Liten gallsten
blir ofta ett stort fall

Gallsten är ett av de pris vi får betala för vår vällevnad. Den drabbar allt fler människor i allt bredare åldersregister. Vi har idag gott om så kallade civilisationssjukdomar. Till de allra vanligaste hör gallsten och akuta och kroniska gallvägsinflammationer. Det är numera nästan vanligare med galloperationer än blindtarmsoperationer.

Det finns:

• Stenbildning i gallblåsan eller gallgångarna
• Inflammationer i gallblåsan eller gallgångarna
• Inflammationer i levergallgångarna
• Tumörer, missbildningar
• Skador (sällsynta)

Många människor har gallsten men inga besvär. Kvinnor drabbas mer än män och feta personer mer än magra. I Sverige får var femte kvinna och var tionde man gallsten. Skillnaden mellan könen minskar med åldern.

 

Hur uppstår gallsten?

• Felaktighet i ämnesomsättningen med variationer i gallans innehåll av kolesterin, bilirubin och gallsura salter, ex. i denna grupp är tillstånd med för hög halt av kolesterin i blodet.
• Förändringar i utsöndringen av galla eller tömningen av gallblåsan, försvårat avflödet för gallan t.ex. gallsten.
• Infektion i gallväggarna.
• Ändring av gallans surhetsgrad.

Orsak:
Kosten spelar en avgörande roll för stenbildningen. Statistik visar att folk i underutvecklade länder, vilka lever på kalori- och fettfattig, övervägande vegetabilisk kost, har inte så ofta besvär av gallsten men däremot folk med överkonsumtion av lyxvaror och som har ätit sig till en övervikt blir lättare sjuka. Mycket fett och socker i kosten gynnar uppkomsten av gallsten. Det stora flertalet av gallstenssjuka är välmående och lite för runda kvinnor. Överviktiga personer bildar mer kolesterol än andra.

Många i gruppen av riskpersonerna kanske använder hårt åtsittande kläder och lider av kronisk förstoppning. De står och sitter för mycket, rör sig för lite och äter en alltför fin och fet mat, dåligt tuggad. Är dessutom nervösa och spända och har saltsyrebrist eller magkatarr. En sådan gallblåsa får aldrig den fysiologiska motionen som den normalt ska ha, gallan stockas och blir lätt utsatt för infektion av bland annat kolibakterier som vandrar uppåt från den förstoppade tarmen.

Risken för gallsten kan vara förhöjd vid en graviditet. Det anses bero på en ökad bildning av kolesterol, dels på att gallblåsan tömmer sig sämre än normalt på grund av förhöjda nivåer av hormonet progesteron, som slappnar av gallblåsans muskulatur.

Det finns tre olika typer av gallsten:

• Kolesterinstenar som är grågula, runda eller ovala, och kan bli stora som plommon eller hönsägg. När det är den här formen och storleken förekommer det kanske bara en enda eller några få stenar i gallblåsan.
• Pigmentkalkstenar är brunsvarta till färgen, oregelbundna, taggiga och spröda till konsistensen. De är ganska små och kan finnas i stor mängd i gallblåsan och även gallgångarna.
• Blandstenar består av kolesterin, kalk och pigment. De kan förekomma i stora mängder, ja till och med upp till ett tusental i en enda gallblåsa. De är ofta slipade mot varandra – fasetterade – guldbruna och av samma storlek. Man kan även se olika ”kullar” av stenar i samma blåsa. De flesta gallstenssjuka har den här typen av sten.

Symtom
Många människor som har gallsten har inga besvär, som jag har nämnt tidigare. Andra kan ha oklara buksmärtor och obestämbara symtom från övre delen av buken i samband med eller efter en måltid. Det typiska symtomet är ”gallstensanfallet”. En kraftig koliksmärta, som börjar plötsligt och helt plötsligt gärna mitt i natten eller efter en fettrik måltid. Smärtan sitter under högra revbensbågen och strålar ut till ryggen och upp under höger skulderblad. Värken är ofta så svår att personen inte kan ligga still. Anfallet kan pågå under någon timme men kan även pågå upp till ett dygn. Det brukar upphöra av sig självt helt plötsligt. Illamående och kräkningar förekommer och efter anfallet finns det en kraftig ömhet där gallblåsan sitter.

