Kroppsspråket
Varje gång vi träffar en ny människa
bedömer vi kroppshållning, kläder,
mimik – och röst. Vårt kroppsspråk
är det som dominerar vid alla möten och
samtal. Kroppsspråket kan också kallas
det tysta språket. Alla använder sig
av kroppsspråket varje dag och för det
mesta gör vi det helt omedvetet. Till en del
är kroppsspråket kulturellt betingat,
till en del är det personligt. Olika människor
har olika kroppsspråk. Risken är att
vi tolkar varandra fel. Trots det så finns
det saker inom kroppsspråket som är universellt
och som gäller alla människor.
Att lära sig mer om kroppsspråket
innebär inte att vi kategoriskt kan säga
att en gest har en specifik innebörd. En gest
kan betyda många olika saker beroende på
vem det är som gör gesten, varifrån
den personen kommer, personlighet, bakgrund, utbildning,
umgänge, intressen också vidare. En del
människor är känsligare för
kroppsspråket än andra. Barn och förståndshandikappade
personer har lättare att läsa av signaler
som vi uttrycker med kroppen. Oavsett vilka ord
vi säger är det svårt att dölja
för barn det vi verkligen känner.
Att lära sig mer om kroppsspråket innebär
att vi blir mer observanta på vårt eget
och andras kroppsspråk. När vi tolkar kroppsspråket
hur ska vi då veta att vår tolkning är
sann? Det finns inte en sanning. Sanningen för
dig är din tolkning och den behöver inte alls
stämma överens med vad personen du möter,
förmedlar med sin kropp. Sanningen är subjektiv
och den är sann för dig. Motsatsen kan vara
sann för en annan person. Det är viktigt att
komma ihåg. Vi använder kroppsspråket
varje dag och vi tolkar andras kroppsspråk varje
dag. Här vill jag ta upp lite om hur du kan uppfattas
av andra, om du står eller rör dig på
ett visst sätt.
Hållningen
En upprätt, avslappnad hållning ger intryck
av självförtroende. En hopsjunken person verkar
uppgiven och besviken. En framåtlutad kroppshållning
kan visa på en uppmärksam och varm person.
En tillbakalutad hållning tyder på att det
är en blyg eller uttråkad person, som uppfattas
som kylig av omgivningen.
Ibland är hållningen så typisk att
en skicklig mimare kan imitera en berömd person
bara genom att kopiera hans eller hennes karaktäristiska
sätt att föra sig och gestikulera. Att imitera
rösten blir sedan endast pricken över i, eftersom
publiken redan har känt igen personen i fråga.
Genom att vi lär oss mer om hållningen blir
vi mer förtrogen med kroppsspråkets eget
alfabet. Det är grunden som allt annat bygger på.
Blicken
En flackande blick är något vi känner
igen som opålitlig, ett tecken på bedrägligt
beteende och förvirring. Det kan bero på att
personen är osäker på sina känslor
eller åsikter. I medelhavsländerna är
det accepterat att ohämmat titta på andra människor,
det tolkas som ett vänligt intresse. Men en väluppfostrad
japan tar sällan ögonkontakt. I vår kultur
är det dåligt uppförande att stirra för
länge på främmande människor.
Skälet till att just ögonen har förvirrat
oss så till den milda grad är att man genom
att variera blickens längd, spärra upp ögonlocken,
kisa med ögonen och ett antal andra små manipulationer
med huden och ögonen, kan man nästan signalera
vad som helst. Ögonmusklerna är fantastiskt
raffinerade och just därför skiljer sig varenda
blick en aning från varje annan blick. Det finns
så många olika blickar att det nästan
är omöjligt att sätta beteckning på
dem alla. Att inte se någon i ögonen kan
vara ett sätt att dölja pupillens signaler.
Pupillen vidgas när vi trivs och tycker om någon
och dras samman när vi inte gillar det vi ser.
Detta sker i samma utsträckning som vi reagerar
på ljusintensitet.
