Är du fördomsfri? Ja? Förmodligen är redan det en fördom. Alla människor – jag utesluter inte mig själv – har faktiskt fördomar, har åsikter som inte är genomtänkta, som man bara säger för formens skull – förutfattade meningar. Det är viktigt att vara medvetna om dem för att inte låta sig styras av dem.

Vi har omdömen om saker och ting och framför allt andra människor utan att vi har kunskaper om hur det egentligen är. Det kallas för fördomar. En fördom är något vi tror, alltså en felaktig föreställning, ofta om en grupp människor. Typiskt för fördomar är att vi hävdar att andra människor har negativa egenskaper, även om det också finns positiva fördomar.

Eftersom ingen människa kan veta allt exakt eller vara så erfaren, att hon kan bedöma allting rätt, är förutfattade meningar helt naturligt i en diskussion. Så länge som de är mer eller mindre oförargliga går det väl an. Men en åsikt kan lätt utvecklas till en fast övertygelse som är så orubblig, att det inte går att rätta till. Förutfattade meningar är otroligt varaktiga.

Fördomar och inrotade föreställningar träffar man på överallt: ”Det första intrycket är det bästa”, ”Tjocka människor har glatt humör”, ”Vackra kvinnor är arroganta”, ”Den som är artig ljuger” och så vidare.

Dessa och andra gamla föråldrade uppfattningar finns kvar än i dag och kommer fram i olika sammanhang. Det är alltid fråga om de första bedömningar, som sägs utan närmare eftertanke. Det första intrycket är faktiskt inte alltid det bästa, vackra kvinnor kan vara mycket älskvärda och tjocka personer väldigt otrevliga.

Fördomar träffar vi på överallt: en människa är inte alls obildad för att hon bara gått ut vanliga gymnasieskolan i stället för högskolan. Ofta blir många äldre människor orättvist behandlade, när de inte längre får delta i det aktuella livet.

Fördomar skapar även problem i äktenskapet: ”Kvinnor är lättvindliga, slösaktiga, kan inte handskas med pengar, är högfärdiga, skvalleraktiga, svartsjuka.” ”Män är otrogna, jämrar sig för det allra minsta, okänsliga, snåla”. Eller stämmer det kanske inte? Den som inte lär sig förstå, att kvinnor som män aldrig är så eller så, utan alltid så och så, har fördomar, som belastar samlivet i onödan. På liknande sätt förhåller det sig även i relationen föräldrar/barn. ”Sträng uppfostran skadar inte”, har man alltid sagt. Men idag vet vi, att denna uppfattning inte stämmer. Även här är det frågan om en gammal inrotad föreställning.

Att fördomar är så hårdnackade beror på människans tanklöshet och bekvämlighet. Om man har något att hålla sig till, något som många redan tidigare har sagt, då känner man sig säkrare, än om man kategoriskt har en egen mening som kan bli antastad. Unga som gamla drar sig ofta för att gå mot strömmen. Man är rädd för vad andra ska tycka och tänka, man vågar inte bryta av från omgivningen och därför blir man lätt en i flocken som mer eller mindre viljelöst följer med de andra. Att göra sig fri från fördomar betyder att sträva efter kritiska, rättvisa, bättre bedömningar. Då kan vi fatta bättre beslut!