Harmoni, det betyder inre och yttre samklang, jämvikt, själslig balans, slutligen t.o.m. lycka.

Att leva i harmoni med sig själv är viktigast av allt. Den moderna psykologin bygger på detta. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen. Att materiell konsumtion inte gör oss lyckliga, är vi helt medvetna om idag. Det är inte av en slump som förbrukningen av psykofarmaka ökar alltmer. Välfärdsmänniskan lever inte i samklang med sig själv. Hon är tvungen att använda psykofarmaka för att få sinnesro.

Teoretiskt är detta råd säkert riktigt, men det skapar komplikationer på arbetsplatsen och i familjen. Där alla ger fritt lopp åt sin vrede, där det debatteras och analyseras i flera dagar om vem som har rätt, kan ingen harmoni uppstå.

På samma sätt som vi bemöter vår omgivning, bemöter vi även oss själva. Harmonin går tyvärr förlorad, tråkigheterna tar över. Inget liv är så okomplicerat och utan konflikter, att harmoni är något självklart och vardagligt. Men det måste inte betyda, att det är omöjligt att uppnå balans, att leva i samklang med sig själv och med andra människor. Men man måste börja med sig själv i båda fallen. Först när vi lever i harmoni med oss själva, kan vi utjämna stridigheter, som tränger sig på utifrån.

Precis som det finns harmoniska människor, som har en lugn rogivande utstrålning, finns det även orosstiftare, vars kaotiska tankar och känslor smittar av sig på en gång.

Ofta njuter dessa människor t.o.m. av att skapa disharmoni. Eftersom de alltid känner sig otillfredsställda med sig själva, unnar de inte heller andra sinnesro. Det är viktigt, att vi inte låter sådana människor provocera oss. I nödfall måste vi t.o.m. gå ur vägen för dem som en sista utväg.