Händer
Ofta använder vi händerna för att markera
det vi säger, men händerna kan tala för
sig själv också. I vår kultur är
det vanligt att ”skaka hand.” Hur vi skakar
hand påverkar mycket det första intrycket.
En handskakning kan vara en symbolisk maktkamp mellan
två personer. Ett dominerande handslag kännetecknas
av att personen vänder handens insida nedåt,
när han ska fatta den andres hand. En hand som
är öppen och visar insidan underifrån
och uppåt är ett tecken på undergivenhet
och hotar inte någon. En slapp, kraftlös
handskakning tyder på en svag, undergiven person.
Är greppet dessutom kombinerat med handsvett tycker
vi personen verkar nervös. Att hälsa med båda
händerna kan vara ett sätt att visa värme
och intimitet.
Sammanpressade händer hos en person som lyssnar,
visar negativ reaktion. Att klia sig lätt på
sidan av halsen, eller stryka sig över eller gnugga
hakan, visar att lyssnaren tvivlar på det du säger.
Att klia sig i huvudet visar på förvirring
och osäkerhet på hur det som sägs ska
uppfattas. Korslagda armar med tummarna pekande uppåt,
avslöjar en försvarsattityd och en person
som inte vill vara mottaglig. Att slå handen mot
pannan är ett uttryck för glömska. Vi
gnider oss på näsan när vi är förbryllade.
Rycker på axlarna när vi är likgiltiga
för något och trummar med fingrarna när
vi är otåliga.
Skratt
En människa som ofta ler har ett mer positivt inflytande
på sin omgivning än en person som aldrig
ler. Lycka utrycks på samma sätt över
hela världen, med ett leende. Därför
är det kanske den allra viktigaste komponenten
i kroppsspråket. Här tänker jag på
det hjärtliga leendet, det äkta. Det som gör
att den zygomatiska muskeln drar upp mungiporna, medan
ögats ringmuskel lyfter hakan och huden runt ögonhålorna
inåt. Tänk att ett leende mot en annan människa
utlöser så många positiva effekter,
för både den som ler och den man ler mot.
Det finns många andra leenden, tillexempel falska
leenden och olyckliga leenden. Vi kan le nästan
oavbrutet ibland, inte av välbehag utan kanske
som en ursäkt. Skratt är lite mer kraftfullt.
När vi skrattar påverkas alla kroppens organ
positivt. Syrehalten i blodet ökar, blodcirkulationen
blir bättre och blodtrycket minskar. Skratt minskar
stressen och får oss att slappna av. Skratt ökar
också kroppens förmåga till läkning.
”Skratt förlänger livet.”
Kroppskontakt
Alla människor har ett personligt revir. Den intima
zonen räknas från vår kropp och 50
cm utåt. In i denna zon släpper vi bara vänner,
släktingar och andra närstående. De
får bara röra sig i den yttre delen av zonen.
Endast föräldrar, kärlekspartners och
mycket nära vänner får lov att röra
vid oss.
Vad beror detta på? När någon kliver
in i vår intima zon reagerar kroppen på
intrånget. Hjärtfrekvensen ökar, adrenalinhalten,
ökar och större mängd blod pumpas ut
till hjärna och muskler. Detta betyder att kroppen
förbereder sig på att reagera. Antingen att
fly eller att kramas. Men ibland hamnar vi i situationer
där vi måste tillåta främmande
personer beröring, på sjukhus eller hos tandläkaren.
I den situationen kan vi inte öppet visa våra
grundläggande reaktioner och vi kan varken fly
eller kramas.
Behov att markera sitt revir är väl typiskt
när man på flygplatsen eller väntrum,
placerar sig på ytterplatsen med väskan bredvid
sig. Vi har väl alla våra älsklingsplatser
vid matbordet, vid sammanträdena på jobbet
och så vidare. Det är väl ett revirbehov
av en plats man kan kalla sin.
Beröring kan oftast vara den snabbaste och tydligaste
kroppspråksformen. En lätt beröring
av handen, kan ge ett klarare budskap än en massa
ord. Men då måste beröringen komma
i rätt ögonblick.
|