Arbetsmiljön
Den
som är rädd för
förändringar är också
rädd för livet.
Kinesiskt ordspråk
Åtta timmar om dagen - 40 timmar i veckan
- bortåt 1800 timmar per år - så
mycket tid tillbringar vi på jobbet. Undra
på att arbetsplatsen blir som ett andra
hem - och arbetskamraterna nästan som en
familj. På gott och ont.
Våra
vänner väljer vi noga, men på
jobbet måste vi samarbeta med alla sorters
människor. Viktigast är en nå
en bra balans mellan olika personligheter, men
det är också en av de lättaste
punkterna att göra fel på. Vi gillar
människor som är som vi själva.
En mycket drivande chef skulle behöva analytiska
eller sociala medarbetare, men väljer inte
sällan personer som är lika drivande
som han själv. Då blir det också
fler konflikter.
På
arbetsplatser där båda könen jobbar
tillsammans blir stämningen bättre.
Hälften män och hälften kvinnor
bör det vara, då blir vi mera produktiva
och effektiva och stämningen mera öppen
och prestigelös.
En blandning av olika
åldrar är också bra. Är
alla unga och nyanställda kan det bli en
härlig stämning. Man jobbar fint ihop
och har kul ihop på fritiden, men när
alla börjar bli varm i kläderna börjar
man hugga på varandra för att hitta
sin position i gruppen.
Starka kvinnokulturer finner man
inom den offentliga sektorn som vården och
barnomsorgen. Här är trivseln viktig,
man pratar mycket och känslor är tillåtna,
men man har svårt att se i struktur och
system. Jag har erfarenhet av båda områdena.
När det uppstår
problem: skvaller, intriger och man har
svårt att komma fram till beslut och stå
för dem, gör många nästa
fel: de ropar på den starka - helst
manliga chefen, som de tror ska lösa problemen.
Det är ett mönster som bottnar i dålig
självkänsla. De söker omedvetet
en fadersgestalt att luta sig mot och ser inte
att de själva kan lösa problemen genom
att anamma mer av det manliga synsättet.
Vi behöver ofta mer struktur och gruppen
måste acceptera att någon kanske är
mera drivande. I den processen är det viktigt
att det grundläggande kvinnliga synsättet
inte går förlorat. Det handlar om både
- och. I alla organisationer finns mer eller mindre
av konkurrens. Om man inte vågar prata öppet
om att konkurrenstänkandet ibland styr hårt
även i kvinnligt dominerade organisationer
tar man inte ansvar för det. Omedvetet avstår
man kanske från att anställa någon
som är duktigare och som kan bli ett hot.
Aldrig en i laget
Hur olika alla anställda än är finns
det en punkt där alla bör vara överens:
Hur jobbet ska utföras. Annars råkar
snart hela arbetsplatsen i gungning. Den som ska
förmedla idén är givetvis chefen.
Ju tydligare idé desto mindre kontroll behöver
han/hon använda. Jag tycker att ledarskapet
är en av viktig uppgift som chefen har. Han
ska även vara föredömet som vågar
vara öppen och ta upp känsliga frågor,
men också lyhörd för medarbetarnas
olika behov. Han måste också vara medveten
om att ledarrollen verkligen är en roll som
han spelar och kunna kombinera öppenhet med
distans. Chefen kan aldrig vara en i laget.
Konflikter
De flesta av oss hamnar i konflikt någon
gång under ett yrkesliv. Det kan bro på
olika behov, värderingar och erfarenheter,
bristande kommunikation, rädsla eller ett
dussin andra orsaker. Och det som skapar konflikt
på en arbetsplats, kanske inte ställer
till några problem alls på en annan.
Ju bättre man lär känna sig själv,
sina behov och rädslor, desto bättre
går det också att tackla sina konflikter.
Man lär sig att tolka vad det är hos
andra som sätter igång ens försvarsmekanismer.
Första tecknet på en konflikt är
ofta fysiskt påtagligt. Många gånger
är det kroppen som säger ifrån.
Konfliktlösning
Att sopa konflikten under mattan fungerar sällan.
Den ligger istället där och pyr och
flammar kanske plötsligt upp av någon
liten, bagatellartad anledning. Det är djupt
mänskliga, inrotade beteenden som kamp eller
flykt vi först tänker på när
vi hamnar i en konflikt. Men i de allra flesta
fall finns det bara en väg att lösa
konflikten. Se den i ögonen! Det första
oöverstigliga är att prata om den. Men
så fort man pratar om den, så börjar
man också göra något åt
den. Att springa till chefen det första man
gör är ingen bra lösning. Först
ska man prata med den man är i konflikt med.
Bra att göra det så snart som möjligt,
innan situationen har blivit så laddad att
man bara tycker att man börjar gråta
och skrika. Det vanligaste är att vi väntar,
och väntar alldeles för länge.
Om
vi tillåter flera olika sätt att uppfatta
saker att existera samtidigt kan konflikten bli
kreativ. Massor av idéer och tankar kan
födas när vi möts. Men det kräver
högt i tak, både på företaget
och mellan medarbetarna. Man behöver inte
envisas med att alltid ha rätt, utan låta
det vara som två krafter som löper
bredvid varandra. Kvinnor berörs starkare
av konflikter på jobbet än män.
Kvinnor låter hela sin relation påverkas,
medan män kan fortsätta att ha en yrkesmässig
relation till någon de är i konflikt
med. Vi tar konflikter mer personligt.
Arbetsglädje
Arbetsglädje är att vara behövd,
att känna att man spelar en roll, både
för företaget och för sina medarbetare.
Arbetsglädje är att känna stolthet
i och för jobbet man gör. Arbetsglädje
är att uppleva att det arbetet man utför
är meningsfullt och att känna gemenskap
med sina kollegor.
