Goda
vanor eller fula vanor - hur är det med dina?
Nu är det den sista månaden på
år 2010 och det är dags att summera vad
vi har gjort av våra liv under året
som gått. Blev det som vi hade tänkt
oss? Har vi några ljusa stunder att minnas?
Har de fula vanorna minskat?
Var och en av oss har bara en kropp. Visserligen
har den en underbar förmåga att reparera
sig - om vi ger den en chans. Men chansen måste
komma någon gång!
Snart kommer ett nytt år med nya goda föresatser.
Starta upp med goda vanor eller förbättra
dem. Tänk på vad och hur du äter,
hur du motionerar, vilken vila och vilken rekreation
du har. Var inte lat men stressa inte ihjäl
dig.
Unna dig saker som är nyttiga för din
kropp och din själ - det är livsviktigt.
Har du tänkt på att regelbunden återhämtning
i vardagen är en underbar present till din
kropp. Det är då den bygger upp, restaurerar
och vitaliserar sig.
Varje dag på året har vi chansen att
ta nya tag, att tackla livet från en annan
vinkel. Ändå är det inte alltid
det blir av. Vid årsskiftet får vi liksom
gratis en liten lyckospark. Det ligger i luften,
det är aktuellt att tänka, att nu i år
ska jag börja, nu ska jag göra slag i
saken osv. Hur det än går, så är
det positivt att förhoppning och föresats
finns i våra tankar.
Min nyårsönskan är att vi ska hjälpas
åt att hålla kvar den positiva stämningen
även sedan vardagen tar vid och livets hårda
motvind ibland blåser på oss och försöker
att så små frön av misströstan.
Den växten ska aldrig få tid att gro.
Den är ett ogräs med hiskeliga rötter,
som förgrenar sig åt alla håll
och suger musten ur oss. Jag tycker att medvetandet
om att vi är en del av naturen, ger tröst
och stöd och hjälper oss att acceptera
de svåra tider som är oundvikliga. Visst
liknar väl naturens klimatskiftningar våra
egna sinnesstämningars rörlighet! Jämför
till exempel storm med aggression, solvärme
med vänlighet, regn med tårar (något
långsökt!), is med känslokyla, spirande
vår med lycka. Och slutligen - vi är
inte undantagna naturlagen om goda år och
dåliga år.
Alla har upplevt fenomenet med den goda och den
onda cirkeln. I fråga om sjukdomar är
det ju så ofta förekommande att den ena
sjukdomen banar väg för nästa, att
man till och med har satt namn på det och
kallar det circulus vitiosus, ett ömsesidigt
stegrande av dålig effekt. Exempel: om man
är tjock rör man sig lite och om man rör
sig lite blir man tjock.
Psykiskt och fysiskt är man mellan varven inne
i en sämre cirkel. Det finns ju så många
gamla talesätt som inte är ogrundade.
Exempel: ”En olycka kommer sällan ensam”.
Men så heter det också: Likaväl
som att tråkigheter banar väg för
nya tråkigheter så banar också
medgång väg för ny medgång.
Vi är skyldiga oss själva och vår
omgivning att göra det bästa möjliga
av våra liv. Man är inte social, i betydelse
medmänsklig, om man i det hänseendet sviker.
Lyckligtvis är de flesta onda cirklar inte
oföränderliga. Då man medvetet går
in för att komma underfund med någonting
som är på tok - om dess orsak och verkan
- är man redan på väg in i den goda
cirkeln.
Om
du är en pliktmänniska, kom ihåg
att en av dina största plikter är, att
leva så att du inte bränner ditt ljus
i bägge ändar - och mitt på också
- som en del gör. Så får vi andra
glädje och nytta av dig under många år.
Det finns alltid något sätt att klara
det nödvändigt onda nästan lika bra
och samtidigt livet, mycket, mycket bättre.