Har ni riktigt tänkt någon gång på, hur egendomligt det är, hur sagolikt och underbart, att naturen alltid strävar efter att uttrycka sig i form. Lite imma på en ruta – vad är det för en märklig kraft som gör att inte ens det tunna ”nästan ingenting” kan visa sig formlöst, bara som en slöja. I stället slår det ut i en symfoni av gnistrande former.

En gång stod jag vid en liten älv uppe i Dalarna och såg på vattnets lek över stenarna. Nedanför ett litet fall samlades vattenskummet i ett bakvatten. Hela skumkakan bildande formen av en stor fransk lilja. I den franska liljan såg man tusen och åter tusen sinnrika former utkristallisera sig.

Snöflingornas millioner stjärnor – se där är den mystiska skaparkraften på nytt. Fulländade små miniatyrmönster singlar ner från himlen och lägger sig på min ärm. . .

I djurens och blommornas värld ser vi ett sagospel av former. Spröda, ljuvliga, kraftiga, mäktiga. De ökar i antal, växer ständigt och fyller upp jorden. Men skeptikern och materialisten kan invända – javisst, deras former kommer från kemiska förlopp, celldelningar, genom arv, genom korsningar och genom klimatets och miljöns inverkan. Javisst, det är riktigt, men måste det inte finnas en kraft bakom omhändertagandet av dessa villkor och möjligheter? I immans förvandlande till sällsamma mönster och snöflingans skapande av stjärna i obeskrivbar skönhet – där är det inte fråga om arvsbetingelse, om en form som springer fram ur en annan form – där kommer vi så sällsamt nära kraften själv.

Det går inte att komma ifrån att en stor kraft – eller stora krafter – arbetar i naturen och uttrycker sig i allt. Som man inte kan motstå, och i oövervinnerlig glädje uttrycker den sig ständigt på nytt och på nytt, låter sig inte hindras av någonting. Oberörd av människans irrvandringar och brott mot naturen finner den ständigt nya uttrycksmöjligheter, skapar den ständigt i outtröttlig glädje. Kraften finns överallt. Även i människan.

Vi behöver naturen
Vi behöver den bättre nu än någonsin. Naturen är den fasta grund vi står på. Naturen är som balsam för själen. Skogen, vidderna, utsikten, man kan njuta av dofterna och att slippa ljuden av trafik. När man upplever allt detta slappnar kroppen omedvetet av. Naturens välgörande krafter aktiverar alla våra sinnen. Den påminner oss om vårt urhem och gör oss trygga. Intryck från naturen är lätta att kategorisera som fascinerande, trygga eller hotfulla, vilket direkt och omedvetet påverkar våra stresshormon. Det känns härligt att vandra i skogen och slå sig ner på en berghäll för att lyssna på fåglarna och känna vinden. Skogen är en fantastisk lekplats och den är bra för hjärnan. Detta handlar om en fascination inför den vilda naturen. Här finns massor av växter som är självsådda. Man träffa på mossiga stenblock och stigarna ser ut att ha funnits sedan urminnes tid. Eller gå ned till vattnet och se på vågorna, ena dagen är de lugna och nästa dag vilda.

Ta dig tid för naturen ! Pröva på:
Att lägga dig ner i mjukt gräs en varm dag. Känn lukten av marken och hör hur insekterna surrar! Betrakta ett perfekt spindelnät. Sitt tyst vid havet eller vid en bäck. Iaktta hur vattnet rör sig i ständigt skiftande mönster. Se solen gå upp en frostig vintermorgon. Gå ut och promenera en blåsig dag. Njut av känslan när vinden blåser på din kropp och genom ditt hår. Lägg märket till hur nya växter tränger sig upp genom marken på våren, hur de växer sig större och starkare vecka efter vecka. Ta en promenad i skogen eller bland träden när löven faller. Hör hur löven prasslar, hur kvistar bryts och känn hur marken spirar under dina fötter.

Många psykiskt och fysiskt sjuka känner att de mår så mycket bättre i naturen. Naturen lindrar smärta – upplevelsen av den - efter operationer eller för kroniskt sjuka personer – och kan stimulera delar av kroppen som avleder smärta och ångest. Samtidigt kan naturen återge människan en mer positiv syn på sig själv och sin förmåga. I naturen får man lugn och ro och man behöver inte störas av oljud, skräp, och människor. Den är smart och så kärleksfull. Det kan vara en stor hjälp att vistas i naturen, inte bara om man har hamnat i en livskris. Är man i obalans kan man få ett existentiellt fotfäste. Man kan ägna tiden åt eftertanke och reflexion. Om man kan, är det klokt att planera in att tillbringa en viss tid i naturen varje dag.

Att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare om de kan se gräs och träd är ju väl känt. Många studier har visat att det är bra för oss att vara ute i naturen och trädgårdsarbete kan vara rena terapin. I en trädgård får man ett nytt tidsperspektiv. Det går inte att jäkta i en trädgård, för naturen stressar inte. Sår man frön, så tar det den tid det tar. Även väder och vind påverkar resultatet. Man får lära sig att man kan inte styra allt.

Natur och trädgårdar skulle kunna bli ett bra komplement till mediciner och traditionella behandlingar. Blommor minskar stressen för både patienter, personal och besökare. Sjukhus upplever man ju oftast som en mycket stressad miljö. Om man har hittat den innerliga närheten till naturen, kan man behålla den genom att se naturen även om man arbetar i stan, för naturen finns också mitt i storstaden. Gå ut en vacker höstdag och njut av blomsterprakten och färgspelet. En fest för ögat - och själen. En liten återklang av naturen finns överallt bara man har ögonen öppna och tar sig tid att njuta av den. I naturen är man aldrig ensam utan det finns en gemenskap med allt som finns mellan himmel och jord. En harmonisk livsrytm och mindre stress kan man få på sin arbetsplats, om man omger sig med gröna växter och levande ljus.

Inom mig bär jag med mig de tillstånd av glädje, närvaro, skönhet och lycka som jag får av att vara med naturen. Hela naturen är ett enda stort levande under, en nyskapelse som gör en hänförd, lycklig – och tyst. Man behöver inte tala alls, bara ta emot och vara ödmjuk. Livet spelar upp en strålande symfoni i färg, doft, ljus och fågelsång. Det är i naturen vi ska stressa av och hämta krafter.