Hörsel

Örat
Hörsel och balans är de sinnesorgan som bildas först. Redan under tredje fosterveckan börjar innerörats utveckling. Fostret omges av ljud. Man tror t.o.m. att de båda naturligt synkrona hjärtljuden ger den första förnimmelsen av rytm. Barn lär sig inte känna igen eller lokalisera ljud förrän de är några månader gamla. Liksom all information man får genom sinnena måste de först "omformas" och göra begripliga av hjärnan innan de får någon mening.

"En älskades öra hör det minsta ljud."
William Shakespeare

Hur fungerar hörseln?
Ljud är rörelse eller vibrationer i luften, som sätter igång mindre vibrationer, försvagade på sin färd genom luften. Örats uppgift är att ta emot och överföra ljud till hjärnan, först genom att höja vibrationernas tryck på deras väg genom örat och sedan omvandla dem till elektriska nervimpulser som hjärnan kan uppfatta och tolka. Precis som vi ser med hjärnan hör vi inte med öronen utan med hjärnan.

Den spiralformade snäckan som finns inuti örat innehåller minst 25 000 hörselceller. Från dessa förs informationen genom mängder av nervtrådar till hörselcentra i hemisfärernas tinninglober. I hjärnbarken sammanställs informationen och jämförs med lagrad ljudinformation. Örats förmåga att uppfatta och tolka ljud kan försämras av plötsliga, mycket höga ljud men också av ihållande buller. Det här ökar risken för missbedömningar. Det gör också alkohol, men här sker det mesta på en högre nivå. En omtöcknad hjärna får svårare att skilja mellan ljud, så att varningssignaler feltolkas eller inte alls uppfattas, vilket kanske leder till att den berusade kliver rätt ut i trafiken.

Jämvikt
Balans och jämvikt byggs upp av informationen från tre sinnen. Med synen uppfattar vi olika lägen och karusellen gör oss yr om vi inte har någonstans att fästa blicken. Balansorganen i innerörat fungerar genom sin uppbyggnad som ett vattenpass i tre dimensioner. Till detta kommer den ständiga informationsströmmen från muskler och leder. En snabb förändring i signalaktiviteten hos balansorganet kan resultera i karusellyrsel. En långsammare störning blir mindre dramatisk och yttrar sig som ostadighet. Det drar iväg åt ena sidan, omgivningen lutar uppåt eller nedåt en kort stund, fötterna når liksom inte ner till marken.

Balansorganet i innerörat är emellertid bara en del av det stora och intrikata system kroppen förfogar över för att hålla balansen. I detta system ingår ögat med synen, känselinformation från muskler och leder och fotsulornas tryckavkännande nervändare. Varje vaken stund rapporterar alla dessa hundratals miljoner sensorer det aktuella läget till olika nivåer i hjärnan. En av dessa är hjärnstammen, där vi har en "stordator", som sammanställer och bearbetar informationen från syn, känsel och innerörats balansorgan. All denna information jämförs hela tiden med en "minnesbank" där våra erfarenheter av rörelser och balans från födelsen och framåt finns lagrade som ett slags mönster. Har vi en gång lärt oss cykla, kan vi fortfarande cykla, även om det skulle ha gått många år sedan vi satt på sadeln senast.

När allt går sin gilla gång behöver sådana minnesprocesser inte aktiveras, bara om det händer något utöver rutinen. T.ex. när rulltrappan vi ska åka i är trasig och inte går igång. Vi är vanemässigt inställda på ett ryck när den börjar rulla. Men nu kommer inget ryck, den står helt stilla och vi är nära att tappa balansen. Ögat, balansorganet och känselsinnet rapporterar här en överraskande situation, vi får snabbt programmera om. Och gå uppför trappan.

Buller
När det gäller buller är det mycket svårt att avgöra både hur mycket människor i allmänhet finner uthärdligt och vilken ljudnivå som kan vara skadlig. Det är i alla fall klarlagt att alltför starkt buller kan leda till obotliga hörselskador, särskilt vad det gäller de lågfrekventa ljuden.

Hur högt är högt?
Om man måste höja rösten för att kunna samtala med någon på sextio till hundra cm avstånd kan ljudnivån vara skadlig. Hörseln försämras märkbart med åldern. Vid åttio år är varannan människa måttligt till svårt döv. En sådan hörselförlust påminner mycket om mönstret för hörselförlust på grund av buller. Det är många funktioner som går ner när man blir äldre. Syn och hörsel blir sämre, lederna stela, muskulaturen svagare, reaktionstiden längre. Man hinner t.ex. inte parera en snubbling på samma sätt som när man var yngre utan faller. Den som har försämrad känsel nedåt benen och i fotsulorna har ofta urusel balans. Och inte blir det bättre av att balansorganen i vänster och högra öra kan åldras olika snabbt, asymmetriskt. Då blir man lätt vimmelkantig av att inte signalerna stämmer.

Tillbaka till Kvinnan mitt i livet