Drömmar

Alla drömmar betyder något. Och alla går att tolka sägs det. Även om det inte går att tyda dem fullständigt - eftersom vi inte kan få full kontroll över det omedvetna. Drömmarna är symboliska till formen, talar ett bildspråk, som vi saknar i det vakna, medvetna livet. Där finns ingen tid, där finns förtätningar och förskjutningar. Det är därför de inte kan förstås och förklaras på något enkelt sätt. Då och nu flyter ihop, precis som platser man drömmer om. Det är inte bara drömmarna i sig det handlar om - det är de känslor som är knutna till drömmarna som är det viktiga. Vilket budskapet än är, kommer våra drömmar alltid att vara fascinerande och visuellt spännande.

Det är i den djupa sömnen vi pratar och går i. Att gå i sömnen är mycket vanligare hos barn än hos oss vuxna. Det finns en ärftlig tendens i sömngång. Sömngångaren verkar vaken men är det inte. Jag har ett barnbarn som både talar och går i sömnen. Ibland kan vi hitta henne i tv-soffan. Det sägs att man inte ska väcka den som går i sömnen. Att abrupt väcka en liten sömngångare är väl inte så lämpligt, eftersom hon befinner sig i ett stadie när sömnen är som djupast. Jag leder lugnt och försiktigt henne tillbaka till sängen, men om man behöver väcka, så bör man göra det med varsam hand. Sovande nattvandrare var också hennes mamma när hon var liten. En person som väcks under en drömfas är ganska snabbt pigg, medan den som blir väckt under djup sömn är yrvaken, lite slö och som inte vaknar ordentligt i första taget. Det är i den djupa sömnen vi har de flesta mardrömmar. Det finns ju nattskräck hos en del barn, och den förekommer under den djupa sömnen. Barnet kan vara helt panikslaget utan att vara riktigt vaken och mycket svårt att lugna ner.

Alla människor drömmer mycket varje natt men kommer bara ihåg en bråkdel av dessa drömmar när de vaknar – om ens något! Det finns några som tror, att vi drömmer i vaket tillstånd också - att hela livet är en dröm. Forskningen har visat att hjärnan varje natt regelbundet växlar mellan drömsömn och drömlös sömn på så sätt att efter fem kvarts drömlös sömn kommer en kvarts drömsömn. Under drömsömnen är långtidsminnet bortkopplat, det vill säga om man vaknar mer än fem minuter efter sista drömperioden kan man inte komma ihåg något från vare sig denna eller tidigare drömperioder. Om man däremot vaknar under – eller omedelbart efter – en drömperiod kan man med hjälp av korttidsminnet fånga den flyktiga drömmen och återkalla den i vaket, medvetande tillstånd. Därifrån kan man lägga över drömmen i långtidsminnet så att man ibland kan minnas en dröm i flera dagar eller kanske till och med längre.

Under drömsömnen drömmer vi hela tiden och det är då vi har de långa sammanhängande, berättande drömmarna. Vi drömmer under djupsömnen också men mer fragmentariskt och inte så mycket. Drömmarna avslöjar fler problem och konflikter än vad vårt medvetande känner till. Det är upplysningar om oss själva, våra relationer till andra och som påminnelser och varningar. I vårt medvetna liv ljuger vi ofta för oss själva, men i våra drömmar har vi inga förträngningsmekanismer. Under drömmen kan vi få värdefull information, som kan vara till hjälp i vår personliga utveckling. I vårt vakna liv är vi så upptagna av oss själva och vårt agerande men i drömmarna reder vi ut våra relationer till andra.

Kommer du ihåg din barndoms sagor?
Kommer du ihåg Hans och Greta, Rödluvan, Snövit?
Många av oss gör det. De är ovanligt levande för oss, trots att det kanske var länge sedan vi hade kontakt med dem. Det som lever är bilderna, symbolerna, som fångat upp känslor inom oss. Det kan vara känslor, som vi som barn hade svårt att komma till rätta med. Men sagorna hjälpte oss. De innehöll många gånger hopp och löften, som vi behövde då. De visade att det gick att komma till rätta med en hel del svårigheter, det goda segrade till slut, fick sin belöning.

Ta till exempel Snövit. När sagan börjar är Snövit utsatt för en ond drottning. Hon vill ta livet av Snövit och befaller att mordet ska utföras av en jägare. Men jägaren har gott hjärta och hjälper Snövit. Hon kommer till vänner, till de sju dvärgarna, där var och en tar hand om henne på sitt sätt. När drottningen försöker döda henne igen och är nära att lyckas, ger kärleken (i form av en prins) henne livet tillbaka. Allt slutar i bra för Snövit.

