Osteoporos
är
faktisk en uråldrig sjukdom. Man kan leva
ett helt liv med benskörhet utan att få
en fraktur. Det är först när
man bryter sig som benskörheten blir ett
problem. Varannan svensk kvinna över femtio
år riskerar att drabbas av en eller flera
frakturer. Benskörhet är en folksjukdom
utan varningssignal. Sjukdomen kommer smygande
och visar inga tecken förrän det är
för sent. Man drabbas av benbrott och vill
det sig riktigt illa kan det leda till ständig
risk för benbrott, molande värk och
hopsjunket skelett. Det gäller att hitta
sjukdomen i tid. För det går att
förebygga, och att vårda sitt skelett
innan det är för sent.
Mekanismer
bakom
Skelettet kan ge intryck av att vara en död
hård massa. Skelettet omsätts och
nybildas livet ut. Det pågår ständigt
ombyggnad av benvävnaden, och den mikroskopiska
arkitekturen byggs hela tiden om för att
anpassas till yttre påfrestningar. En
tiondel av benvävnaden byts ut varje år.
Skelettet bryts ner och byggs upp i ett evigt
kretslopp. Det gäller att få en bra
balans mellan de nedbrytande och uppbyggande
cellerna för att undvika benskörhet.
Bentätarceller –
osteoklaster – bryter ned ben,
det bildas hålrum i benytan och det tar
ungefär 2-3 veckor. Därefter bildar
benbildarceller – osteoblaster
– nytt ben och benhålan fylls igen.
Det tar 4-6 månader och påverkas
positivt av vitamin D och tillväxtfaktorer.
Det blir ungefär 2-3 cykler varje år.
I
en frisk vävnad finns en finstämd
balans mellan de båda cellslagen, men
balansen som är beroende av många
olika faktorer, kan lätt rubbas och det
är det som händer vid benskörhet.
Nedbrytningen blir större än uppbyggnaden
och bentätheten minskar. Benskörhet
är en brist på benvävnad i skelettet.
Benvävnad
Benvävnaden består av äggviteämnen,
kollagen som armeras med kalcium och fosfor. Under
uppväxten byggs de upp 200 skelettben som
har olika funktioner. Benvävnaden i skelettet
är en reservoar för kroppens kalciumbehov.
Om det blir brist på kalcium i kroppen hämtas
kalcium från skelettets benvävnad.
Benmassan och bentätheten är som störst
i 30 års ålder. Därefter tappar
kvinnan omkring en procent av benmassan varje
år fram till klimakteriet.
Primär
och sekundär osteoporos
Till primär osteoporos räknas
postmenopausal (östrogenberoende). Östrogen
har en dämpande effekt på bentätarcellerna
och hormonbristen leder till att nedbrytningen
ökar. Här drabbas ofta kotor och underarm.
Benmassan minskar som mest under de första
åren efter att menstruationen upphört.
Ännu
senare i livet kan man drabbas av åldersbetingad
benskörhet. Flera faktorer samverkar, -
låga nivåer av D-vitamin, köns-och
tillväxthormon, dålig aptit med kalcium
och proteinbrist, åldrande benceller.
Framför allt är de gamla dåliga
på att vara ute och röra på
sig.
Sekundär osteoporos beror på
någon bakomliggande sjukdom (leversjukdom,
alkoholism, tarmsjukdom) eller biverkan av läkemedel
(kortisontabletter, viss medicin mot epilepsi).
Riskfaktorer
• Ärftlighet. Ett varningstecken
är om flera nära släktingar har
brutit sig på ett onaturligt sätt.
• Svåra sjukdomar.
• Kvinnor har en risk som är två
till tre gånger högre än män,
eftersom vi har lägre benmassa från
början och drabbas av extra benförlust
efter klimakteriet.
• Anorexia som ung. Barn och ungdomar
som drabbas av anorexia kan utveckla svår
benskörhet.
• Rökning är ett mycket effektivt
sätt att kalka ur skelettet snabbt.
• Hög alkoholkonsumtion.
• En låg kroppsvikt. Efter klimakteriet
kan ett östrogent hormon tillverkas av
det manliga hormonet androstendion. Det sker
i kroppens fettväv och kvinnor med mer
kroppsfett har ett litet skydd mot benskörhet.
• Unga kvinnor som hårdtränar
kan riskera att få en sämre benmassa.