Den utlösande orsaken är oftast en gallsten som kilar in sig och täpper till gallblåsans utförsgång. Gallblåsan försöker driva stenen vidare genom att krampaktigt dra sig samman. Dessa kramper orsakar smärtorna och anfallet slutar inte förrän stenen antingen drivits ut i tarmen eller fallit tillbaka till gallblåsan. Man kan även få en lätt feber och en snabbt övergående gulsot med mörkfärgad urin och vitgrå, kittliknande avföring. Mindre typiskt är att det vid gallsten blir smärtor av molande, borrande karaktär där gallblåsan sitter, illamående och svårigheter att tåla maten. Det tillståndet förväxlas ofta med andra mag- och tarmsjukdomar.

Inflammationer –
akuta eller kroniska

En mycket vanlig sjukdomsbild är den akuta inflammationen i gallblåsan och gallväggarna. Det beror på något stopp i gallblåsehalsen, oftast då är orsaken en sten som har kilat in sig där. Den koncentrerade gallan, som nu inte kan tömma sig normalt, ger en kemisk irritation i slemhinnan. Först senare kommer en infektion med bakterier som är ett sekundärt fenomen. Sjukdomstillståndet kan börja plötsligt med ett vanligt gallstensanfall eller mer smygande med molvärk över gallblåsan. Tempen stiger snart till 39 – 40 grader eller mer och man kan känna en kraftig ömhet över gallblåsan. Den sjuke mår illa och kräks och visar för övrigt tecken på en ordentlig inflammation bland annat med förhöjd ”sänka”.

Efter några dagar till några veckor brukar symtomen sakta försvinna – om det vill sig illa – återkomma efter längre eller kortare tid. Den akuta inflammationen övergår då i en kronisk form som yttrar sig som diffusa obehag i trakten av gallblåsan. De svaga smärtor eller obehagskänslor kommer oregelbundet men förvärras oftast av fet mat.

Diagnos
För att diagnostisera gallsten används i första hand ultraljudsundersökning. För att hitta stenar i de djupa gallvägarna används ERCP, endoskopisk retrograd kolangio-pancreatikografi. Det innebär att gallgångarna fylls med kontrast via ett böjligt instrument som förs ner i tolvfingertarmen.

Behandling
Gallsten och andra besvär från gallvägarna kan behandlas med:

• Ändrad kost
• Läkemedel
• Operation

Kosten
När alla akuta symtom lagt sig börjar man sakta men säkert med ett sunt levnadssätt med allt vad det innebär. Ändra sina kostvanor, undvika sådan mat som brukar utlösa gallstenssmärtor. Man bör undvika fet mat, ägg, äpplen, rå lök, paprika och gurka. Rökt fet fisk, skaldjur och grillat kan också vara mera hårdsmält. Stora måltider sent på kvällen bör man undvika.

Läkemedel
När anfallet har upphört – av sig självt eller med hjälp av kramplösande medel – gäller det att behandla den retning och inflammation som finns kvar i gallgångarna och gallblåsan. Akuta gallstensanfall kan behandlas med olika mediciner i första hand används ett antiinflammatoriskt läkemedel, Diklofenak eller Voltaren i form av stolpiller eller injektioner.

Operation
Trots ett sunt levnadssätt – som ju ofta har börjat sedan sjukdomen debuterade – kan man inte alltid undvika gallstensoperation. Det kan uppstå en komplikation, t.ex. från levern, bukspottkörteln eller hjärtat, som då kan bli hotande och då krävs det en operation. Av två onda ting måste man då välja det minst onda, nämligen operation, för livet är ju oss ändå ganska kärt.

Gallstenar som ger återkommande symtom bör opereras bort. Vid en sådan operation tas hela gallblåsan bort, en så kallad kolecystektomi. Man gör en laparoskopi (”titthålskirurgi”). Med den tekniken behöver man bara göra ett par mindre hål i buken istället för ett långt operationssnitt. Man går ner i hålet med ett instrument som är långsmalt och ser ut som en penna. Längst ut i änden finns alla de redskap som krävs för att göra operationen. Mycket finurligt och skonsamt för patienten.

Stenar som bara sitter i gallgångarna kan man ta bort utan operation. Det sker med hjälp av endoskopi det vill säga ett instrument som via munnen och magsäcken förs ner i tolvfingertarmen. Stenar som täpper till gallgångens mynningar till tolvfingertarmen kan då plockas bort.

Man vill väl sträva efter att bli en symtomlös och frisk gallstensbärare istället för att vara en anfallsplågad och gallstenslidande människa. Det kan man lyckas med om man lägger om sin livsstil. Ett sunt levnadssätt är nödvändigt både för att förebygga och undvika återfall av sjukdomen.

 

Tillbaka till Sjukdomar