Vad ger den här sagan ett litet barn? Barnet känner igen sig på olika plan. Den elaka drottningen har det säkert träffat. En elak, människa kan ha fått barnet att uppleva sig lika illa utsatt som Snövit. Sin egen rasande ilska kan ett barn, liksom vi vuxna, placera på en annan person och känna sej hotad till livet i ett hetsigt meningsutbyte. Men i Snövit blir drottningen, den elaka, lurad och besegrad. Snövit får vänner, som bryr sig om henne och hjälper henne. Hur ont det onda än är, så segrar det goda ändå med hjälp av dem som vi tycker om och som tycker om oss. Det är viktigt för det lilla barnet att känna så. Att tro att det onda kan besegras.

Hos varje människa finns tidiga känslor, som uttrycks symboliskt. Det finns goda och onda objekt hos oss alla, i vårt omedvetna. De kom till tidigt under våra första år. Då var tillvaron mer svårbegriplig och innan vi kunde prata, kom känslorna i bilder, symboler. När vi tillbakavisades och förnekades fick vi kontakt med "det onda". Därför är det lätt för oss att förstå vad en häxa eller ett troll är för något, för att inte tala om den stora stygga vargen. Det goda, varma, mjuka fick också sina symboler, kanske en sol, eller en röd blomma.

Alla de här symbolerna tillhör våra inre myter, som vi inte är särskilt medvetna om. Varje individ har sina myter, varje familj sin och varje kultur sin. Dessa myter från vår tidiga fantasivärld färgar vår vardag och styr mycket av våra känslor och handlande. De är som färgade glasögon genom vilka vi ser världen. Det är en rik inre värld vi har, en skattkammare, en värld som det är viktigt att komma i kontakt med. Man talar numera så ofta om hjärnans vänstra och högra halva (hemisfärer). Den vänstra, den logiska, förståndsmässiga är överkompenserad medan den högra har blivit försummad. Där finns känslorna, inlevelserna, den kreativa intelligensen.

Vår intuition, våra myter, våra djupare känslor, upplevelser har hos många av oss fått föra en tynande tillvaro. I vår kultur intar det logiska förnuftet högsätet. Verkan av det kan vi inte ta miste på idag. Det är därför så viktigt att vi börjar uppmärksamma och allt mer bejaka den andra sidan hos oss. Våra symboler, vår fantasivärld får vi främst kontakt med i våra drömmar. De är fyllda med symboler, som talar sitt speciella språk till oss. Det gäller att lyssna, försöka förstå och tyda det. Det språket är sällan logiskt och rationellt, vad vi nu lägger in i de orden. Men det är fyllt av visdom. Drömmarna ljuger inte! De talar ärligt om vad vi egentligen känner, vad vår erfarenhet, våra upplevelser är. Men de gör det i sitt eget symboliska språk. Ett språk som har samma grunder som sagorna, myterna.

Sov, dröm och arbeta med dina problem
Genom drömmarna bearbetar vi våra problem. Blir vi förhindrade att sova blir vi sjuka. Även när vi inte kan komma ihåg att vi drömt eller vad vi drömt kan vi vakna med en bestämd känsla och förstå att något har hänt under sömnen. Det är naturligt att drömma mardrömmar då och då. Det är mycket som skrämmer oss och som vi förnekar i vaket tillstånd. Om man tycker att man drömmer mer än man brukar göra så är det alltså mest sannolikt att man har börjat vakna mer under än efter sista drömperioden på natten. Om man har återkommande drömmar, eller mardrömmar, kan det vara ett tecken på att man har kört fast, man bär på något oarbetat som stör sinneslugnet.

Drömexempel:

Till saken hör också att häxan i den lilla flickans dröm hade ett blå blommigt nattlinne på sig. Efter mycket sökande kom det fram, att en faster till den lilla flickan för ett år sedan just hade haft ett sådant nattlinne. Det visade sig också att den då tvååriga flickan hade bott hos denna faster under några veckor, när föräldrarna var bortresta. Omedvetet hade flickan upplevt att fastern var skuld till att hon inte fick vara med sina föräldrar. Fastern var en häxa.

Säkerligen hade den här flickan kunnat växa upp till en kvinna med fullständigt obegripliga reaktioner för en del andra kvinnor. Kvinnor som på något sätt påmint henne om denna faster. Fastern som var helt oskyldigt råkade få skulden för föräldrarnas frånvaro.

Mer komplicerade än så behöver våra reaktioner inte vara. Vi kan gå omkring med en hel del hämmande känslor, som hindrar oss från att realistiskt se vår omvärld. Ju mer vi vanställer vår värld, ju gråare och tristare blir den. Den kan vara grå och trist i verkligheten men vanställer vi den, stoppar vi dessutom ner den i en källare, dit ingen frisk luft kommer någonsin. Genom de symboler, som lever sitt liv inom oss och visar sig för oss genom drömmarna, kan vi komma åt vår verklighet. Det är den enda verklighet vi kan leva i.