Hörsel
Örat
Hörsel och balans är de sinnesorgan
som bildas först. Redan under tredje fosterveckan börjar
innerörats utveckling. Fostret omges av ljud. Man tror
t.o.m. att de båda naturligt synkrona hjärtljuden
ger den första förnimmelsen av rytm. Barn lär
sig inte känna igen eller lokalisera ljud förrän
de är några månader gamla. Liksom all information
man får genom sinnena måste de först "omformas"
och göra begripliga av hjärnan innan de får
någon mening.
"En
älskades öra hör det minsta ljud."
William Shakespeare
Hur
fungerar hörseln?
Ljud är rörelse eller vibrationer i luften, som
sätter igång mindre vibrationer, försvagade
på sin färd genom luften. Örats uppgift är
att ta emot och överföra ljud till hjärnan,
först genom att höja vibrationernas tryck på
deras väg genom örat och sedan omvandla dem till
elektriska nervimpulser som hjärnan kan uppfatta och
tolka. Precis som vi ser med hjärnan hör vi inte
med öronen utan med hjärnan.
Den spiralformade
snäckan som finns inuti örat innehåller minst
25 000 hörselceller. Från dessa förs informationen
genom mängder av nervtrådar till hörselcentra
i hemisfärernas tinninglober. I hjärnbarken sammanställs
informationen och jämförs med lagrad ljudinformation.
Örats förmåga att uppfatta och tolka ljud
kan försämras av plötsliga, mycket höga
ljud men också av ihållande buller. Det här
ökar risken för missbedömningar. Det gör
också alkohol, men här sker det mesta på
en högre nivå. En omtöcknad hjärna får
svårare att skilja mellan ljud, så att varningssignaler
feltolkas eller inte alls uppfattas, vilket kanske leder till
att den berusade kliver rätt ut i trafiken.
Örats
anatomi
Jämvikt
Balans och jämvikt byggs upp av informationen från
tre sinnen. Med synen uppfattar vi olika lägen och karusellen
gör oss yr om vi inte har någonstans att fästa
blicken. Balansorganen i innerörat fungerar genom sin
uppbyggnad som ett vattenpass i tre dimensioner. Till detta
kommer den ständiga informationsströmmen från
muskler och leder. En snabb förändring i signalaktiviteten
hos balansorganet kan resultera i karusellyrsel. En långsammare
störning blir mindre dramatisk och yttrar sig som ostadighet.
Det drar iväg åt ena sidan, omgivningen lutar uppåt
eller nedåt en kort stund, fötterna når liksom
inte ner till marken.
Balansorganet i innerörat
är emellertid bara en del av det stora och intrikata system
kroppen förfogar över för att hålla balansen.
I detta system ingår ögat med synen, känselinformation
från muskler och leder och fotsulornas tryckavkännande
nervändare. Varje vaken stund rapporterar alla dessa hundratals
miljoner sensorer det aktuella läget till olika nivåer
i hjärnan. En av dessa är hjärnstammen, där
vi har en "stordator", som sammanställer och
bearbetar informationen från syn, känsel och innerörats
balansorgan. All denna information jämförs hela tiden
med en "minnesbank" där våra erfarenheter
av rörelser och balans från födelsen och framåt
finns lagrade som ett slags mönster. Har vi en gång
lärt oss cykla, kan vi fortfarande cykla, även om
det skulle ha gått många år sedan vi satt
på sadeln senast.
När allt går sin gilla gång behöver
sådana minnesprocesser inte aktiveras, bara om det händer
något utöver rutinen. T.ex. när rulltrappan
vi ska åka i är trasig och inte går igång.
Vi är vanemässigt inställda på ett ryck
när den börjar rulla. Men nu kommer inget ryck,
den står helt stilla och vi är nära att tappa
balansen. Ögat, balansorganet och känselsinnet rapporterar
här en överraskande situation, vi får snabbt
programmera om. Och gå uppför trappan.
Buller
När det gäller buller är det mycket svårt
att avgöra både hur mycket människor i allmänhet
finner uthärdligt och vilken ljudnivå som kan vara
skadlig. Det är i alla fall klarlagt att alltför
starkt buller kan leda till obotliga hörselskador, särskilt
vad det gäller de lågfrekventa ljuden.
Hur högt
är högt?
Om man måste höja rösten för att kunna
samtala med någon på sextio till hundra cm avstånd
kan ljudnivån vara skadlig. Hörseln försämras
märkbart med åldern. Vid åttio år är
varannan människa måttligt till svårt döv.
En sådan hörselförlust påminner mycket
om mönstret för hörselförlust på
grund av buller. Det är många funktioner som går
ner när man blir äldre. Syn och hörsel blir
sämre, lederna stela, muskulaturen svagare, reaktionstiden
längre. Man hinner t.ex. inte parera en snubbling på
samma sätt som när man var yngre utan faller. Den
som har försämrad känsel nedåt benen
och i fotsulorna har ofta urusel balans. Och inte blir det
bättre av att balansorganen i vänster och högra
öra kan åldras olika snabbt, asymmetriskt. Då
blir man lätt vimmelkantig av att inte signalerna stämmer.
Tillbaka
till Kvinnan mitt i livet
|