Arbetsmiljön

Den som är rädd för
förändringar är också
rädd för livet.
Kinesiskt ordspråk

Åtta timmar om dagen - 40 timmar i veckan - bortåt 1800 timmar per år - så mycket tid tillbringar vi på jobbet. Undra på att arbetsplatsen blir som ett andra hem - och arbetskamraterna nästan som en familj. På gott och ont.

Våra vänner väljer vi noga, men på jobbet måste vi samarbeta med alla sorters människor. Viktigast är en nå en bra balans mellan olika personligheter, men det är också en av de lättaste punkterna att göra fel på. Vi gillar människor som är som vi själva. En mycket drivande chef skulle behöva analytiska eller sociala medarbetare, men väljer inte sällan personer som är lika drivande som han själv. Då blir det också fler konflikter.

På arbetsplatser där båda könen jobbar tillsammans blir stämningen bättre. Hälften män och hälften kvinnor bör det vara, då blir vi mera produktiva och effektiva och stämningen mera öppen och prestigelös.

En blandning av olika åldrar är också bra. Är alla unga och nyanställda kan det bli en härlig stämning. Man jobbar fint ihop och har kul ihop på fritiden, men när alla börjar bli varm i kläderna börjar man hugga på varandra för att hitta sin position i gruppen.

Starka kvinnokulturer finner man inom den offentliga sektorn som vården och barnomsorgen. Här är trivseln viktig, man pratar mycket och känslor är tillåtna, men man har svårt att se i struktur och system. Jag har erfarenhet av båda områdena.

När det uppstår problem: skvaller, intriger och man har svårt att komma fram till beslut och stå för dem, gör många nästa fel: de ropar på den starka - helst manliga chefen, som de tror ska lösa problemen. Det är ett mönster som bottnar i dålig självkänsla. De söker omedvetet en fadersgestalt att luta sig mot och ser inte att de själva kan lösa problemen genom att anamma mer av det manliga synsättet. Vi behöver ofta mer struktur och gruppen måste acceptera att någon kanske är mera drivande. I den processen är det viktigt att det grundläggande kvinnliga synsättet inte går förlorat. Det handlar om både - och. I alla organisationer finns mer eller mindre av konkurrens. Om man inte vågar prata öppet om att konkurrenstänkandet ibland styr hårt även i kvinnligt dominerade organisationer tar man inte ansvar för det. Omedvetet avstår man kanske från att anställa någon som är duktigare och som kan bli ett hot.

Konflikter
De flesta av oss hamnar i konflikt någon gång under ett yrkesliv. Det kan bro på olika behov, värderingar och erfarenheter, bristande kommunikation, rädsla eller ett dussin andra orsaker. Och det som skapar konflikt på en arbetsplats, kanske inte ställer till några problem alls på en annan. Ju bättre man lär känna sig själv, sina behov och rädslor, desto bättre går det också att tackla sina konflikter. Man lär sig att tolka vad det är hos andra som sätter igång ens försvarsmekanismer. Första tecknet på en konflikt är ofta fysiskt påtagligt. Många gånger är det kroppen som säger ifrån.

Konfliktlösning
Att sopa konflikten under mattan fungerar sällan. Den ligger istället där och pyr och flammar kanske plötsligt upp av någon liten, bagatellartad anledning. Det är djupt mänskliga, inrotade beteenden som kamp eller flykt vi först tänker på när vi hamnar i en konflikt. Men i de allra flesta fall finns det bara en väg att lösa konflikten. Se den i ögonen! Det första oöverstigliga är att prata om den. Men så fort man pratar om den, så börjar man också göra något åt den. Att springa till chefen det första man gör är ingen bra lösning. Först ska man prata med den man är i konflikt med. Bra att göra det så snart som möjligt, innan situationen har blivit så laddad att man bara tycker att man börjar gråta och skrika. Det vanligaste är att vi väntar, och väntar alldeles för länge.

Om vi tillåter flera olika sätt att uppfatta saker att existera samtidigt kan konflikten bli kreativ. Massor av idéer och tankar kan födas när vi möts. Men det kräver högt i tak, både på företaget och mellan medarbetarna. Man behöver inte envisas med att alltid ha rätt, utan låta det vara som två krafter som löper bredvid varandra. Kvinnor berörs starkare av konflikter på jobbet än män. Kvinnor låter hela sin relation påverkas, medan män kan fortsätta att ha en yrkesmässig relation till någon de är i konflikt med. Vi tar konflikter mer personligt.

Arbetsglädje
Arbetsglädje är att vara behövd, att känna att man spelar en roll, både för företaget och för sina medarbetare. Arbetsglädje är att känna stolthet i och för jobbet man gör. Arbetsglädje är att uppleva att det arbetet man utför är meningsfullt och att känna gemenskap med sina kollegor.

