Ett
stort bisamhälle består
av en drottning, cirka 200 drönare
(hanar) och cirka 70 000 arbetare.
Arbetarna bygger de stora kakorna
med sexkantiga celler av vax, som
avsöndras från körtlar
på bakkroppens undersida. När
ett arbetsbi har hittat ett ställe
med gott om nektar eller pollen, utför
biet en speciell dans när den
har kommit tillbaka till kupan. Dansen
visar de andra bina i vilken riktning
stället ligger och även
ungefär hur långt det är
dit.
Pollen
Är en viktig kraftkälla
av stor betydelse för allt levande.
Utan pollen blir det inga livskraftiga,
könsdugliga bin. Sedan urminnes
tider vet man att pollen är en
livsviktig del av binas föda.
De måste ha tillgång till
pollen för att fylla sina behov
av mineralämnen, aminosyror,
vitaminer och övriga biofaktorer.
Utan pollen kan de inte föda
upp ett livsdugligt yngel. I det underbart
ordnade bisamhälle finns en grupp
bin som kallas arbetarbin, som från
två fodersaftkörtlar i
huvudet producerar ett sekret, ”
Royal Jelly” eller fodersaft.
Med detta gelé matas bilarverna
och drottningen. Alla bilarver får
denna fodersaft under sina första
levnadsdagar men det är bara
drottninglarverna som får det
under hela sin livstid. De larver,
som bara får detta sekret under
några dagar utvecklas till arbetsbin
– outvecklade honor med ganska
kort livstid – under det att
drottningen, som matas med det under
hela sin livstid – utvecklas
till en betydligt större, könsduglig
varelse med en livslängd som
i jämförelse med arbetsbinas
kan tyckas som ”evig”.
Så får två syskonlarver
med exakt samma utvecklingsmöjligheter
fullständigt olika levnadsförlopp,
beroende på tillförseln
av detta mystiska sekret, som bina
kan producera endast av pollen. Inför
sådana naturens under måste
vi medge, att insekterna står
närmare livets ursprungliga krafter
och att de förstått att
utnyttja för oss hittills dolda
livskällor.
Vad
består honung av?
Förutom 16 – 19 % vatten
består honung till ca 78 % av
socker. Normalt utgörs sockret
av lika delar frukt och druvsocker
och ca 2 % rörsocker. Bina har
förbehandlat dessa sockerarter,
som går direkt ut i blodet och
ger ett snabbt energitillskott.
Värdefulla
ämnen
2 % av honungen utgörs av proteiner,
enzymer, mineraler och spårämnen.
Den innehåller en hel del kalium
och fosforsyra men också något
kalcium, mangan, järn, kobolt,
magnesium och kiselsyra, små
mängder äggviteämnen,
enzymer samt något litet C-
vitamin. Det finns också andra
biologiskt verksamma ämnen såsom
inhibiner (från binas körtelsekret),
med förmåga att döda
bakterier och andra mikroorganismer.
Inhibinerna är liksom enzymerna
mycket värmekänsliga. De
förstörs vid temperaturer
över 40 grader eller genom lång
lagring i varma lokaler. De är
även känsliga för ljus.
En annan värdefull faktor i honungen
är halten av acetylkolin och
kolin som uppges verka på det
vegetativa (växa, leva) nervsystemet.
Gör
oss friskare
Redan Hippokrates, läkekonstens
fader som levde 400 år f Kr,
använde sig av honung som universalmedicin
bland annat mot febersjukdomar, rening
av variga sår, lunginflammation,
febersjukdomar och som ett matsmältningsreglerande
medel. Inhibinerna är starkt
bakteriedödande, vilket förklarar
honungens antiseptiska och läkande
effekt – även för
utvärtes bruk. Honung kan alltså
användas som sårsalva!
Honung är slemlösande och
ett glas honungsvatten anses vara
en bra förkylningsmedicin. Men
tänk på att vid drygt 40
grader förstörs enzymerna,
och en del bakteriedödande ämnen.
När det gäller halsont är
det bättre att dricka färsk
citronsaft och att äta honung
separat än att göra en het
citron-honung-dryck. Den sägs
också ha en mild laxerande verkan.
Färg
och konsistensen
Honungens färg kan variera från
mycket ljus till mörk bärnstensfärgad,
beroende på från vilka
blommor nektarn samlats. Tidigt på
sommaren blir honungen ljus i synnerhet
av oljeväxterna, medan hösthonung
med mycket nektar från klockljung
blir mörk, aromatisk och mer
mineralrik. Ofta flyttar man bikuporna
på hösten till ljungrika
områden. Det kallas vandringsbiodling.
Även konsistensen varierar. All
honung är från början
flytande men kristalliseras, hårdnar,
efter olika lång tid. De små
pollenkornen fungerar som kristallisationskärnor
på vilket socker sätter
sig. För att honungen inte ska
bli grynig utan jämn måste
odlaren röra den ordentligt.
Rapshonung kristalliserar på
ett par veckor beroende på låg
vattenhalt och mera druvsocker i förhållande
till fruktsockret. Den blir hård,
torr och ljus och burkarna får
”rimfrost” efter kanterna.
Den mörka ljunghonungen kan hålla
sig flytande länge. Men eftersom
vattenhalten i den är högre
kan den komma i jäsning om den
förvaras för varmt. För
att honungen ska vara flytande måste
man filtrera bort kärnorna, pollenkornen,
men det är svårt utan upphettning.
Och vid temperaturer över 40
grader
förstörs ju både enzymer
och inhibiner.
Gör
oss vackrare
Det är inte bara honungens antiseptiska
verkan utan även dess sammandragande
förmågan på den glatta
muskulaturen (det är på
grund av kolinet) gör den användbar
inom kosmetiken. Honungens pH-värde
ligger genomsnittligen mellan 3,3
– 4,9.
Visst
är honung ett underverk!
Att använda honung till sin
hudvård gör att huden
blir mjuk och len och honungen löser
upp smuts utan att torka ut huden
som en vanlig tvål gör.
Som hudvårdande medel kan
den användas på alla
hudtyper men är särskilt
välgörande för den
torra och nariga huden. Honung är
renande och läkande och tar
lätt bort döda hudceller
och framför allt är den
fuktighetsbevarande. Många
salvor och ansiktsmasker innehåller
honung som rengör, peelar,
mjukar upp och återfuktar.
I olika hårkurer ger honung
glans, volym och luktar gott.