För många är det första intrycket utslagsgivande vid bedömningen av en annan människa. Människor med en utpräglad, säker insikt kan lita på det första intrycket. I de flesta fall förmedlar emellertid ett sådant förstaintryck bara ett ytligt sådant: den andra, främmande människan har något gemensamt med mig eller hon är en kontrast gentemot mig, vilket inte alls betyder detsamma som "bra" eller "dåligt". Vanan att bedöma andra efter sig själv medför ofta felbedömningar.

Det kan medföra förutfattade meningar och därmed felbedömningar. Varmed naturligtvis talesättet, "att missta sig är mänskligt", stämmer. Man bör tänka sig för ordentligt, innan man fäller ett utlåtande. Framför allt bör man överlägga, vad det kan innebära och ha för följd för den som uttalandet gäller. Den som dömer över andra övertar ett stort ansvar. En alltför snabbfälld dom har förstört mången existens.

Finns det överhuvudtaget något som man kan kalla människokännedom?

Ja, jag tror det. Visserligen uppträder bara ett fåtal människor så som de verkligen är, de flesta visar sig så som de gärna skulle vilja vara. Jag för min del kan av egen erfarenhet säga: man kan lära känna människor bättre, om man iakttar dem bättre.

Det är t.ex. viktigt, att lägga märke till hur en människa talar om andra, om hon gärna talar illa om andra eller har en positiv inställning. Om någon ständigt pratar själv och om sig själv ger också en viss information. De toleranta, lyhörda, pålitliga kan även lyssna, intressera sig för andra på ett självklart sätt.

Inte mindre belysande är det att undersöka, om en människa kan visa känslor, hur hon uppför sig och pratar med barn, om hon är misstänksam, kan dela med sig, vilka hobbies och vänner hon har, om hon är öppen eller visar fanatiska drag och oändligt mycket mer.

Den som låter sig påverkas av sina medmänniskor och behandlar dem i sina tankar, kan också lära känna dem och får så småningom människokännedom. Åtminstone har hon en chans att få bättre kontakt med sina medmänniskor. Den som inte alls befattar sig med människor och som redan från början utgår ifrån, att alla i omgivningen är dåliga, har det speciellt svårt. Det betyder slutet på all mänsklig kontakt.

Jag har valt temat människokännedom, eftersom jag dagligen lägger märke till, hur ytligt och nonchalant människor umgås sinsemellan. Det är inte underligt, att de så ofta blir besvikna på varandra, blir likgiltiga och ointresserade. Den som redan hunnit bli människoföraktare, upplever aldrig mer någon glädje i livet.