Ålderdomen
Plädoajé för ålderdomen

Om unga människor visste hur svårt en del upplever det är att bli gammal, så skulle de betrakta äldre människor med andra ögon. De unga, det ligger i ungdomens natur, vill inte befatta sig med ålderdomen. Jag minns mycket väl hur stolt jag var som tjugoåring över min ungdom och min generation. Jag var övertygad om att det aldrig tidigare funnits en så modern, tidsenlig ungdom.

Högmodigt höll jag alla, som inte hörde till min generation, på avstånd, tyckte riktigt synd om de "stackars åldringarna", som inte hade en aning om den moderna världen. Nu är jag några generationer äldre, det vill säga jag har hunnit passera åtskilliga avsnitt i livet. Nu vet jag hur orättvis, för att inte säga dum, man kan vara i de första ungdomsåren.

Först den som hunnit komma upp i åren börjar begripa, att man måste lära sig en hel del för att kunna uppfylla de krav, som livet och yrket ställer. Det räcker inte enbart med instuderande kunskaper, man måste även ha erfarenhet. Och den får man inte till skänks.

Det är livet som formar oss bit för bit i många år. Ungdomen, hur uppriktig, tidsenlig och vetgirig den än är, behöver därför alltid några år för att mogna och få erfarenhet. Än så länge förväxlas den livskänsla, som präglas av den tekniska utvecklingen, ofta med livserfarenhet. Även dagens ungdom kommer en vacker dag att åldras. Då är de tvungna att acceptera att de unga känner sig förmer och uppför sig som om det vore ett privilegium att vara ung. Det värsta för åldrande människor är att de unga tränger ut dem ur samhället, men att de möjligen tolererar dem. Aldrig kommer de på tanken, att även åldringarna en gång var unga. De förkastar de gamlas livserfarenhet, vill göra sina egna erfarenheter och inte dra nytta av de gamlas kunskaper.

De glömmer helt bort, att man inte kan "lära sig" erfarenhet efter ett visst mönster. Erfarenhet måste man samla. Ofta sker det under sådana förutsättningar att ungdomens entusiasm och illusion bit för bit går förlorad. Och med varje förlorad illusion blir även livet en smula hårdare och fattigare. Med sina egna erfarenheter måste sen var och en ständigt försöka finna sig till rätta här i livet.

Den som har tur att bli gammal och som under åren försökt mogna till som människa, borde också ha möjlighet, att ge sina kunskaper vidare. Men hur skall det gå till, om vårt samhälle mer och mer hindrar åldringarna att aktivt vara med i livet. Det är inte alls orimligt, att 55-åringar snart räknas som gamla.

Gamla människor vill vara tillsammans med unga. Ålderdomen medför en viss förbittring och ensamhet och det bör man motverka som gammal. Man får bara inte resignera och hänge sig åt åldrandet.

Att "dö på sin post" vore hemligheten till en uppfylld ålderdom. Det betyder vara aktiv, se sig om efter uppgifter, även intressera sig för ungdomens problem, hjälpa till där det behövs, även en äldre man kan vakta småbarn, och framför allt behålla kontakten med andra, även om det ibland är ansträngande. Håll er nära livet så länge som det på något sätt är möjligt.

Tillbaka till Funderingar