjälper oss att acceptera
de svåra tider som är oundvikliga. Visst
liknar väl naturens klimatskiftningar våra
egna sinnesstämningars rörlighet! Jämför
till exempel storm med aggression, solvärme
med vänlighet, regn med tårar (något
långsökt!), is med känslokyla, spirande
vår med lycka. Och slutligen - vi är
inte undantagna naturlagen om goda år och
dåliga år.
Alla har upplevt fenomenet med den
goda och den onda cirkeln. I fråga om sjukdomar
är det ju så ofta förekommande att
den ena sjukdomen banar väg för nästa,
att man till och med har satt namn på det
och kallar det circulus vitiosus, ett ömsesidigt
stegrande av dålig effekt. Exempel: om man
är tjock rör man sig lite och om man rör
sig lite blir man tjock.
Psykiskt och fysiskt är man
mellan varven inne i en sämre cirkel. Det finns
ju så många gamla talesätt som
inte är ogrundade. Exempel: ”En olycka
kommer sällan ensam”. Men så heter
det också: Likaväl som att tråkigheter
banar väg för nya tråkigheter så
banar också medgång väg för
ny medgång.
Vi är skyldiga oss själva och vår
omgivning att göra det bästa möjliga
av våra liv. Man är inte social, i betydelse
medmänsklig, om man i det hänseendet sviker.
Lyckligtvis är de flesta onda cirklar inte
oföränderliga. Då man medvetet går
in för att komma underfund med någonting
som är på tok - om dess orsak och verkan
- är man redan på väg in i den goda
cirkeln.
Om du är en pliktmänniska,
kom ihåg att en av dina största plikter
är, att leva så att du inte bränner
ditt ljus i bägge ändar - och mitt på
också - som en del gör. Så får
vi andra glädje och nytta av dig under många
år. Det finns alltid något sätt
att klara det nödvändigt onda nästan
lika bra och samtidigt livet, mycket, mycket bättre.
