Naturen
För ett tag sedan satt jag i
min bil en kall dag och såg imman lägga
sig över rutorna, där den frös och
bildade en isbeläggning. Men beläggningen
blev inte ett jämnt, grått hölje.
Nej, i stället bildades de mest fantastiska mönster
av graciösa isblommor och blad.
Har ni riktigt tänkt någon gång på,
hur egendomligt det är, hur sagolikt och underbart,
att naturen alltid strävar efter att uttrycka sig
i form. Lite imma på en ruta – vad är
det för en märklig kraft som gör att
inte ens det tunna ”nästan ingenting”
kan visa sig formlöst, bara som en slöja.
I stället slår det ut i en symfoni av gnistrande
former.
En gång stod jag vid en liten älv uppe i
Dalarna och såg på vattnets lek över
stenarna. Nedanför ett litet fall samlades vattenskummet
i ett bakvatten. Hela skumkakan bildande formen av en
stor fransk lilja. I den franska liljan såg man
tusen och åter tusen sinnrika former utkristallisera
sig.
Snöflingornas millioner stjärnor –
se där är den mystiska skaparkraften på
nytt. Fulländade små miniatyrmönster
singlar ner från himlen och lägger sig på
min ärm. . .
I djurens och blommornas värld ser vi ett sagospel
av former. Spröda, ljuvliga, kraftiga, mäktiga.
De ökar i antal, växer ständigt och fyller
upp jorden. Men skeptikern och materialisten kan invända
– javisst, deras former kommer från kemiska
förlopp, celldelningar, genom arv, genom korsningar
och genom klimatets och miljöns inverkan. Javisst,
det är riktigt, men måste det inte finnas
en kraft bakom omhändertagandet av dessa villkor
och möjligheter? I immans förvandlande till
sällsamma mönster och snöflingans skapande
av stjärna i obeskrivbar skönhet – där
är det inte fråga om arvsbetingelse, om en
form som springer fram ur en annan form – där
kommer vi så sällsamt nära kraften själv.
Det går inte att komma ifrån att en stor
kraft – eller stora krafter – arbetar i
naturen och uttrycker sig i allt. Som man inte kan motstå,
och i oövervinnerlig glädje uttrycker den
sig ständigt på nytt och på nytt, låter
sig inte hindras av någonting. Oberörd av
människans irrvandringar och brott mot naturen
finner den ständigt nya uttrycksmöjligheter,
skapar den ständigt i outtröttlig glädje.
Kraften finns överallt. Även i människan.
Vi behöver naturen
Vi behöver den bättre nu än någonsin.
Naturen är den fasta grund vi står på.
Naturen är som balsam för själen. Skogen,
vidderna, utsikten, man kan njuta av dofterna och att
slippa ljuden av trafik. När man upplever allt
detta slappnar kroppen omedvetet av. Naturens välgörande
krafter aktiverar alla våra sinnen. Den påminner
oss om vårt urhem och gör oss trygga. Intryck
från naturen är lätta att kategorisera
som fascinerande, trygga eller hotfulla, vilket direkt
och omedvetet påverkar våra stresshormon.
Det känns härligt att vandra i skogen och
slå sig ner på en berghäll för
att lyssna på fåglarna och känna vinden.
Eller gå ned till vattnet och se på vågorna,
ena dagen är de lugna och nästa dag vilda.
Detta handlar om en fascination inför den vilda
naturen. Här finns massor av växter som är
självsådda. Man träffa på mossiga
stenblock och stigarna ser ut att ha funnits sedan urminnes
tid.
Mitt andrum är naturen
Det känns fint, lugnt, att vara ute i skogen. Det
är något mystiskt med naturen. Den är
inte beständig men absolut. Den är inget vi
har skapat utan den har skapat sig själv, utan komplikationer.
Den är fullkomlig, något som är, medan
storstadsvärlden är artificiell. I skogen finns
lugn och ro och en enkelhet.
