Njuta
Konsten att njuta

Kan vi fortfarande njuta? Frågan låter kanske teoretisk. Varje människa njuter väl - eller tror sig njuta - dagligen. T.ex. av god mat, en promenad i den fria naturen, samvaron med goda vänner, musik, en resa eller helt enkelt den moderna teknikens bekvämligheter. Om vi inte ägde denna förmåga, skulle livet säkert vara svårt för oss alla.

Njutningen ger oss kompensation för mycket, som plågar oss, för olust, försakelser och besvikelser. En njutbar stund får oss att lämna den grå vardagen och glömma allt det svåra. Ändå kan man - med rätt - inte låta bli att fråga, om vi nu för tiden verkligen kan njuta riktigt. Den med materiella ägodelar rikt välsignade välståndsmänniskan "konsumerar" visserligen njutningar i allt större utsträckning, men den verkliga njutningen, den verkliga upplevelsen uteblir ändå.

Vem överraskar det? Det är ju en självklar banal sanning: Med samma mått, som njutningarna tilltar, avtar vår mottaglighet för dem. Ständig njutning trubbar av sinnet. Det är inte av en slump, som vårt överflödssamhälle ofta betraktas som ett olustsamhälle. Olust är som bekant njutningens ärkefiende. Denna riktlinje kommer framför allt fram i de dagliga njutningarna, som vi redan betraktar som helt självklara. Vi vet ju inte längre, hur bra vi har det.

I detta sammanhang kommer jag att tänka på den gamla historien om den otroligt rika orientaliska härskaren, som var så trött på allt överflöd, att han utlovade en stor belöning till den, som kunde hitta på en "ny förströelse". Belöningen vann ett slughuvud, som fick kungen att tillbringa tre dagar i en hundkoja med vatten och bröd. Därefter kunde han njuta av sin rikedom igen.

Denna liknelse talar om, hur viktigt det är med kontrasten mellan olust och njutning. Att man måste kunna göra avkall för att kunna njuta. Dessutom kommer den, som alltid är ute efter nya njutningar, aldrig att uppleva den verkliga njutningen. Den som bara vill ha mer, ännu längre resor, ännu exklusivare bila ännu mer raffinerade njutningsmedel, och i ett enda kör bara ställer nya krav, blir aldrig nöjd.

Njutning är utan tvekan inte bara någonting, som har med materiella ägodelar att göra. Njutning är en upplevelse, som mycket sällan går att programmera. Min erfarenhet är att man kan lära sig att njuta genom att försöka upptäcka och medvetet uppleva de sköna stunderna. Njutningens egentliga väsen är den sinnliga och andliga erfarenhetens utveckling. Det är en konst att njuta, det fodras fantasi. Att i det ögonblick, som man upplever något vackert, behagligt, stanna upp och medvetet ta emot det, är att njuta. Vi behöver ett vaket sinne för att kunna uppmärksamma de små dagliga glädjeämnena.

Det handlar om konsten att vara närvarande i nuet. Livet består av en lång rad ögonblick. Om vi inte tar vara på dessa ögonblick går vi egentligen miste om själva livet.

Kanske vi t.ex. har tur att beundra stjärnorna eller fullmånen en klar kväll eller höra musik som harmonierar med vår tillfälliga stämning, rasta vid en vacker blomsteräng en skön sommardag eller njuta av kvällsron efter en arbetsam dag. Man kan även njuta av gamla minnen.

Ett sätt att släppa taget om tankarna är att sitta och se ut över havet. Att gå in i den andra dimensionen, den som vi inte kan ta på men som vi behöver för att hämta kraft och bli hela. Genom att använda våra sinnen och ta in dofter, syn, ljud och känselintryck övar vi upp vår förmåga att vara närvarande. Låta sig bli berörd av livet. Det är bara om atmosfären omkring oss och stämningen inom oss är harmoniska, som vi kan njuta. Det gäller att hitta en balans i tillvaron och ge tid för det som är viktigt.

Upptäck och ta vara på de dyrbara stunderna, de sköna intrycken. Sök dem. Den som verkligen kan njuta, får ut mer av livet. Man kan lära sig att ta vara på de sköna stunderna. Först när vi upptäckt, att njutning - njuta behöver inte vara något stort och märkvärdigt, kommer vi att få uppleva många njutbara stunder. Man måste lära sig livets konst, måste ta vara på de små glada stunderna, som varje människa kan få uppleva, om hon bara öppnar sina ögon och öron, glädja sig över dem, visa glädjen för andra och sprida glatt humör. Det får man igen.

Det är inte längden på livet som gör det särskilt värdefullt. Det är intensiteten, vår vitalitet, som vi själva satsar, som ger oss ett mångsidigt och rikt liv. Det beror helt på oss själva, hur vi förvaltar livets gåva.

Lev nu och fånga dagen,
enligt devisen carpe diem!

Tillbaka till startsidan