Det beror på att de genom hårdträning
förlorar sim menstruation och då
minskar mängden östrogen i kroppen.
• Långvarig kortisonbehandling.
Vid reumatism gör inflammation, nedsatt
rörlighet och ofta dålig aptit att
nedbrytningen av benstommen ökar.
Motion och bra mat minskar riskerna
• Dålig kosthållning
gör att benskörhet kryper ner i åldrarna.
Det är viktigt att redan som barn och ungdom
öka sin benmassa genom att äta mat
som innehåller tillräckligt med kalcium.
Det man ska vara ytterst försiktig med
är läsk framförallt coca-cola.
Det har visat sig vara något av det värsta
man kan utsätta sina barn för. Tonårsflickor
som dricker mycket coca-cola löper 5 gånger
så stor risk för att få en
fraktur på ett ben redan medan de är
unga. Det beror på att coca-cola innehåller
stora mängder fosfor, som är ohälsosamt
för skelettet.
• Kosten har stor betydelse
för vårt skelett, som till stor del
är uppbyggt av kalcium. Dålig kosthållning
påverkar vår benmassa negativt.
Maten vi äter bör vara förknippad
med njutning och lust och samtidigt vara nyttig.
Vi bör äta gröna grönsaker
och frukt dagligen och se till att få
i oss kalcium genom mejeriprodukter, fisk, skaldjur
och ägg. Eftersom benmassan hela tiden
byggs om, behöver vi ett ordentligt tillskott
varje dag för att inte få ett underskott
som leder till att det nya benet blir skörare.
• Motionera och att vara
utomhus ofta så att kroppen bildat D-vitamin.
D-vitamin bildas i huden när vi vistas
ute i solen. D-vitamin är mycket viktigt
för att vår kropp ska kunna tillgodogöra
sig det kalcium som vi får i oss genom
kosten. För låga halter av D-vitamin
gör att vårt skelett riskerar att
kalkas ur, trots att vi äter tillräckliga
mängder av kalcium via kosten. Många
gamla får brist på D-vitamin, eftersom
de är utomhus alldeles för lite och
får inte tillräckligt med sol för
att kunna bilda D-vitamin i huden. Dessutom
minskar kroppens förmåga att bilda
D-vitamin med tiden.
•
Andra bra kalciumkällor
förutom mejeriprodukter är sardiner,
grönkål, rödbetor, kålrot,
morötter, broccoli, gryn, bönor, fullkornsmjöl,
nötter och mandlar. Om man inte äter
kalciumrik mat regelbundet är det klokt
att ta något kalciumpreparat som kosttillskott.
Man bör ju då även äta
magnesium. Tillskott av kalcium kan vara lika
eller dubbelt så stort som magnesium.
Det är bättre att ta 500 mg morgon
och kväll, än en enda större
dos. Magnesium är minst lika viktigt för
skelettet som kalcium. Näringsfysiologerna
rekommenderar ett dagligt kalciumintag på
1200 till 1500 milligram. Skelettet behöver
ju också vitamin D. Det ökar kalciumupptaget.
Det finns i äpplen, tonfisk, lax och sill.
Men den bästa källan är ändå
solljuset som ökar produktionen av vitamin
D.
Var
observant på:
• Ont i ryggen. Kotfakturor
är ofta en debutsyntom på benskörhet
och kan hos en benskör person framkallas
av ett enkelt lyft. Man kan förväxla
det med ryggskott. Man kanske inte ens söker
läkare. Om man får upprepade kotfrakturer
kan de läkas fel, och man blir så
småningom kortare och kutryggig.
• Putmage. Det händer
att medelålders kvinnor plötsligt
får en putmage. Det kan bero på
benskörhet, ryggraden har sjunkit ihop,
bröstkorgen tippar framåt och vilar
till slut på höften så att
den trycker fram magen och andra inre organ.
Det blir trångt för de inre organen.
Många kvinnor kan få minskad lungfunktion,
eftersom lungorna inte har plats att veckla
ut sig. Man kan ju bara tänka sig hur fruktansvärt
det måste vara av att revbenen skaver
mot höftbenet.
 Barnets
skelett byts ut vartannat åt, vuxnas
skelett vart sjunde– vart tionde år.
När benet har slutat växa på
längden i 16–18-års åldern
fortsätter de att öka i täthet.
Efter 35 börjar skelettet brytas ner
mer än de bygger upp. (Källa:
Östrogen? Jan Clark)
|
