FÖTTER Våra fötter är de mest brukade och mest missbrukade delarna av den mänskliga anatomin och en av de vanligaste källorna till sveda och värk. Vetenskapsmännen har länge forskat i vad som fick våra förfäder att resa sig upp och gå på två ben. Ortopederna menar att våra fötter är för svaga för att klara den belastningen det innebär. Man har räknat ut att en normal aktiv människa går 6000 steg i timmen eller 48 - 50 000 steg per dygn. Det ger sammanlagt 440 000 km:s gång i en människas liv och det är 60 000 km längre än de 380 000 km det är till månen. När vi går en kilometer, tar vi drygt 1000 steg, och vid varje steg får foten bära upp vår dubbla kroppsvikt. Om man väger 70 kg, innebär det att de tyngs ner av ca 140 tons kraft per kilometer. Det finns nog ingen kroppsdel vi negligerar så mycket som våra fötter. Ansiktet rengör vi noggrant och magen kämpar vi för att hålla platt. Men fötterna ägnar vi inte många tankar, vi gömmer dem hellre än sköter dem. Ingenting kunde vara dummare! De flesta av oss tycker inte ens om våra fötter och anser att de är fula och klumpiga. Våra fötter är den grund vi står på och deras välmående är väsentligt för vår hälsa. Om vi visar våra fötter omsorg, så belönar de oss med ett rörligare friskare liv. Åldrandet kanske syns på händerna först, men i fötterna känns det först. Fötterna kan bli ett halvnummer större för att hålfoten sjunker ned och plötsligt kräver de bekväma skor. Fötter kan vara riktigt sensuella om man gör något av dem, eller snarare med dem; det är så många som glömmer sina fötter . . .

Felaktig gång ger huvudvärk
Vi belastar våra fötter fel och för mycket. Sju av tio människor har besvär med fötterna. Det beror bl.a. på att vi ignorerar de första smärtorna i fötterna och bara byter till andra, bekvämare skor. Det är början till många problem. Vi belastar ofta foten snett och då minskas dess prestationsförmåga. De förändringar foten utsätts för, kan ge lidande och smärtor för hela livet, inte bara i fötterna utan också i andra delar av kroppen. Fötterna genomskärs av ett nätverk av nervtrådar som står i förbindelse med hjärnan, och det är genom samma nervtrådar som smärtförnimmelserna går tillbaka upp i hjärnan.

Fotvalven
Benen, musklerna samt ligamenten i foten formar de två fotvalven. Valven liknar stötdämpare och hjälper oss att hålla balansen. Mellanfotsvalvet, som är det vi allmänt menar när vi säger "valv", utgörs av fotens långa ben. Förfotsvalvet består av små ben som hänger upp tårna. Det är detta valv som blir nedtrampat eller ansträngt, vilket oftast beror på en svag fot. Men svaga valv kan tränas upp, särskilt om man börjar i unga år. I avslappnat skick ska foten vara tämligen rak. Om förfotsvalvet är kollapsat börjar tårna peka uppåt som ett "V" och då får vi problem, bl.a. med besvärliga förhårdnader på trampdynan.

Om man är plattfotad har man ett förhållandevis långt mellanfotsvalv. Då kan man ha en tendens att gå som en anka, eller en balettdansös, med tårna pekande utåt. Men platta fötter orsakar i regel inga bekymmer och är överlag en aning starkare än andra fötter. Inte heller höga fotvalv är förknippade med några särskilda besvär. Snarare är det de extrema varianterna av både höga och låga valv som ger bekymmer.

Extremt höga fotvalv kan orsaka både smärta och viss orörlighet, särskilt om man idrottar mycket och ligamenten drar ihop sig. Operation kan krävas. De extremt platta valven är också problematiska och kan ge upphov till bl.a. akut stelhet. Extremt platta fötter kan gymnastiseras bort om man börjar med detta som barn.

Problem med fotvalven är så gott som alltid ärftliga och därmed svåra att undvika. De flesta andra fotbekymmer beror främst på att fötterna blir för varma, för kalla, för svettiga eller för torra. Misskötsel är också ytterst vanligt, liksom opassande skor. Trånga, varma kängor mitt i sommarvärmen må vara trendigt men är inte snällt mot fötterna.

Skorna avslöjar fel på fötterna
Foten har 26 ben, som hålls samman av ledkapslar, ledband, senor och muskler. Fotens konstruktion liknar en bro och det är brospannet som gör att vi över huvud taget kan röra på fötterna. Förutom att gå och stå, ska ju foten också kunna utföra en mängd andra små och stora rörelser.

Kvinnor lider av fyra gånger så många fotproblem som män, främst p.g.a. att de hellre bär trendiga än bekväma skor. Överlag har män bättre fötter än kvinnor. Men de som har problem har ofta svåra sådana! Mäns problem beror i stor utsträckning på ärftlighet.

Luft är fötternas bästa medicin. Vi bör gå utan skor minst en timme om dagen för att lufta våra fötter. Ju mer fötterna får arbeta desto mindre är risken att få besvär av kärringknölar, hammartår och liktorn.

Fötterna svettas mer än någon annan kroppsdel, ca en halv dl per dygn. Men det är inte negativt, för om våra fötter inte svettas tillräckligt blir vissa delar torra och sträva. Svett är ju faktiskt i sig luktfritt. Det är först när det kommer i kontakt med bakterier som en obehaglig doft börjar sprida sig. Varma och fuktiga fötter får lättare fotsvamp, en infektion som gör att huden mellan tårna flagnar och kliar.

LOTUSFÖTTER PLÅGSAM TORTYR FÖR ATT BEHAGA I det gamla Kina var det sed att snöra flickornas fötter så att de blev små och missbildade. En kvinna med sådana LOTUSFÖTTER kunde knappt gå och hon var helt oförmögen att arbeta stående. Hennes förkrympta fötter skulle därmed vara beviset på all hennes familj var välbärgad. Den plågsamma behandlingen inleddes när flickorna bara var 4-5 år. Varje morgon och kväll lindades fötterna hårt, hårt, med våta linnebandage. När lindorna torkade krympte de så att bandaget drogs åt allt hårdare. Tårna böjdes in under fotsulan. Endast stortån lämnades fri. För att förhindra kallbrand tvingades flickorna resa sig med jämna mellanrum. Efter 8-9 år var tortyren fullbordad. Foten var då formad som en båge med trampdynorna upptryckta mot hälen, nästan som en klack. Tårna lag pressade mot trampdynan, avståndet skulle vara sa litet att man precis kunde pressa in ett mynt däremellan. 1912, när kejsardömet avskaffades, förbjöds lindningen av lotus fötter, men det var först efter revolutionen 1949 som seden definitivt upphörde. (Källa: Scholl fotspecialisten)