Jag brukar sitta på en sten eller stubbe i skogen.
Naturen ger utrymme för tankar. Den är en
kontrast till min vanliga miljö som jag lever i.
Jag brukar också sätta mig på en brygga
vid vattnet så ofta jag kan. Det gäller att
ta sig tid för det och inse att man har behovet.
Alla har det, oavsett vilken livssituation man är
i. Naturen förser oss med tydliga påminnelser
om hur sinnrikt allt liv är sammanvävt.
Många psykiskt och fysiskt sjuka känner
att de mår så mycket bättre i naturen.
Naturen lindrar smärta – upplevelsen av den
- efter operationer eller för kroniskt sjuka personer
– och kan stimulera delar av kroppen som avleder
smärta och ångest. Samtidigt kan naturen
återge människan en mer positiv syn på
sig själv och sin förmåga. I naturen
får man lugn och ro och man behöver inte
störas av oljud, skräp, och människor.
Den är smart och så kärleksfull. Det
kan vara en stor hjälp att vistas i naturen, inte
bara om man har hamnat i en livskris. Är man i
obalans kan man få ett existentiellt fotfäste.
Man kan ägna tiden åt eftertanke och reflexion.
Om man kan, är det klokt att planera in att tillbringa
en viss tid i naturen varje dag.
Ta dig tid för naturen ! Pröva på:
Att lägga dig ner i mjukt gräs en
varm dag. Känn lukten av marken och hör hur
insekterna surrar! Betrakta ett perfekt spindelnät.
Sitt tyst vid havet eller vid en bäck.
Iaktta hur vattnet rör sig i ständigt skiftande
mönster. Se solen gå upp
en frostig vintermorgon. Gå ut och promenera en
blåsig dag. Njut av känslan när vinden
blåser på din kropp och genom ditt hår.
Lägg märket till hur nya växter tränger
sig upp genom marken på våren, hur de växer
sig större och starkare vecka efter vecka. Ta en
promenad i skogen eller bland träden när löven
faller. Hör hur löven prasslar, hur kvistar
bryts och känn hur marken spirar under dina fötter.
Att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare
om de kan se gräs och träd är ju väl
känt. Många studier har visat att det är
bra för oss att vara ute i naturen och trädgårdsarbete
kan vara rena terapin. I en trädgård får
man ett nytt tidsperspektiv. Det går inte att
jäkta i en trädgård, för naturen
stressar inte. Sår man frön, så tar
det den tid det tar. Även väder och vind påverkar
resultatet. Man får lära sig att man kan
inte styra allt.
Natur och trädgårdar skulle kunna bli ett
bra komplement till mediciner och traditionella behandlingar.
Blommor minskar stressen för både patienter,
personal och besökare. Sjukhus upplever man ju
oftast som en mycket stressad miljö. Om man har
hittat den innerliga närheten till naturen, kan
man behålla den genom att se naturen även
om man arbetar i stan, för naturen finns också
mitt i storstaden. Gå ut en vacker höstdag
och njut av blomsterprakten och färgspelet. En
fest för ögat - och själen. En liten
återklang av naturen finns överallt bara
man har ögonen öppna och tar sig tid att njuta
av den. I naturen är man aldrig ensam utan det
finns en gemenskap med allt som finns mellan himmel
och jord. En harmonisk livsrytm och mindre stress kan
man få på sin arbetsplats, om man omger
sig med gröna växter och levande ljus.
Inom mig bär jag med mig de tillstånd av
glädje, närvaro, skönhet och lycka som
jag får av att vara med naturen.
Hela naturen är ett enda stort levande under, en
nyskapelse som gör en hänförd, lycklig
– och tyst. Man behöver inte tala alls, bara
ta emot och vara ödmjuk. Livet spelar upp en strålande
symfoni i färg, doft, ljus och fågelsång.
Det är i naturen vi ska stressa av och hämta
krafter.
Tillbaka
till Hälsoinspiration
|