Avund
Avund förgiftar vårt dagliga
liv
"Avunden är den svåraste synden av
alla; för alla andra synder
går ut över en dygd, medan avunden går
ut över alla dygder"
Chaucer
Även
bibeln säger: avund är roten till allt ont. Avund
förgiftar livet för många medmänniskor,
avundsjuka kan orsaka mord och är en av människans
allra sämsta egenskaper. Liksom svartsjuka, ilska och
hat räknas även avundsjuka till de negativa känslor,
som vi alla redan upplevt någon gång eller kanske
rentav smärtsamt genomlidit.
Principiellt
är avund negativt, ont, ödeläggande. Den som
någon gång känt avundsjukans heta vågor
stiga upp inom sig eller upplevt andra människors aggressiva,
sårande missunnsamhet, vet vilken förödande
verkan denna känsla kan ha.
Avundsjuka
människor är inte avundsjuka därför att
de själva mår dåligt, utan för att andra
mår bra. Att
jämnföra sig med andra, och att vara avundsjuk på
andra är ett mycket bra sätt att bli en bitter och
outhärdlig människa. Jämnförelsen kan
bli ett riktigt gift och förvandlas till en typ av avundsjuka
som är den värsta och det är missunnsamheten.
Den är otäck! Man kan vara missunnsam om någon
är vacker eller tjänar mycket pengar till exempel.
Men tack vare människors missunnsamhet får man
mycket lättare att hitta de personer man vill umgås
med.
Bara
känslan, andra kan ha det bättre än de själva,
är outhärdligt. "Avunden talar om vad jag vill
ha". I djupaste mening betecknar avund möjligheter
som inte förverkligats. De människor däremot,
som kan "umgås" med sin egen avundsjuka, har
kommit långt: de är ärliga mot sig själva.
Det vill säga, de är villiga att se och acceptera
sina egna svagheter. Denna förmåga att kunna vara
ärlig mot sig själv, utlöser just det, som är
så svårt för en avundsjuk människa: att
unna andra något.
Detta
att kunna unna en annan människa något betyder
inte alls, att man inte även själv skulle vilja
äga det, som är så avundsvärt. Att öppet
medge att någon är avundsvärd, frigör
uteslutande positiva krafter: aktivitet och kreativitet. Tanken
"Även jag vill uppnå det, som den andre uppnått,"
kan ge ny kraft och inspiration.
Den
som passivt framhärdar i avundsjuka, bara är missunnsam,
alltid tänker och reagerar negativt, behöver inte
beklaga sig, om andra drar sig tillbaka och håller sig
borta. En sådan människa saknar positiv utstrålning,
är inte tilldragande. Avund stöter ifrån,
en avundsjuk människa undviker man, hon isoleras. Enbart
det borde vara anledning nog att bekämpa avundsjuka.
"Avund
fräter där hon bor. Den avundsjuke lider själv
mest av sin avund"
Jag
har träffat många människor i mitt liv, som
var fria från avund, missunnsamhet och misstro. Sådana
människor erkänner utan avund att andra är duktiga
och framgångsrika och även att de kanske är
lyckligare. Denna känsla "jag är missgynnad,"
som gör oss så avundsjuka, är främmande
för dem. Att ha dem som vänner är en gåva.
De är uppbyggande och ärliga mot sig och sina medmänniskor.
Det är en glädje att umgås med dem. Det
gäller att söka sig till unnande, glada människor
som är vackra inuti. Det gäller att välja det
positiva, man får så himla roligt då!
Andra har det alltid bättre
Andra lever starkara och dugliga liv
Andra lyckas med sina äktenskap
Andra är alltid framgångsrika
Andra har stark kontakt med verkligheten
Andra kan alltid lösa sina problem
Andra har det alltid bättre
Ingen har sådana problem som jag
Ingen är så oduglig som jag
Ingen trasslar till sitt liv som jag
Ingen misslyckas så ofta som jag
Ingen är så hjälplös som jag
Peter Curman
|