Ingen undgår besvikelser. De små, obetydliga, harmlösa besvikelserna förekommer ofta, nästan dagligen, de stora som tur är, mer sällan. Men de är därför också betydligt smärtsammare. En verkligt stor besvikelse upplevs som en olycka. Många gånger överskuggar den en människas liv en längre tid.

Barn kan bli så besvikna över att mamma eller pappa inte vill köpa en önskad leksak, att de börjar gråta. En ung flicka kan bli så besviken över att hennes pojkvän hittat en annan flicka, att hon helst skulle vilja dö. Vuxna människor upplever ofta besvikelser i familjen, vänskapskretsen eller på arbetsplatsen som en svår motgång.

Med detta självbedrägeri, som man även kan kalla illusion eller inbillning, kan man på ett bekvämt sätt "förbättra" livet och världen, försköna verkligheten och därmed leva lättare och lyckligare utan problem. Det går kanske bra ett tag, men så enkelt är inte livet. Det kommer att stå oss dyrt. Resultatet av falska förhoppningar, fantasidrömmar och illusioner är realitetsförlust, som kommer att kräva besvikelse.

Vad är det vi människor hoppas på? På den sanna kärleken, på våra barn, att vi lyckas på jobbet? Fastän vi alla vet, att två människor inte evigt kan vara en själ och ett hjärta, eftersom var och en genomgår sin egen utvecklingsprocess, tror ändå alla, som gifter sig, att de är ett undantag, som bekräftar regeln. Många blir besvikna. Fastän inte alla föräldrar kan vänta sig, att just deras barn kommer att bli jätteintelligenta, överskattar de ofta barnens förmåga och blir sen fruktansvärt besvikna, om deras barn bara visar sig vara genomsnittligt begåvade.

På samma sätt är det med för stora förhoppningar på jobbet. Den som är orealistisk och drömmer om en orimlig karriär, kommer att bli besviken. Hur många besvikelser en människa måste uppleva i sitt liv, beror mycket på hennes realitetssinne, speciellt hennes människokännedom och livserfarenhet. Det är förklaringen till, att man med ökad ålder inte bara upplever färre besvikelser, utan även klarar av dem bättre. Framför allt lär man sig att bedöma de många små, vardagliga besvikelserna riktigt och tar dem inte så allvarligt. Man lär sig att de inte går att undvika och helt enkelt hör till livet. Man kan säga att vi med åren uppnår en själslig stabilitet, som hjälper oss att övervinna och i viss mån undvika besvikelser.

Det är svårt, nästan omöjligt att komma med råd, när någon är besviken. Även i svåra situationer, t ex. när den man älskar går ifrån en eller när någon förlorar ett drömjobb, måste var och en hjälpa sig själv. Det är bäst om man helt kan låta bli att börja beklaga sig själv. En förbittrad, missmodig människa, som demonstrerar sin besvikelse utåt, står bara ivägen för sig själv.

Man måste med all kraft motarbeta besvikelser. En modlös människa, som bara jämrar sig, blir snart en outsider. Aktiva, optimistiska, livsbejakande människor övervinner besvikelser lättare. De klarar sig alltid, är omtyckta bland vänner och bekanta och har chansen att med en ny upplevelse få en positiv livsinställning igen.