Företag består inte längre av människor som drar knivskarpa gränser mellan arbetet och privatliv. Anställda jobbar inte längre enbart för lönen. Istället vill människor må bra på jobbet. De söker sig till arbeten där de får respekt, meningsfulla jobb och gemenskap i små grupper. Flera undersökningar visar mycket tydligt att för tio år sedan var mogna kvinnor de som mådde bäst på jobbet och som uppmuntrade och stöttade sina arbetskamrater. I dag är andelen nöjda kvinnor lägre. Att kvinnor mår sämre beror inte bara på den ökade stressen. Chefsrollerna har också blivit mer komplicerade och företagen är svårare att styra. Många anställda känner förvirring och reagerar med att må dåligt.

Hur mår min arbetsplats?
Ett av de mest effektiva sätten för att ta reda på hur din arbetsplats mår, är att se på hur många kvinnor som är sjukskrivna. Är flera kvinnor långtidssjukskrivna med diffusa symptom som ryggbesvär, allergier och problem med magen. Kvinnor får oftare kroppsliga symtom vid dålig stämning, medan män snarare blir aggressiva eller onåbara bakom en stel fasad.

Kafferummet är också ett bra ställe för att avläsa dolda spänningar. Där ventilerar vi våra missnöjen. På en dålig arbetsplats kan kafferummet fungera som en terapilokal, men det kan också vara dött och ödsligt. En dålig arbetsplats är som ett dåligt äktenskap. Man bråkar ofta, men det kan också finnas en isande tystnad och det är nog det allra värsta. På en problemtyngd arbetsplats är personalen ofta uppdelade i två eller flera läger. Därför tystnar samtalet alltid automatiskt när någon ny person dyker upp i dörren. Konkurrens mellan medarbetare leder inte automatiskt till missämja. Det som skapar missnöje är när folk inte får chansen att visa vad de kan. Den grupp kvinnor som nu kommit i kläm på arbetsplatserna måste inse att de har rätt att kräva trivsel i jobbet.

De flesta
tillbringar tiden.
Förståndiga försöker
använda den.
Karl Gerhard

Mobbning
Orsaken till mobbningen på arbetsplatsen är sällan brister och fel hos den person som blir mobbad. Oftast är det fel på arbetsmiljön. Det kan vara stress, dålig kommunikation och brister hos arbetsledningen. Det är för mycket att göra och planeringen fungerar inte. Någon får kanske fördelar som andra inte har. Allt detta skapar vantrivsel som i sin tur leder till att missnöjet riktas mot någon i gruppen. Vem som helst kan bli utsatt. Det finns inga speciella personlighetsdrag hos dem som kommer i kläm. Men när det händer kan de som mobbar alltid hitta något fel hos den personen. Kanske personen jobbar för mycket eller för lite, har vissa åsikter eller klär sig på ett speciellt sett.

Så snart man vågar prata öppet om det som skiljer stoppar utstötningen. Undersökningar visar att knepiga människor som avviker accepteras av andra bara de signalerar att de är medvetna om att de bryter mot mönstret. Självkännedom och självförtroende är det bästa försvaret både mot att frysa ut och att bli utfryst. Den som är väl förankrad i sig själv känner en sund likgiltighet inför andras vanor och ovanor och hotas inte av dem som är annorlunda.

Chefer kan göra mycket för att förhindra att problemet växer. På ett tidigt stadium behövs inga märkliga tekniker vare sig av chef eller av arbetskamrater, bara man är allmänt snäll och hygglig. Men när alla nedskärningar gör att arbetstakten ökar för dem som har jobbet kvar och många oroar sig över att stå i tur att bli arbetslösa, orkar vi inte alltid bry oss om varandra som vi borde. När tumskruvarna dras åt börjar vi leta efter syndabockar. Vi förlorar förmågan att sköta om varandra och ta hänsyn till dem som är lite utanför. Genom att använda psykologiska förklaringar som mobbing skyler vi över att vi skapat ett omänskligt arbetsliv.

Fly!
Tillfälligtvis kan vem som helst drabbas av att känna sig utfryst på en arbetsplats, men risken att fastna varierar mellan olika människor. Den som har ett självförtroende och ett bra stöd i omgivningen, flyr i tid. Har man dåligt självförtroende sticker man huvudet i sanden och hoppas att det ska bli bättre. Det blir det sällan. De som stannar riskerar att skadas fysiskt och psykiskt.

Om man känner sig impopulär, men väljer att stanna på ett jobb därför att lönen är hög eller jobbet intressant bör man vara medveten om riskerna. Så länge allt annat i livet fungerar kan det gå bra. Men får man trassel på hemmaplan eller andra problem kan man börja gröpas ut som människa. Man får stressreaktioner och psykosomatiska besvär. Våra tankar blir självdestruktiva och pessimistiska. Sen hamnar man lätt i en karusell av sjukskrivningar, dålig hälsa och omplaceringar. Man riskerar att se sig själv som offer och fastnar i ett rättvisetänkande där man till varje pris ska få rätt.

Om man känner sig trakasserad eller utfryst på jobbet är rådet: sluta innan du blir deprimerad och pessimistisk. Är det värt att riskera din hälsa på det här jobbet? Försök att se att du alltid har ett val. Du är inget offer.

 Tillbaka till Hälsoinspiration