Mobbning

De flesta av oss har säkert upplevt att någon i vår nära omgivning eller vi själva utsatts för social utstötning - kanske finns minnet från skoltiden eller har vi upplevt det i arbetslivet. Mobbning drabbar sällan en grupp, utan oftare enstaka individer och är i allmänhet symptom på en dåligt fungerande arbetsplats.

Ofta är detta minne förknippat med smärta, inte minst vid tanken på "offret" och vad det utsattes för men också vid tanken på "förövaren" och dess medlöpare. Några vanliga frågor är hur kunde detta ske, vad var orsaken? Hur kunde sådana krafter sättas igång, och hur kunde det leda till så mycket psykiskt lidande?

Social utstötning innebär att på olika sätt isolera en individ från gruppgemenskapen. Det är en utvidgning av begreppet mobbning och innefattar förutom detta, begrepp som syndabock, hackkyckling, pennalism, kränkning, trakasserier och psykisk misshandel.

 

Syndabock är ett begrepp som härstammar från Bibeln, 3:e Mosebok. Folket valde ut två bockar, varav den ena, den goda, ägnades hedersbetygelser och sedan offrades. Den andra bocken utsågs att vara den onda. Efter handpåläggning, genom vilken gruppen skulle bli av med sina egna synder, jagades bocken ut från samhället och utför ett stup.

I gamla tider var "bannlysning" det hårdaste straffet, näst dödsstraff och kroppsliga bestraffningar. Det innebar att drivas bort från mänsklig gemenskap, att leva "fredlös" som ett tillåtet offer för allas godtycke.

Inom djurpsykologin har man sedan länge känt till och beskrivit olika former av dominans och underkastelse. Hackkycklingen är den svagaste och den avvikande i hönsgården. Den blir därför illa åtgången. Hos högre djurarter, som t.ex. apor, har man ett mer komplicerat samspel, där dock hävdelsen av styrka och aggression fyller en för arten viktig överlevnadsfunktion. Bildandet av s.k. dominanshierarkier hos djur ska bidra till social stabilitet inom gruppen och hålla nere öppna konflikter och strider.

Pennalism är en form av plågsamt översitteri, som kan drabba en som är i svagare position, i allmänhet i en auktoritär organisation. Det rör sig ofta om företeelser i det militära eller i skolan.

Mobbning är ett försvenskat uttryck som utgår från engelskans ord mob (flock, pöbelhop). I den ursprungliga betydelsen anföll en flock småfåglar en större fågel, som de uppfattade hotande. I senare överförd bemärkelse har ordet "mob" använts för en folkhop, som lynchar ett offer. I vardagligt språk i engelskan används uttrycket "to bully" (bull=tjur) för att beskriva att en starkare förtrycker en svagare.

Det vanligaste vid vuxenmobbning är att en individ blir utsatt. Men det förekommer också att en grupp inom den större gruppen blir mobbningsoffer. Det kan gälla några som är avvikande genom nationalitet, religion eller uppfattning. Begreppet mobbning innebär en systematisk form av psykisk eller fysisk misshandel eller kränkning. En enstaka kränkning, kan dock ha en effekt på den utsatte som kan bli lika svår som upprepade sådana. Kränkningar, från en eller flera informella eller formella ledare, som riktas mot en enskild person, följs ofta av passivitet av övriga i gruppen.

Det rör sig med andra ord inte alltid om gruppvåld. Att inte ta ställning emot kan dock upplevas som gruppvåld och som mobbning av den utsatte. Kränkningen blir ett kvarstående hot mot individens självkänsla och medför ofta följdsituationer, som förstärker reaktionen ytterligare.

