Andas

Att andas är en bortglömd kunskap
Den är svår dessutom

I andningen finns hela känslolivet inbyggt. Blir du rädd och upphetsad andas du snabbare. Är du ledsen andas du i djupa suckar och när du koncentrerar dig tar du djupa andetag. Ett långt andetag ända ner i magen är också ett sätt att bli mer avspänd och lugn inför stressade situationer. Andningen är en avancerad mekanism, inte bara kopplad till kroppen utan också känslorna. Lär du dig utnyttja andningens möjligheter har du en fantastiskt redskap till hjälp i många situationer.

Den första naturliga impulsen när ett människobarn börjar sitt självständiga liv är inandningen – den sista utandningen. Mellan dessa ”yttersta faser” pågår ständigt in- och utandningar, både befriande och underbara, men även sådana som känns besvärande eller pressande. Egentligen har inte livets mening från början varit att ett sådant tillstånd, när man knappast kan andas och känna sig fri, skulle pågå en längre tid. Ett ständigt växelspel mellan spänning och avspänning skulle få människan tillbaka till normalt tillstånd igen, det vill säga en behaglig och harmonisk tillvaro.

Men tekniken har gjort ett allt större ”intrång” i vårt liv och det onaturliga levnadssättet i stora städer har gjort stress till den största fienden för vår hälsa. Vi har kommit så långt från det naturliga sättet att leva, att känna oss trygga och lugna, att även den ursprungliga, naturliga andningen knappast längre finns kvar. Oftast går vi människor omkring med olika rubbningar och mer eller mindre kroniska sjukdomar utan att vara medvetna om att felet kanske ligger i en hämmad, onaturlig eller helt enkelt felaktig andning. Vad har naturen själv skapat för medel som kan befria oss från en begränsad andning, från tillfälliga svårigheter och hämningar?

Skratt och gråt
Ett porlande skratt och en skakande gråt är de första och kanske även de bästa medlen för att åstadkomma en befriande vibrationsrörelse av mellangärdet. Denna rörelse fortplantas så småningom till hela människan. Spänningarna skulle försvinna mer och mer, ju mer vi skrattade och ju naturligare vi snyftade i tråkiga och glada situationer

Naturligtvis lär man sig inte naturlig andning genom att bara skratta eller gråta. Men genom att odla just de elementära funktioner, som är naturens gåva till oss, närmar vi oss målet. Det som är väsentligt i det här sammanhanget kan vara en väldoftande atmosfär. Det är ingen tillfällighet att bin lockas att krypa in djupt i blommor med hjälp av en behaglig doft. De stimuleras också att återvända. Vi kanske inte tänker på att väldoft är stimulans – till att andas.

På samma sätt stimuleras en djupt inifrån vårt allra innersta – från vår mittpunkt – kommande lyckokänsla till en befriande andning. Det är som om naturen hade tänkt på att stilla och lyckliga stunder berikar vårt liv med en fysisk reaktion i form av en lycklig befriande andning. Den kommer som sagt från vårt innersta och fortplantas åt alla håll i oss. Då utvidgas ”andningsrummet” bröst och bukhåla, inte bara framåt och åt sidorna utan även i korsryggen och utvidgningen går sedan oavbrutet vidare uppåt och omfattar till slut hela bröstkorgen och så småningom även hela människan. En härlig avspännande lyckokänsla följer med denna andningsrörelse och ännu mer fördjupas denna känsla under den långsamma, befriande utandningsfasen.

Hur ska man börja och med vad, för att nå en bättre och naturligare andning?
Djupandning rekommenderas som en väg till avspänning och hälsa. En vanlig ”stressmänniska” eller den som är ”lite nervös” kan inte ”styra sin andning” annat än viljemässigt med bröstmuskulaturen. Den så kallade ”höga andningen” ger inte någon avspänning och ofta skadar den mer än den gör nytta.

Man brukar dela in varje andetag i tre faser:
  • Utandning
  • Andningspaus
  • Inandning

Hur de olika faserna fungerar kan man kontrollera genom att titta på ett friskt spädbarns sätt att andas. Den lilla runda magen höjer sig upp och ner. Det är det rätta sättet att andas, djupt från magen eller mellangärdet. När man andas snabbare och högre upp drar man gärna upp axlarna eller kutar med ryggen, blir mer spänd. Det märks också på rösten som blir svagare.

Ett vanligt fel som man gör när någon teoretiskt lär ut djupandningen är att man koncentrerar sig för mycket på inandningsfasen. Ja, man börjar t o m med den innan man lärt sig andas ut ordentligt. Utandningen är tillsammans med andningspausen de avgörande momenten – de bestämmer hur mycket luft man kan andas in och hur andningen fungerar sen. De avgör självklart också hur mycket plats det finns i lungorna när man ska andas in. Andningspausen är ingenting man får tvinga fram. Den är bara en naturlig förlängning av utandningen, en stilla avvaktan tills inandningen automatiskt kommer igång igen.

Nutidsmänniskan har en mycket begränsad lungkapacitet. Det är vårt stillasittande liv och vår brist på motion som är orsaken. Av de tre liter luft som lungorna i regel kan rymma används oftast inte mer än en halv liter i varje andetag. Fem sjättedelar av lungkapaciteten blir outnyttjad. Vi andas i själva verket bara med korta mer eller mindre ansträngda andetag.

Kan man förbättra andningen och öka sin lungkapacitet?
Ja, och knepet är främst en förlängd utandning. Bästa sättet att förlänga den är att sjunga. Det är naturens egen oöverträffade metod att förlänga utandningen och genom fina vibrationer minska även en del av våra spänningar. Men man ska sjunga så att man känner sig befriad efteråt. En bra övning är att efter avslutad utandning blåsa ut allt man kan ytterligare så att man verkligen får en maximal utandning. En annan övning, som kan vara praktisk när man är andfådd eller man fryser, är att flåsa som en hund. Mellangärdet kommer då i en befriande ”skakning-vibrations-rörelse” och den fortplantas sedan till alla organ under mellangärdet och avlastar även hjärtverksamheten. En katt som sträcker på sig och gäspar ger ett bra exempel på en fullandningsövning.

Det finns ett knep
Högläsning så mycket som möjligt i ett och samma andetag.
En fullständig teknik på detta område kräver regelbunden träning och är en mycket bra beprövad metod. Vägen till befriad andning är inte kort. Den går inte att lära ut i en enda artikel. Det jag har skrivit om är bara en antydan om vägen. Den leder säkrast till målet genom avspänning, andningsbefriande massage och bättre kondition.

Det är oftast en mängd olika faktorer eller rättare sagt en kombination av faktorer som gör att vi förlorar balansen ibland. Viktigast av allt är att vi hittar glädjen i vardagens enkla saker, att vi tar oss stunder av avspänning, att vi känner trygghet så att vi bevarar vår naturliga längtan efter något positivt. Det är grunden till ett av naturens stora under – den befriande andningen.

Tillbaka till Hälsoinspiration