Osteoporos
är
faktisk en uråldrig sjukdom. Man kan leva ett
helt liv med benskörhet utan att få en
fraktur. Det är först när man bryter
sig som benskörheten blir ett problem. Varannan
svensk kvinna över femtio år riskerar att
drabbas av en eller flera frakturer. Benskörhet
är en folksjukdom utan varningssignal. Sjukdomen
kommer smygande och visar inga tecken förrän
det är för sent. Man drabbas av benbrott
och vill det sig riktigt illa kan det leda till ständig
risk för benbrott, molande värk och hopsjunket
skelett. Det gäller att hitta sjukdomen i tid.
För det går att förebygga, och att
vårda sitt skelett innan det är för
sent.
Mekanismer
bakom
Skelettet kan ge intryck av att vara en död hård
massa. Skelettet omsätts och nybildas livet ut.
Det pågår ständigt ombyggnad av benvävnaden,
och den mikroskopiska arkitekturen byggs hela tiden
om för att anpassas till yttre påfrestningar.
En tiondel av benvävnaden byts ut varje år.
Skelettet bryts ner och byggs upp i ett evigt kretslopp.
Det gäller att få en bra balans mellan
de nedbrytande och uppbyggande cellerna för att
undvika benskörhet.
Bentätarceller – osteoklaster
– bryter ned ben, det bildas hålrum i
benytan och det tar ungefär 2-3 veckor. Därefter
bildar benbildarceller – osteoblaster
– nytt ben och benhålan fylls igen. Det
tar 4-6 månader och påverkas positivt
av vitamin D och tillväxtfaktorer. Det blir ungefär
2-3 cykler varje år.
I
en frisk vävnad finns en finstämd balans
mellan de båda cellslagen, men balansen som
är beroende av många olika faktorer, kan
lätt rubbas och det är det som händer
vid benskörhet. Nedbrytningen blir större
än uppbyggnaden och bentätheten minskar.
Benskörhet är en brist på benvävnad
i skelettet.
Benvävnad
Benvävnaden består av äggviteämnen,
kollagen som armeras med kalcium och fosfor. Under uppväxten
byggs de upp 200 skelettben som har olika funktioner.
Benvävnaden i skelettet är en reservoar för
kroppens kalciumbehov. Om det blir brist på kalcium
i kroppen hämtas kalcium från skelettets
benvävnad. Benmassan och bentätheten är
som störst i 30 års ålder. Därefter
tappar kvinnan omkring en procent av benmassan varje
år fram till klimakteriet.
Primär
och sekundär osteoporos
Till primär osteoporos räknas postmenopausal
(östrogenberoende). Östrogen har en dämpande
effekt på bentätarcellerna och hormonbristen
leder till att nedbrytningen ökar. Här drabbas
ofta kotor och underarm. Benmassan minskar som mest
under de första åren efter att menstruationen
upphört.
Ännu
senare i livet kan man drabbas av åldersbetingad
benskörhet. Flera faktorer samverkar, - låga
nivåer av D-vitamin, köns-och tillväxthormon,
dålig aptit med kalcium och proteinbrist, åldrande
benceller. Framför allt är de gamla dåliga
på att vara ute och röra på sig.
Sekundär osteoporos beror på någon
bakomliggande sjukdom (leversjukdom, alkoholism, tarmsjukdom)
eller biverkan av läkemedel (kortisontabletter,
viss medicin mot epilepsi).
Riskfaktorer
• Ärftlighet. Ett varningstecken är
om flera nära släktingar har brutit sig
på ett onaturligt sätt.
• Svåra sjukdomar.
• Kvinnor har en risk som är två
till tre gånger högre än män,
eftersom vi har lägre benmassa från början
och drabbas av extra benförlust efter klimakteriet.
• Anorexia som ung. Barn och ungdomar som drabbas
av anorexia kan utveckla svår benskörhet.
• Rökning är ett mycket effektivt
sätt att kalka ur skelettet snabbt.
• Hög alkoholkonsumtion.
• En låg kroppsvikt. Efter klimakteriet
kan ett östrogent hormon tillverkas av det manliga
hormonet androstendion. Det sker i kroppens fettväv
och kvinnor med mer kroppsfett har ett litet skydd
mot benskörhet.
• Unga kvinnor som hårdtränar kan
riskera att få en sämre benmassa. Det beror
på att de genom hårdträning förlorar
sim menstruation och då minskar mängden
östrogen i kroppen.