 

Mobbning på arbetsplatsen
Vilka uttryck tar sig mobbningen på våra arbetsplatser? Det kan ske genom en successiv utfrysning av en person, t.ex. tystnande samtal när vederbörande kommer in i kafferummet, menande ögonkast, kränkande kommentarer om utseende och klädsel. Det kan också ske genom utebliven information, kommunikation genom lappar, skriftliga meddelande istället för samtal, man hälsar inte på personen ifråga. Det kan även yttra sig i tolerans mot ett visst beteende hos en accepterad medlem i gruppen, men intolerans mot likartat beteende hos en som inte är accepterad. Detta gör begreppen än mer förvirrande för den drabbade.

Långt fram i processen förekommer en mycket obehaglig form, där en personalgrupp med hjälp av namnlistor ger uttryck för en åsikt eller önskan gentemot den kränkte. Ofta utlöser detta en mängd aktiviteter i organisationen, vilket dessvärre i regel leder till stark polarisering i konflikten. Kattens lek med råttan - så kan man faktiskt beskriva den grymma "underhållning" som mobbning i värsta form kan innebära.

Kränkning kan vara en kortare process. Den utlösande faktorn kan t.o.m. vara en enstaka händelse. Det kan vara att bli orättvist behandlad eller, i samband med omorganisationer eller andra förändringar av arbetsstrukturen, bli förbigången och åsidosatt. Dialogen mellan chef och anställd, t.ex. i form av planeringssamtal, är ett ytterst viktigt hjälpmedel för att förebygga social utstötning i dessa situationer. Man kan då få reda på anledningen till exempelvis om organisationen eller slippa fantisera om brister i den egna arbetsinsatsen eller personligheten som orsaker.

"Det tysta samtycket" i form av arbetskamraternas tystnad i en situation, där chef eller arbetsledare uttalar sig kränkande, kan också vara mycket svårt att bära. En dominerande arbetskamrat kan också kränka en annan anställd, utan att någon törs reagera. I vissa fall kan en auktoritär chef helt dominera arbetsplatsen. Särskilt svårt för arbetsgruppen blir det om chefen är en psykiskt instabil person.

Ett annat exempel på kränkande situationer är att helt oförberett vid ett personalmöte bli angripen av gruppen, som kommer med anklagelser, beskyllningar och påstående angående samarbetsförmåga och kompetens, ja sättet att vara över huvudtaget. Denna form av angrepp i stor grupp har tyvärr varit relativt vanlig. Mötena slutar oftast med att den anklagade blir så djupt kränkt, att sjukskrivning under en lång tid och total utstötning från den arbetsplatsen blir det troliga.

Orsaker till
social utstötning

Samhällsnivå
Kan samhället påverka omfattningen av social utstötning? Skilda samhällen och subkulturer har normsystem med varierande tolerans för olikheter mer eller mindre stark tendens till likriktning.

Samhällsutvecklingen i sig påverkar arbetslivet och dess organisation. I Sverige har utvecklingen gått från mer individorienterat arbete till arbete i grupp. I den hierarkiska, auktoritära samhället slår man hårt mot den som vågar "sticka upp" och förespråkar: "Skomakare bliv vid din läst". Hierarkiska regelverk med fast styrning och maktstruktur blir mindre vanliga. Plattare organisationer utvecklas, där flera viljor kan göra sig gällande och fler tillfällen till åsiktskollisioner och konkurrens uppkommer. Båda typerna av organisationer kan på olika sätt ge upphov till mobbning.

Under perioder med högkonjunktur är rörligheten på arbetsmarknaden stor och vi rör oss mellan arbetsplatserna med olika formella, såväl som informella, normsystem. Rika tillfällen till kollision mellan dessa normsystem ges. Under perioder av lågkonjunktur minskar rörligheten mellan olika arbetsplatser.

Toleransen för olikheter blir mindre och utslagningen på arbetsplatserna större. Sårbarheten hos en enskild individ ökar i och med att möjligheten att lämna icke önskvärda arbetsmiljöförhållanden minskar.

Organisations- och gruppnivå
Vad karaktäriserar organisationer och arbetsplatser där det är risk för social utstötning? Enligt flera forskare kan man söka orsaken till utstötningsprocesser i det sätt på vilket arbetet leds och organiseras.

