Beröm
Har du redan gett någon
beröm idag?

Det är faktiskt en konst att ge beröm.

För mycket beröm är minst lika farligt som för lite. Framför allt är det viktigt, att man inte berömmer schablonmässigt, utan något bestämt, ett visst beteende, en prestation. Då behöver man inte vara rädd för att berömmet ska uppfattas som ett mer eller mindre närgånget smicker, bakom vilket den tilltalade kan förmoda en avsikt och reagera avvisande.

Vi ska berömma. Ofta, dagligen, närhelst det är på sin plats. Men vi får inte överdriva, då blir det ingen effekt. "Lovprisning" bör vi betrakta kritiskt, eftersom den är späckad med smicker och skjuter över målet. Ett ordspråk säger: "Ärlig kritik är bättre än falskt beröm".

Tyvärr blir de äkta och för de flesta människor, så välgörande t.o.m. motiverande lovorden bortglömda i vardagen:mannen som nästan är beroende av att få beröm av chefen, glömmer helt självklart bort att berömma sin hustru för den underbara maten hon dukar fram och för hennes nysydda klänning, för hennes kärlek och omsorg.

Några vänliga, erkännande ord skulle betyda så mycket, men han är alldeles för tankspridd. Med all säkerhet finns det även många kvinnor, som glömmer bort att ge sina män beröm. För det mesta omedvetet, men ibland även med flit, för att de inte ska bli övermodiga. M än tycker faktiskt om att få beröm. En man hör t.ex. gärna att han är duktig och att han har ett bra utseende.

I fråga om barnuppfostran anser psykologerna att beröm och erkännande är betydligt bättre än kritik och straff. Genom att berömma ett barn för en viss handling eller prestation, styrker man dess goda vilja.

Pedagogerna kallar detta "positiv förstärkning". Att man kommer längre med beröm än den s.k. "slippa undan straff" - principen (om du inte lyder, så får du inga fickpengar) bevisar många experiment. Särskilt i den s.k. "trotsåldern" är det viktigt att ge beröm. Straff och kritik gör trotsiga barn ännu envisare. Beröm däremot bryter deras motstånd. Men även hos barn gäller grundprincipen: "Allt med måtta"! Den som alltid, redan från tidiga barnaår bara fått beröm, utvecklar med tiden en oroväckande själviskhet och överskattar ofta sig själv.

Barn, som blivit bortskämda med för mycket beröm, blir som vuxna inte sällan arroganta, högfärdiga människor, som hela livet undrar varför deras prestationer inte blir tillräckligt uppskattade. Många känner sig så underskattade, att de blir olyckliga, ja t.o.m. psykiskt sjuka.

Författaren Mark Twain skrev en gång "Jag kan leva i två månader på ett enda vänligt erkännande ord". Många känner som han. När vi känner oss uppskattade, när vi får beröm av andra, stärks vårt självförtroende. Vi får ny energi och blir företagsammare. Men vi måste även själva vara så starka, att vi berömmer andra, kanske lite oftare än vi brukar. Då skulle det bli lättare för oss att umgås med varandra.

 


"Ingenting är så behagligt som att bli lovprisad för
den talang man har minst av"
Romain Rolland


"Den som prisar alla prisar ingen"
Samuel Johnson


"Det är med beröm som med guld och diamanter:
dess värde beror på dess sällsynthet"
Samuel Johnson