Företag
består inte längre av människor
som drar knivskarpa gränser mellan arbetet
och privatliv. Anställda jobbar inte längre
enbart för lönen. Istället vill
människor må bra på jobbet. De
söker sig till arbeten där de får
respekt, meningsfulla jobb och gemenskap i små
grupper. Flera undersökningar visar mycket
tydligt att för tio år sedan var mogna
kvinnor de som mådde bäst på
jobbet och som uppmuntrade och stöttade sina
arbetskamrater. I dag är andelen nöjda
kvinnor lägre. Att kvinnor mår sämre
beror inte bara på den ökade stressen.
Chefsrollerna har också blivit mer komplicerade
och företagen är svårare att styra.
Många anställda känner förvirring
och reagerar med att må dåligt.
Hur
mår min arbetsplats?
Ett av de mest effektiva sätten för
att ta reda på hur din arbetsplats mår,
är att se på hur många kvinnor
som är sjukskrivna. Är flera kvinnor
långtidssjukskrivna med diffusa symptom
som ryggbesvär, allergier och problem med
magen. Kvinnor får oftare kroppsliga symtom
vid dålig stämning, medan män
snarare blir aggressiva eller onåbara bakom
en stel fasad.
Kafferummet
är också ett bra ställe för
att avläsa dolda spänningar. Där
ventilerar vi våra missnöjen. På
en dålig arbetsplats kan kafferummet fungera
som en terapilokal, men det kan också vara
dött och ödsligt. En dålig arbetsplats
är som ett dåligt äktenskap. Man
bråkar ofta, men det kan också finnas
en isande tystnad och det är nog det allra
värsta. På en problemtyngd arbetsplats
är personalen ofta uppdelade i två
eller flera läger. Därför tystnar
samtalet alltid automatiskt när någon
ny person dyker upp i dörren. Konkurrens
mellan medarbetare leder inte automatiskt till
missämja. Det som skapar missnöje är
när folk inte får chansen att visa
vad de kan. Den grupp kvinnor som nu kommit i
kläm på arbetsplatserna måste
inse att de har rätt att kräva trivsel
i jobbet.
De
flesta
tillbringar tiden.
Förståndiga försöker
använda den.
Karl Gerhard
Mobbning
Orsaken till mobbningen på arbetsplatsen
är sällan brister och fel hos den person
som blir mobbad. Oftast är det fel på
arbetsmiljön. Det kan vara stress, dålig
kommunikation och brister hos arbetsledningen.
Det är för mycket att göra och
planeringen fungerar inte. Någon får
kanske fördelar som andra inte har. Allt
detta skapar vantrivsel som i sin tur leder till
att missnöjet riktas mot någon i gruppen.
Vem som helst kan bli utsatt. Det finns inga speciella
personlighetsdrag hos dem som kommer i kläm.
Men när det händer kan de som mobbar
alltid hitta något fel hos den personen.
Kanske personen jobbar för mycket eller för
lite, har vissa åsikter eller klär
sig på ett speciellt sett.
Så
snart man vågar prata öppet om det
som skiljer stoppar utstötningen. Undersökningar
visar att knepiga människor som avviker accepteras
av andra bara de signalerar att de är medvetna
om att de bryter mot mönstret. Självkännedom
och självförtroende är det bästa
försvaret både mot att frysa ut och
att bli utfryst. Den som är väl förankrad
i sig själv känner en sund likgiltighet
inför andras vanor och ovanor och hotas inte
av dem som är annorlunda.
Chefer
kan göra mycket för att förhindra
att problemet växer. På ett tidigt
stadium behövs inga märkliga tekniker
vare sig av chef eller av arbetskamrater, bara
man är allmänt snäll och hygglig.
Men när alla nedskärningar gör
att arbetstakten ökar för dem som har
jobbet kvar och många oroar sig över
att stå i tur att bli arbetslösa, orkar
vi inte alltid bry oss om varandra som vi borde.
När tumskruvarna dras åt börjar
vi leta efter syndabockar. Vi förlorar förmågan
att sköta om varandra och ta hänsyn
till dem som är lite utanför. Genom
att använda psykologiska förklaringar
som mobbing skyler vi över att vi skapat
ett omänskligt arbetsliv.
Fly!
Tillfälligtvis kan vem som helst drabbas
av att känna sig utfryst på en arbetsplats,
men risken att fastna varierar mellan olika människor.
Den som har ett självförtroende och
ett bra stöd i omgivningen, flyr i tid. Har
man dåligt självförtroende sticker
man huvudet i sanden och hoppas att det ska bli
bättre. Det blir det sällan. De som
stannar riskerar att skadas fysiskt och psykiskt.
Om
man känner sig impopulär, men väljer
att stanna på ett jobb därför
att lönen är hög eller jobbet intressant
bör man vara medveten om riskerna. Så
länge allt annat i livet fungerar kan det
gå bra. Men får man trassel på
hemmaplan eller andra problem kan man börja
gröpas ut som människa. Man får
stressreaktioner och psykosomatiska besvär.
Våra tankar blir självdestruktiva och
pessimistiska. Sen hamnar man lätt i en karusell
av sjukskrivningar, dålig hälsa och
omplaceringar. Man riskerar att se sig själv
som offer och fastnar i ett rättvisetänkande
där man till varje pris ska få rätt.
Om
man känner sig trakasserad eller utfryst
på jobbet är rådet: sluta innan
du blir deprimerad och pessimistisk. Är det
värt att riskera din hälsa på
det här jobbet? Försök att se att
du alltid har ett val. Du är inget offer.
Tillbaka
till Hälsoinspiration
|