Inom den offentliga sektorn är strukturen ofta otydlig och svåröverskådlig och målen oklara. När det inte finns några tydliga regler för vad som är rätt och fel, vem som ska göra vad och hur en uppgift bäst ska utföras, blir människor otrygga. Ju otydligare målen är desto fler tolkningsmöjligheter och konfliktanledningar finns det på den enskilda arbetsplatsen. Motsättningar i kulturmönster, värderingar och ideologier kan framkalla mobbning.

I den offentliga sektorn är man rollorienterad i arbetet till skillnad från den privata sektorn där man är uppgiftsorienterad. I den uppgiftsorienterade organisationen gäller det att få uppgiften gjord, i den rollorienterade att hålla sig inom sin roll. Den som är uppgiftsorienterad kan lätt bli en avvikare i en rollorienterad organisation och vice versa.

Det är ofta ett komplex samspel av faktorer som utlöser en utstötningsprocess på en arbetsplats. Stress, konkurrens och brist på stimulans är orsaker till att konflikter lätt uppstår. Slitna och instängda arbetsplatser utgör riskmiljöer - konflikter kan där växa sig starkare. Detta kan vara en baksida av den svenska trygghetslagstiftningen; människor föredrar att stanna kvar på sitt arbete, även om de far illa, framför att ge sig ut i det okända.

Som arbetsledare kan man hamna i en svår situation om man ej är medveten om orsaken till utstötning och åtgärder mot denna. Utifrån sitt arbetsmiljöansvar ska man ingripa, men drar sig för det och hoppas att det ska ordna sig ändå. Många arbetsledare känner sig dessutom osäkra och har bristande kunskap om och träning i att hantera konflikter. Hur kommer det sig då att människor i en grupp attackerar en av gruppens medlemmar istället för att kräva och arbeta för en förändring i sin totala situation?

Först kan sägas att människor har en tendens att i extrema stressituationer vända sig mot varandra för att avreagera sig. Gruppen och dess ledare har ofta en känsla för vem som just då är den svaga parten på arbetsplatsen och som man törs ge sig på. När människor i en grupp känner sig hotade, maktlösa, förtryckta eller stressade, utvecklas destruktiva stämningar nästan automatiskt. Det är i sådana krissituationer som primitiva reaktioner i gruppen lätt tar över. Ett uttryckt förakt för svaghet är en sådan primitiv reaktion. Den kan lätt följas av fysisk eller psykiskt våld. Ofta är det en informell ledare som tar initiativ till påhoppet. Denne och gruppen utser en person som ofarlig måltavla för sin gemensamma aggressivitet. Alla har vi våra svaga punkter som vid en attack kan göra oss försvarslösa. Det är således situationen, mer än vissa specifika personlighetsdrag, som utgör grunden för att mobbning uppstår.

Vår förmåga att se vår egen delaktighet i vad som sker i gruppen, och utifrån detta agera, varierar också. Rädslan att själv kanske bli den som utestängs från gemenskapen, bli mobbad, kan göra att man aktivt eller passivt deltar i utfrysning och elakheter utan att våga bryta mönstret. En nyanställd har ofta att välja mellan att delta eller att själv bli offer. Det kan vara svårt att stå emot grupptrycket. En inte alldeles ovanlig orsak till utstötning kan vara konkurrens om en tjänst eller om chefens gunst. Den som känner sig hotad i detta kan ibland, helt omedvetet, starta en utstötningsprocess för att få bort den som känns hotande.

Alla grupper behöver och bygger upp olika tillvägagångssätt för sammanhållning, bl.a. genom gruppnormer. Ju homogenare en grupp är till sin sammansättning, desto större är risken att en ny medlem kan te sig annorlunda och hotande. Man accepterar inte att någon avviker från gruppnormen.

