Kroppsspråket

Varje gång vi träffar en ny människa bedömer vi kroppshållning, kläder, mimik – och röst. Vårt kroppsspråk är det som dominerar vid alla möten och samtal. Kroppsspråket kan också kallas det tysta språket. Alla använder sig av kroppsspråket varje dag och för det mesta gör vi det helt omedvetet. Till en del är kroppsspråket kulturellt betingat, till en del är det personligt. Olika människor har olika kroppsspråk. Risken är att vi tolkar varandra fel. Trots det så finns det saker inom kroppsspråket som är universellt och som gäller alla människor.

Att lära sig mer om kroppsspråket innebär inte att vi kategoriskt kan säga att en gest har en specifik innebörd. En gest kan betyda många olika saker beroende på vem det är som gör gesten, varifrån den personen kommer, personlighet, bakgrund, utbildning, umgänge, intressen också vidare. En del människor är känsligare för kroppsspråket än andra. Barn och förståndshandikappade personer har lättare att läsa av signaler som vi uttrycker med kroppen. Oavsett vilka ord vi säger är det svårt att dölja för barn det vi verkligen känner.

Att lära sig mer om kroppsspråket innebär att vi blir mer observanta på vårt eget och andras kroppsspråk. När vi tolkar kroppsspråket hur ska vi då veta att vår tolkning är sann? Det finns inte en sanning. Sanningen för dig är din tolkning och den behöver inte alls stämma överens med vad personen du möter, förmedlar med sin kropp. Sanningen är subjektiv och den är sann för dig. Motsatsen kan vara sann för en annan person. Det är viktigt att komma ihåg. Vi använder kroppsspråket varje dag och vi tolkar andras kroppsspråk varje dag. Här vill jag ta upp lite om hur du kan uppfattas av andra, om du står eller rör dig på ett visst sätt.

Hållningen
En upprätt, avslappnad hållning ger intryck av självförtroende. En hopsjunken person verkar uppgiven och besviken. En framåtlutad kroppshållning kan visa på en uppmärksam och varm person. En tillbakalutad hållning tyder på att det är en blyg eller uttråkad person, som uppfattas som kylig av omgivningen.

Ibland är hållningen så typisk att en skicklig mimare kan imitera en berömd person bara genom att kopiera hans eller hennes karaktäristiska sätt att föra sig och gestikulera. Att imitera rösten blir sedan endast pricken över i, eftersom publiken redan har känt igen personen i fråga. Genom att vi lär oss mer om hållningen blir vi mer förtrogen med kroppsspråkets eget alfabet. Det är grunden som allt annat bygger på.

Blicken
En flackande blick är något vi känner igen som opålitlig, ett tecken på bedrägligt beteende och förvirring. Det kan bero på att personen är osäker på sina känslor eller åsikter. I medelhavsländerna är det accepterat att ohämmat titta på andra människor, det tolkas som ett vänligt intresse. Men en väluppfostrad japan tar sällan ögonkontakt. I vår kultur är det dåligt uppförande att stirra för länge på främmande människor.

Skälet till att just ögonen har förvirrat oss så till den milda grad är att man genom att variera blickens längd, spärra upp ögonlocken, kisa med ögonen och ett antal andra små manipulationer med huden och ögonen, kan man nästan signalera vad som helst. Ögonmusklerna är fantastiskt raffinerade och just därför skiljer sig varenda blick en aning från varje annan blick. Det finns så många olika blickar att det nästan är omöjligt att sätta beteckning på dem alla. Att inte se någon i ögonen kan vara ett sätt att dölja pupillens signaler. Pupillen vidgas när vi trivs och tycker om någon och dras samman när vi inte gillar det vi ser. Detta sker i samma utsträckning som vi reagerar på ljusintensitet.

Händer
Ofta använder vi händerna för att markera det vi säger, men händerna kan tala för sig själv också. I vår kultur är det vanligt att ”skaka hand.” Hur vi skakar hand påverkar mycket det första intrycket. En handskakning kan vara en symbolisk maktkamp mellan två personer. Ett dominerande handslag kännetecknas av att personen vänder handens insida nedåt, när han ska fatta den andres hand. En hand som är öppen och visar insidan underifrån och uppåt är ett tecken på undergivenhet och hotar inte någon. En slapp, kraftlös handskakning tyder på en svag, undergiven person. Är greppet dessutom kombinerat med handsvett tycker vi personen verkar nervös. Att hälsa med båda händerna kan vara ett sätt att visa värme och intimitet.

Sammanpressade händer hos en person som lyssnar, visar negativ reaktion. Att klia sig lätt på sidan av halsen, eller stryka sig över eller gnugga hakan, visar att lyssnaren tvivlar på det du säger. Att klia sig i huvudet visar på förvirring och osäkerhet på hur det som sägs ska uppfattas. Korslagda armar med tummarna pekande uppåt, avslöjar en försvarsattityd och en person som inte vill vara mottaglig. Att slå handen mot pannan är ett uttryck för glömska. Vi gnider oss på näsan när vi är förbryllade. Rycker på axlarna när vi är likgiltiga för något och trummar med fingrarna när vi är otåliga.

Skratt
En människa som ofta ler har ett mer positivt inflytande på sin omgivning än en person som aldrig ler. Lycka utrycks på samma sätt över hela världen, med ett leende. Därför är det kanske den allra viktigaste komponenten i kroppsspråket. Här tänker jag på det hjärtliga leendet, det äkta. Det som gör att den zygomatiska muskeln drar upp mungiporna, medan ögats ringmuskel lyfter hakan och huden runt ögonhålorna inåt. Tänk att ett leende mot en annan människa utlöser så många positiva effekter, för både den som ler och den man ler mot. Det finns många andra leenden, tillexempel falska leenden och olyckliga leenden. Vi kan le nästan oavbrutet ibland, inte av välbehag utan kanske som en ursäkt. Skratt är lite mer kraftfullt. När vi skrattar påverkas alla kroppens organ positivt. Syrehalten i blodet ökar, blodcirkulationen blir bättre och blodtrycket minskar. Skratt minskar stressen och får oss att slappna av. Skratt ökar också kroppens förmåga till läkning. ”Skratt förlänger livet.”

Kroppskontakt
Alla människor har ett personligt revir. Den intima zonen räknas från vår kropp och 50 cm utåt. In i denna zon släpper vi bara vänner, släktingar och andra närstående. De får bara röra sig i den yttre delen av zonen. Endast föräldrar, kärlekspartners och mycket nära vänner får lov att röra vid oss.

Vad beror detta på? När någon kliver in i vår intima zon reagerar kroppen på intrånget. Hjärtfrekvensen ökar, adrenalinhalten, ökar och större mängd blod pumpas ut till hjärna och muskler. Detta betyder att kroppen förbereder sig på att reagera. Antingen att fly eller att kramas. Men ibland hamnar vi i situationer där vi måste tillåta främmande personer beröring, på sjukhus eller hos tandläkaren. I den situationen kan vi inte öppet visa våra grundläggande reaktioner och vi kan varken fly eller kramas.

Behov att markera sitt revir är väl typiskt när man på flygplatsen eller väntrum, placerar sig på ytterplatsen med väskan bredvid sig. Vi har väl alla våra älsklingsplatser vid matbordet, vid sammanträdena på jobbet och så vidare. Det är väl ett revirbehov av en plats man kan kalla sin.
Beröring kan oftast vara den snabbaste och tydligaste kroppspråksformen. En lätt beröring av handen, kan ge ett klarare budskap än en massa ord. Men då måste beröringen komma i rätt ögonblick.