• Långvarig kortisonbehandling. Vid reumatism
gör inflammation, nedsatt rörlighet och
ofta dålig aptit att nedbrytningen av benstommen
ökar.
Motion och bra mat minskar riskerna
• Dålig kosthållning
gör att benskörhet kryper ner i åldrarna.
Det är viktigt att redan som barn och ungdom
öka sin benmassa genom att äta mat som innehåller
tillräckligt med kalcium. Det man ska vara ytterst
försiktig med är läsk framförallt
coca-cola. Det har visat sig vara något av det
värsta man kan utsätta sina barn för.
Tonårsflickor som dricker mycket coca-cola löper
5 gånger så stor risk för att få
en fraktur på ett ben redan medan de är
unga. Det beror på att coca-cola innehåller
stora mängder fosfor, som är ohälsosamt
för skelettet.
• Kosten har stor betydelse
för vårt skelett, som till stor del är
uppbyggt av kalcium. Dålig kosthållning
påverkar vår benmassa negativt. Maten
vi äter bör vara förknippad med njutning
och lust och samtidigt vara nyttig. Vi bör äta
gröna grönsaker och frukt dagligen och se
till att få i oss kalcium genom mejeriprodukter,
fisk, skaldjur och ägg. Eftersom benmassan hela
tiden byggs om, behöver vi ett ordentligt tillskott
varje dag för att inte få ett underskott
som leder till att det nya benet blir skörare.
• Motionera och att vara utomhus
ofta så att kroppen bildat D-vitamin. D-vitamin
bildas i huden när vi vistas ute i solen. D-vitamin
är mycket viktigt för att vår kropp
ska kunna tillgodogöra sig det kalcium som vi
får i oss genom kosten. För låga
halter av D-vitamin gör att vårt skelett
riskerar att kalkas ur, trots att vi äter tillräckliga
mängder av kalcium via kosten. Många gamla
får brist på D-vitamin, eftersom de är
utomhus alldeles för lite och får inte
tillräckligt med sol för att kunna bilda
D-vitamin i huden. Dessutom minskar kroppens förmåga
att bilda D-vitamin med tiden.
•
Andra bra kalciumkällor förutom
mejeriprodukter är sardiner, grönkål,
rödbetor, kålrot, morötter, broccoli,
gryn, bönor, fullkornsmjöl, nötter
och mandlar. Om man inte äter kalciumrik mat
regelbundet är det klokt att ta något kalciumpreparat
som kosttillskott. Man bör ju då även
äta magnesium. Tillskott av kalcium kan vara
lika eller dubbelt så stort som magnesium. Det
är bättre att ta 500 mg morgon och kväll,
än en enda större dos. Magnesium är
minst lika viktigt för skelettet som kalcium.
Näringsfysiologerna rekommenderar ett dagligt
kalciumintag på 1200 till 1500 milligram. Skelettet
behöver ju också vitamin D. Det ökar
kalciumupptaget. Det finns i äpplen, tonfisk,
lax och sill. Men den bästa källan är
ändå solljuset som ökar produktionen
av vitamin D.
Var
observant på:
• Ont i ryggen. Kotfakturor
är ofta en debutsyntom på benskörhet
och kan hos en benskör person framkallas av ett
enkelt lyft. Man kan förväxla det med ryggskott.
Man kanske inte ens söker läkare. Om man
får upprepade kotfrakturer kan de läkas
fel, och man blir så småningom kortare
och kutryggig.
• Putmage. Det händer
att medelålders kvinnor plötsligt får
en putmage. Det kan bero på benskörhet,
ryggraden har sjunkit ihop, bröstkorgen tippar
framåt och vilar till slut på höften
så att den trycker fram magen och andra inre
organ. Det blir trångt för de inre organen.
Många kvinnor kan få minskad lungfunktion,
eftersom lungorna inte har plats att veckla ut sig.
Man kan ju bara tänka sig hur fruktansvärt
det måste vara av att revbenen skaver mot höftbenet.
 Barnets
skelett byts ut vartannat åt, vuxnas skelett
vart sjunde– vart tionde år. När
benet har slutat växa på längden
i 16–18-års åldern fortsätter
de att öka i täthet. Efter 35 börjar
skelettet brytas ner mer än de bygger upp.
(Källa:
Östrogen? Jan Clark)
|