Individnivå
En vanlig uppfattning är att den som utsätts för utstötning är så annorlunda att omgivningen provoceras till att attackera. Alla individer kan bli utsatta för kränkning, och har vanligen blivit det någon gång under sitt liv. Det är inte ovanligt att en ny person i en arbetsgrupp drabbas om det ursprungliga offret försvinner från scenen. Detta beror på i så fall på att orsaker till mobbning kvarstår - problem på arbetsplatsen eller mobbaren.

Förutsättningen för att någon ska bli kränkt är att "budskapet" når fram, det vill säga att den utsatte känner en viss fientlighet i det som framförs och att det träffar en "öm punkt". Det är vanligen den upprepade kränkningen som leder till en utstötning. Mobbningsprocessen leder till en polarisering, offret blir alltmer sårbart och utövaren förhärdar sig.

Mobbning och social utstötning innebär en hotupplevelse och psykologisk stress för den som blir utsatt. Hur den enskilde kan hantera detta beror på hur man upplever situationen utifrån sina tidigare erfarenheter. Vår västerländska kultur har vissa drag gemensamt med den japanska när det gäller skamkänsla. Att tappa ansiktet i det landet, kan som bekant leda till harakiri - självmord. Även hos oss kan det upplevas som en oerhörd skymf att tappa ansiktet.

De personliga egenskaperna hos oss alla varierar från dem som klarar en kränkningssituation bättre, det vill säga de med i grunden gott självförtroende, till personer som delvis eller helt saknar självförtroende. Det finns också ett fåtal personer som är psykiskt instabila och som periodvis lider av psykisk ohälsa. För dessa personer är det viktigt att arbetsgruppen har tolerans och förståelse för att individen ska kunna vara i arbete.

Vad som för den ene tycks vara en relativt obetydlig förolämpning, kan av den andre upplevas som en katastrof. Det kan vara en person som tidigare klarat sig själv i alla lägen, trots svåra påfrestningar. En med nöd och näppe uppnådd livsbalans kan kullkastas av ett kränkande bemötande i arbetslivet. Det har visat sig att den person som blir utsatt för kränkande handlingar vid upprepade tillfällen så småningom förändras till sitt beteende. Efter en tids självrannsakan förlorar man successivt självförtroendet och även arbetsglädjen, blir deprimerad och ibland aggressiv. Vissa drar sig undan, andra försöker att försvara sig. Slutligen blir man känd som en besvärlig person som är svår att samarbeta med.

Att råka ut för kränkande särbehandling på sin arbetsplats och riskera att förlora sin integritet i yrkesrollen upplevs som ett personligt misslyckande. De stora flertalet av alla som blir utsatta för kränkningar, drar sig snabbt ur situationen genom att byta arbetsplats. För många blir den första akuta reaktionen på denna integritetskränkning att dra sig tillbaka och isolera sig; man hamnar i en chockfas som småningom övergår i en reaktionsfas med sorg, förtvivlan och vrede. Det kan dröja länge innan man vågar tala med anhöriga och vänner om vad som har inträffat.

 

Rehabilitering
Det första och viktigaste åtgärden är att den mobbade eller kränkta själv i ett tidigt stadium försöker återfå kontrollen över sin situation. Den, som i detta skede försöker reda ut och stävja vad som sker med arbetskamrater och arbetsledning, kan hindra att mobbningsprocessen fortsätter.

Mobbning är, som tidigare nämnts, snabbt nedbrytande och medför på kort tid nedsatt arbetsförmåga hos den drabbade. Den som väl har drabbats av social utstötning i någon form, behöver stöd och hjälp av olika slag under rehabiliteringen. Den drabbade måste ta makten över sitt eget liv och åstadkomma en förändring. Inte stanna kvar i det gamla och kräva total rättvisa och upprättelse. Det är ingen tvekan om att den som orkar följa dessa råd har mycket stor möjlighet att starta på nytt och återfå sin självkänslan. (Källa: Landstingshälsan)

 

 Tillbaka till Hälsoinspiration